På senaste är det här något som jag förmedlat till nästan alla mina klienter och som hjälpt många av dem att hitta ett sundare förhållningsätt till träningen. Jag själv mår bättre än någonsin efter att ha zoomat ut och vågat se verkligheten som den är och inse att jag har möjlighet att ändra den.
Förut när jag körde var jag väldigt destruktiv i min träning. Jag drevs av mina misslyckanden.
Att jag aldrig var bra nog.
Gång på gång jagade jag desperat nya resultat, bättre teknik och för varje gång jag inte nådde mina mål så straffade jag mig själv. Brutalt.
"DIN SVAGA LILLA ****. DU KAN BÄTTRE. SÅ JÄVLA ÄCKLIGT SVAG DU ÄR.
KOM IGEN NU!"
Glåporden haglade mot mig själv under varje pass.
Jag drevs av äcklet att inte redan vara där jag ville.
Jag använde mig även ofta av att visualisera negativa saker som skulle hända om jag inte klarade det. En fantasi om att någon jag älskade skulle skadas om jag inte hann fram i tid eller pressade upp det sista repet.
Tro mig, jag tog PB efter PB. Jag presterade, absolut.
Men om jag mådde bra i mitt förhållningssätt?
Nej, absolut inte.
För jag MISSLYCKADES JU VARJE DAG. Varje pass.
Vem mår bra av att misslyckas varje dag? Gärna i varje övning?
För ingenting var någonsin tillräckligt bra.
Känner du igen dig?
Jag vet att många gör det och att det är en stor anledning till att många slutar träna.
FÖR DET FÖRSTA MÅSTE DU FRÅGA DIG, ÄRLIGT:
KÄNNER DIG STÄRKT AV MISSLYCKANDEN?
Jag vet att jag inte gör det, men vi är alla olika.
Utmaningar- absolut!
Jag älskar utmaningar och jag växer av dom. Och utmanar mig själv, det gör jag hundratals gånger om dagen, på passen, i jobbet, i relationer. Men om jag låter yttre omständigheter bestämma om jag lyckas eller inte så kommer jag falla platt i samtliga.
För mig har det handlat om att titta på vad mina faktiska kriterier är för misslyckande och att lyckas.
Vad måste hända för att jag ska känna den känslan som du kallar misslyckande?
När jag satte mig för att skriva ner dessa så slog det mig hur svårt jag gjorde det för mig själv! Det var ju omöjligt för mig att lyckas! Tekniken skulle vara perfekt, det skulle sättas PB varje pass och jag skulle vara dyngsur efter varje pass och inte kunna röra mig på en vecka efteråt. Flera av kriterierna har jag inte ens någon makt över!
Jag insåg att jag var tvungen att göra om mina kriterier och göra det enklare för mig att lyckas än att misslyckas.
För när jag känner mig lyckad föds en vilja inom mig efter mer. Känslan av att inget är omöjligt och viljan att ständigt förbättras blir starkare än någonsin.
MINA NYA KRITERIER FÖR ATT DET SKA VARA ETT MISSLYCKANDE:
- ATT GE UPP HELT OCH HÅLLET
(och det finns inte en chans i världen att jag någonsin kommer göra det)
MINA KRITERIER FÖR ATT LYCKAS
:
OM JAG GER MITT ALLT OCH LÄR MIG NÅGOT SÅ HAR JAG LYCKATS
(om jag inte lyckats ge mitt allt så kan jag fortfrande lyckas om jag verkligen väljer att lära mig någonting av det som kommer hjälpa mig lyckas i framtiden)
Som ni ser är det väldigt mycket svårare för mig att misslyckas nuförtiden. Eller snarare, det var omöjligt för mig att lyckas förut. Jag tror på höga krav och att bli bättre varje pass. Men inte på bekostnad av att gå sönder mentalt. Det går att prestera maximalt och må bra på vägen.
Läs texten nedan och tänk verkligen efter, vad skulle du göra?
Jag minns första gången jag såg texten ovanför och jag tänkte ”Va fan ALLT, jag skulle göra ALLT! Fucking ALLT!”
Och om du säger samma sak som mig så kasta dig ut och bara gör det!
För om du sätter upp rätt regler så kommer det vara nästan omöjligt för dig att misslyckas!
För mig är det helt omöjligt att misslyckas för det betyder att jag måste ge upp helt och hållet och det finns det inte en chans att jag kommer göra!
Det existerar inte ens i min värld. Låt det inte existera i din heller!
