Min kropp skriker efter träning, bokstavligt talat skriker.. En häftig känsla och det är sånna här gånger jag inser hur stor träningen är för mig, hur bra den får mig att må och att jag aldrig någonsin vill vara utan den. Ta inget för givet.
Dock sov jag hela natten lång igår, framsteg. Så kanske kanske är det bra snart. Vågar dock inte köra igång riktigt än, min hals är fortfarande som ett sugrör tyvärr. Men nu när träningssuget är här sitter jag och spanar på gamla träningsbilder, hittade då ett tips till er. Ett tips på vardagsmotion. Att ta trapporna är en självklarhet (inte då jag storhandlat dock), men jag har även börjat ta två-tre trappsteg i taget. Som det tar på rumpan hörrni. Gör vi så resten av våra liv så kommer vi att ha squatasses förevigt, iallafall vi som bor några våningar upp.
Två - tre trappsteg i taget. Låt trycket vara på främre hälen och ta kontrollerat & sakta stora steg hela vägen upp. Utfallssteg i vardagen med andra ord.
