Tack vare gårdagens Kettlebellspass med Stefan sitter jag just nu med blåmärken på armarna och en träningsvärk som heter duga. Blåmärkena tyder på att min teknik inte är hundra och att huden inte är van. Iallafall så var det ett kanonpass och det hela slutade med att jag landade i solstolen med världens leende på läpparna. Det är intressant vilka lyckokänslor som träning ger. Väl inne i det, mitt i övningen, då kan jag inte förstå hur jag utsätter mig själv för det. Den enda tanke som flyger i mitt huvud är "Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer". Men så fort det är över, så fort känslorna börjar komma, ja då sitter jag där och planerar mitt nästa pass. Hur jag ska göra det bättre, vad jag ska göra bättre, hur mycket jag ska öka och hur mycket mer jag ska klara av. Häftigt!
Passet bestod av x antal övningar i rad, 12 repetitioner av varje. Hamnade i en liten minneslucka men tror det var följande: Halo, Utfall, Thrusters, Clean & Press, Turkish get up, Snatch, High pull & Situps. De kära kloten är underskattade för er som inte testat.

























