Bildregn, mitt gamla jag som inte finns längre
Jag och Sture satt och pratade härom kvällen och som 99,9 % av gångerna så handlade det även nu om mental utveckling. Hahaha. Det är tur att vi är så lika. Vet inte hur många andra som skulle tycka det är normalt att höra "DU! Passa på att göra dina morning power questions i duschen!!!" och bara lugnt svara; "ja, det ska jag, tack!"
Vi har båda växt så otroligt mycket mentalt sen vi började umgås. Men även innan. Vi började båda hamna in på mental träning för några år sedan men det är en sak att göra det själv och att ha någon annan som dessutom synar en och är beredd att leverera den hårda sanningen för det som man själv blundar för.
Hur som helst kollade vi på hans bilder och det är skrämmande. Osäkerheten i blicken, allt är bara så bläää obekvämt, jag vill liksom rymma från skärmen, jag vill inte se honom så. Den mannen (inte pojken som på bilderna) med pondus som jag nu känner, han är långt ifrån närvarande på de bilderna. Han har inte fötts än.
Sen idag fastnade jag på mina egna bilder. Inte med flit jag bara hamnade där. I gamla arkiv. Bland gamla fester och händelser. Jag minns hur extreeeeemt petig jag var med vilka bilder som sparades. De där jag tyckte jag såg osäker ut eller tjock raderas snabbare än ögat. just det gör mig så rädd. Om det här är de bästa bilderna där jag tycker jag ser självsäker ut och som snyggast. Jag var nöjd här, kände mig rätt klar. Hur FAN är alla de hundratals som raderades?
För jag minns att jag kunde ta runt 100 bilder och OM jag hade tur så fick en va kvar.
De här förebilderna är inte till för att visa att jag var rund för det var jag inte här, men hela utstrålningen, hållningen... allt. Ni kanske inte ser det jag ser. Det kanske bara ligger i känslan jag har från hela den perioden men bläää. Och här har jag verkligen kommit nån vart. Jag är inte nere i min deppresion här utan har tagit mig upp till ytan och bestämt mig för att leva.
Jag väger nog runt 65 här så det är precis samma vikt som idag men jag har mer muskler idag och utrålningen är något helt annat. (bild 2 och 3 väger jag nog upp mot 70) Jag känner mig inte som ovanför längre. Jag är inte hon längre.
Jag tycker jag ser så annorlunda ut. Som sagt, vikten är mer eller mindre exakt samma. Det jag vill säga är att det är helhet. Jag menar jag vägde ändå 10 kg mindre än min toppvikt på de övre bilderna så jag var ändå nere på vad som anses normalvikt. Men det har hänt så mycket mer sen dess. Jag tror på mig själv idag, jag har ett driv och en vetskap om hur mycket mer som väntar.
Vilket koncept egentligen, att kunna bli bättre och bättre för varje dag! För jag/vi har verkligen bara börjat. Tänk hur vi kommer ha utvecklats kroppsligt och mentalt på tio år. WOW!
Nu måste jag sova, jag har hög feber och imorrn är jag och Sture bokade för en photoshoot i stan inför ett kommande projekt. Bara att satsa på lite skönhetssömn 
|
Kommentera
Kommentarer
Gud vilken skillnad!!!
De ser inte ut som du dem första bilderna, fan nu blev jag mer peppad! tack!
Wow! Det är jättestor skillnad på bilderna. Fysiskt såklart, men det som syns mest är nästan skillnaden i ögonen. Från likgilta och uppgivna, till målmedvetna och fulla med liv. Grymt jobbat - på bägge sätt :)
Du är grym! Helt fantastiska resultat du har fått! Fett impad!
Undrar en liten grej, kanske hade du kunnat föraklara i ett inlägg eller också bara snabbt här?
Hur stor roll spelar egentligen fördelningen av fett, kollisar och protein under diet? Alla säger ju så olika! Är huvudsaken att man ligger i kaloriunderskott eller måste det vara fördelat på speciella sätt också?
I såna fall vad är optimalt? Högt fett och låga kolhydrater eller tvärt om?
I det schemat jag fixat med själv nu då jag påbörjar min diet så ser fördelningen ut såhär: TOTALT:
1517 kcal
Fett: 66g
Protein: 165
Kolhydrater: 53
Jag själv är kvinna på 23 år, 159 cm lång och väger 61kg. Födde en son för 7 månader sedan och vill spetsa till formen lite men det känns lite klurigt när man inte lagt upp ett schema innan.
Förstår vad du menar med utstrålning och osäkerheten! Jag har själv alltid varit jätteblyg och i vissa perioder väldigt osäker, det syns verkligen på gamla bilder! Det känns som att man aldrig riktigt var närvarande. Som att man inte vågade vara sig själv fullt ut.
Jag tänkte aldrig på att det (verkligen) kan ändras förrens förra året... det hände massor med jobbiga saker efter varandra men det som verkligen fick mig att fundera var att en vän betedde sig som ett a*hole. det gjorde att självförtroendet typ försvann för jag blev så sårad, men sen efter ett tag började jag omvärdera lite. Funderade på hur jag ville vara som person, hur jag ville leva. Också att jag förtjänar bättre vänner än så...
Så, sen dess så jobbar jag varje dag på att hitta mina starka sidor och mina svaga sidor-för att kunna ändra på dem. Utmanar mig själv hela tiden. Det är så jävla peppande att se sig själv utvecklas! klara saker man aldrig ens haft en tanke på att man skulle klara! :-)
-Så faktiskt är jag glad över att den där vännen gjorde som hon gjorde, för att det gjorde att jag var tvungen att ändra på mig själv till en mer färgstark person! :)
Jätteinspirerande inlägg! och vilken skillnad på dig då och nu! riktigt peppande.
Det känns som att du var sjuk och nu har blivit frisk och med i leken. Härligt!!!!
Kör!
Oj vad du är snygg!! :)
Kunde tyvärr inte maila dig men jag är intresserad av att höra hur dina priser ser ut ang PT? :)
INSPIRATION!
Blir nyfiken på den mentala träningen, hur har du gått till väga för att bli den du är idag? Alla tips är välkomna då jag själv befinner mig i den situationen då jag verkligen behöver ändra mitt tankesätt och stärka mig inifrån och ut.
Tack för en underbar blogg!
Shit vilken fantastisk förändring! Sån awesome kropp har du, fantastiskt hållning och det strålar styrka om dig, och inte bara fysiskt!
Du är en sån inspiration! :)
Hur många månader, eller år av slit, hård träning och bra kost har den här förvandligen skett på??
Lina:
Jag vet att du har fullt upp med jobb, Leon, träning och massa annat.
Men ville bara säga att under de 2 (nästan) åren som jag lärt känna dig, träffat dig antalet gånger på DeltaGym, på fitnessguruträffarna och under HGD tiden samt när jag läser och följer dig på bloggen så vet jag att du är en GRYM och UNDERBAR person!
Att se tillbaka på sitt gamla jag, och sedan jämföra med sitt nutida jag kan vara bra ibland =)
JAG tycker att du ser betydligt mer självsäker, gladare och mer hälsosam ut än nånsin! Sen har du världens bästa och goaste Leon också <3
Nu väntar jag spänt på att se dig på scenen i Lucia 2013, fan vilket grym och snygg form du kommer ha!
En STOR kram till dig och du får krya på dig!
Ha en riktigt bra helg nu =)
Jag har haft samma dimmiga blick... Vart aldrig deprimerad men jag var konstant nerstämd. Jag tycker det är skillnad på då och nu. De sysn i dina ögon :)
Utstrålning gör otroooligt mycket. Sen som du säger, samma vikt men betydligt mer muskler. Bra jobbat och du är väldigt vacker!! :)
Senaste inläggen
-
tors 29 Aug, 2013 | 0 kommentarer
-
mån 26 Aug, 2013 | 0 kommentarer
-
mån 26 Aug, 2013 | 0 kommentarer
-
sön 25 Aug, 2013 | 0 kommentarer
-
lör 24 Aug, 2013 | 0 kommentarer
Arkiv
- augusti 2013 (16)
- juli 2013 (5)
- maj 2013 (1)
- April 2013 (7)
- March 2013 (5)
- February 2013 (3)
- January 2013 (7)
- December 2012 (2)
- November 2012 (9)
- October 2012 (3)
Du är så bra Lina!!