Syndicate content

Vader består av ett flertal muskler. Men i gymmet intresserar vi oss oftast endast för två av dem. Antagligen för att dessa två, är de stora och synliga musklerna som ska bygga upp en synligt vältränad vad. Musklerna vi då pratar om är Gastrocnemius(den ytliga vadmuskeln) och Soleus (djupa vadmuskeln)som sitter på vadens baksida.
Dessa två muskler skiljer sig åt lite, så låt oss snabbt gå igenom några av de skillnader som kan vara av intresse ur träningssynpunkt.


Gastrocnemius

Muskeln passerar två viktiga leder (Egentligen fler, men vi hoppar över dem eftersom de inte är av intresse här), Articulatio Talocruralis(leden som böjer foten uppåt och nedåt), låt oss bara referera till den som ”fotleden”, och Articulatio Genu. Den fäster alltså in ovanför knäleden!

Detta gör att muskeln får två viktiga funktioner, nämligen att böja i knäleden(lite av en sekundär funktion) och att sträcka i fotleden(den primära funktionen). Det här gör muskeln mer ”multifunktionell” och tillåter den att hjälpa till vid löpning på ett bra sätt. Speciellt vid frånskjutet vid höga hastigheter så bidrar den i hög grad med det lilla extra ”sprättet”. Kanske är det också därför som den har en högre procentuell andel snabba muskelfibrer(de som har störst potential att öka i volym vid träning) än sin kompis Soleus. Nu skiljer fibersammansättningen oerhört från individ till individ men man brukar säga att Gastrocnemius har 50/50 av långsamma och snabba muskelfibrer.


Soleus

Denna muskel passerar bara en led som är av intresse för oss, nämligen fotleden(A. Talocrurales) Dess huvuduppgift bli då naturligtvis att sträcka i fotleden. Denna muskel består huvudsakligen av långsamma muskelfibrer. Siffrorna här varierar något nä man kollar olika studier, men det mesta från ca 66% till 80% går att finna. Resterande 20-34% blir då snabba muskelfibrer. Detta kommer säkerligen att se olika ut, beroende på vart du läser, så se detta som ungefärliga siffror och inte som några absoluta siffror. Det som är gemensamt för båda musklerna är att de delar samma fästessena, nämligen hälsenan och samma fästespunkt, nämligen hälbenet.

 


Vadträning i allmänhet

Det råder mycket förvirring kring vadträning. Och läser man bara lite av den forskning som gjorts, så förstår man varför. Det finns en del forskning som tyder på att styrketräning inte alls stimulerar proteinsyntesen i vadmuskulaturen, men att däremot skulle löpning göra det. Den gamle gode Arnold själv sprang ju barfotalöpning på stranden för att utveckla SINA vader, så något måste det ju i alla fall ligga i det.

Det finns det de som anser att man ändå bör ta hänsyn till de snabba muskelfibrer som finns i vaden och träna muskeln tungt(Muskler som har en hög andel snabba fibrer, t ex triceps, svarar i regel extra bra på tung träning) för att stimulera dem och tvinga dessa att växa.

Det finns de som anser att högreps är det enda rätta(kanske med ledning av att det liknar löpning mest).

Det finns de som anser att de två musklerna ska tränas olika med hänsyn till muskelfibersammansättningen, högreps med lätt belastning för Soleus och lågreps med tung belastning för Gastrocnemius.

Sedan finns det säkert hundra andra tips och råd. Vad ni väljer är upp till er. Ta det ni tror mest på och kör på det. Får ni sedan inget resultat, BYT och prova nåt nytt, ge inte upp!

Hur ska jag NÅ de olika musklerna?

Många vill ha stora gastrocnemius, men är inte intresserade av Soleus och några vill nå båda. Båda kommer DOCK alltid att vara aktiva i dina övningar, men du kan välja vilken som belastas och tränas mest. Detta genom att ta hänsyn till den princip som gäller för aktivering av muskler. Nämligen att en utsträckt muskel aktiveras i högre grad än en som är ”slackad”.

En sittande vadpress aktiverar soleus mer. Detta p g a att knät är böjt och då ”slackas” Gastrocnemius eftersom den fäster ovanför knät. Soleus blir dock inte påverkad av detta eftersom den fäster nedanför knät och då inte märker av detta.

    

Om du utför en stående vadpress, så sträcker du i knäled, detta sträcker ut Gastrocnemius och tvingar den att kopplas in i högre utsträckning. Eftersom Soleus inte märker skillnaden, så kopplar du inte ur Soleus här. Det som händer är istället att Gastrocnemius tar över en större del av arbetet än vid sittande.

OBS! tänk på att detta även gäller vid stretching av vaden. Ni som vill öka er rörlighet för knäböj, stretcha med BÖJT knä. Stretchen ska då kännas i hälsenan och inte högt uppe i muskulaturen(som vid sträckt knäled)

 

Fedor Emelianenko!

Tänkte avsluta med att lägga upp en video som kan inspirera lite. Jag gillar egentligen inte MMA, jag tycker bättre om boxning om jag måste välja en sådan sport. Antagligen för att jag tycker att boxning är uppstyrt enligt hårda regler, har stora begränsningar för vad som är tillåtet och ger mig känslan av att vara noga uppstyrt och kontrollerat. Medans MMA, för mig mest känns som att man släpper in två killar, låter dom göra vad dom vill(nästan) och låter total kaos och anarki råda. Den som står upp sist vinner!

Men däremot kan jag inte låta bli att imponeras över individer som gjort något alldeles extra inom sin idrott. De som gjort det där som lyfter dem högt över alla andra. Oavsett om det är MMA, pingis, badminton, hockey, fotboll , dart eller löpning.

tors 22, nov 2012 |

Hemma från jobbet idag med huvudvärk, illamående, hemska pulsskiftningar, skakningar och en kolossal sömnbrist. Inte sovit sedan ca 03:00, söndag natt. Inte p g a någon dålig vana eller rutin, utan för att kroppen är i totalt uppror. Den beter sig på ett sätt som jag inte alls känner igen. Känslan kan liknas med att du dricker tio koppar starkt kaffe väldigt snabbt och sedan multiplicerar effekten 8-10 ggr.

Fick ingen sömn hur mycket jag än försökte, så jag började fundera på VAD jag skulle kunna göra för att bryta det sätt som kroppen betedde sig på? Jag hade gjort upp en gymtid med en träningkompis, som jag självklart tänkt lämna återbud till iom att jag var hemma, Man åker ju fan inte och tränar om man är hemma och är sjuk!! Men jag började bli desperat och tänkte att, fan..... Kanske kan DET bryta av den här konstiga reaktionen som min kropp fått!? Jag chansar! NÅT måste jag göra, kroppen verkar inte lösa det själv. Och jag kände mig som sagt ganska desperat, ville ABSOLUT inte ligga hemma en dag till och kroppen visade INGEN tendens till att ändra på sig......

Drog till Regeringsgatan och startade med lite uppvärmning. Bröst och axlar stod på schemat.
Uppvärmningen:
2 ggr 12 reps på 13 kg i hantelpress (bänkpressen var inte ledig först)
1 ggr 12 reps på 20 kg bänk
1 ggr 8 reps på 50 kg bänk
1 ggr 4 reps på 80 kg bänk
1 ggr 4 reps på 100 kg bänk

Sedan började passet,
Startade med 7 reps på 120 kg, som kändes oväntat lätt.
Huvudet började tänka i korkade banor och jag blev nyfiken på om jag kanske borde prova att pressa 140 kg, som jag innerst inne vet att jag har i mig, men ännu inte vågat prova, då jag har känsliga axlar. Jag får nämligen väldigt ofta mycket smärta vid lyft över 120 kg(det mesta kopplat till infraspinatus tror jag).

Den lilla smarta vuxna hjärnhalvan i min skalle sa, -"tagga ner nu, din kropp är i uppror, du har inte sovit, är helt skakig och du har inte haft tyngre än 120 kg på stången på väldigt länge. Tänk på senor och ligament!".

Den extremt korkade hjärnhalvan i min skalle(den som vi killar ofta lyssnar alldeles för mycket på...) sa, -"äsch!! Lyssna inte på den där idioten, han är ju dum i huvet!! Vad är du? En jävla mes? Kom igen nu, det kommer gå så jääääävla bra!".

Mogen, smart och vuxen som man är, så är det klart att man resonerar intelligent och tar ett moget och smart beslut! Eller?......
Sa till min kompis att passa, för jag ville prova 130 kg först, för att inte bli "chockad" av vikten senare. Gjorde en etta och la tillbaka stången. Sedan väntade jag 3-4 minuter och slängde på 140 kg.

Jag lyfte av stången och reagerade på hur tungt det kändes. Jag blev lite nervös, så jag gick extremt långsamt och kontrollerat ner(4-6 sekunder minst) och tryckte sedan upp det utan problem. Nåt litet klickade till i slutsträcket i vänster bröstmuskel, men jag sa till kompisen att vi tar en repetition till. Då klickade det till rejält!
Smärtan kom direkt och ett område stort som ett pringleslock nära fästet, började ömma rejält och hårdnade till ordentligt.

Masserade lite och kände mig lite bitter. Jag ville ju inte bryta bröstpasset nu! (Och jo, jag visste redan då vad det smarta och rätta beslutet hade varit.....)
Provade att köra en extremt långsam excentrisk repetition på samma vikt, med mycket hjälp vid den koncentriska fasen, men det gjorde väldigt ont. Efter det, så sa jag till min kompis att hon kunde gå och köra själv, för jag skulle ändå inte kunna köra tungt om jag kunde köra alls.

Och det är här som jag blir som mest arg på mig själv! Jag har redan tagit en rejäl chansning och ett kanske väldigt extremt korkat beslut genom att åka och träna, jag VET att jag borde lagt ner direkt vid första knäppet i muskeln, jag VET att den excentriska repetitionen var totalt vansinne! Men ändå så plockar jag av till 100 kg och menar att jag, -"kanske kan köra lätt? Då går det nog bra?". Jag körde några få repetitioner, med rejäl smärta som följd och lade sedan ner projektet....

Så jag gick över till att köra axlar istället, Smart? egentligen inte.....

4 set a 5-6 reps axelpress med hantlar
4 set a 10-12 reps frontlyft med hantlar
4 set a 5-8 reps skivstångslyft mot haka(avbrutet strax innan armbågen är i axelhöjd)
4 set a 10-12 laterala hantellyft
3 set dips extremt strikta dips (en hel del smärta här, så jag borde skippat den övningen. Återigen ett korkat beslut......)


Sen drog det hemåt. Sitter nu och ska försöka få nåt i mig, kanske blir det pannkakor igen? ;) Men jag kommer på mig själv med, att det som stör mig allra allra mest, är inte alla mina korkade beslut jag tagit under dagen. Det är att jag vet att jag LÄTT kunde tagit 145 kg, med tanke på hur lätt jag ändå tryckte upp 140 kg. Och det får mig att fundera.... Är man HELT blåst i huvudet ibland?........ :(
 

ons 21, nov 2012 |

Jag stod och drog i skafferi och kylskåp och ryckte fram kesella, äggvita, havregryn, linfrön, proteinpulver och allt annat som mina proteinpannkakor vanligtvis innehåller. Så kom jag på mig själv…. Va FAN håller jag på med!!??

Är det verkligen DET jag vill ha just nu? NEJ, det är det inte! Vad vill jag ha då?.... Jag vill ha vanliga jäkla pannkakor!! Sådana som man gjorde på hemkunskapen i högstadiet och som mamma gjorde hemma när jag var liten. Inga hemska havregryn, inga jäkla linfrön och ingen vidrig äggvita från konsum!! Plain ordinary fucking pancakes!!

Så vad gör man? Jo jag ryckte fram receptet från årskurs åtta. Och ja, jag har det kvar. Min hemska och kiwifanatiska hemkunskapslärare Ursula, hade blivit rörd till tårar om hon sett det (även om hon velat smyga ner en kiwi i pannkakorna då ingen ser på…). Ingen aning om hon lever ännu, och gör hon inte det, så svävar hon nog i kiwihimlen med alla sina vitaminer nu. Men lever du Ursula, så är det här en tribute till ditt pannkaksrecept! UTAN kiwi!
 

Och till alla hälsofanatiker, proteinnarkomaner(borde kanske räkna in mig själv där kanske?....) och dietfreaks, DONT TOUCH MY PANCAKES!!


JA, jag har vanligt vetemjöl i!

Nej, jag proteinberikar dem inte!

JA, jag har vanligt margarin i!

Nej, jag har INGA tillsatser förutom originalreceptet.

Och nej, Jag har inte kollat att hallonsylten är ekologisk, att kossorna hade tillgång till en kurator som barn eller att värphönsen fick regelbunden massage för sin spänningshuvudvärk varje lördag…..

Receptet då?
2 ägg
2 dl mjöl
4 dl Mjölk
50 gram smör
Salt efter smak

 

Och innan ni frågar, -”kan man inte ersätta lite mjöl med…..” Så är svaret NEJ, det kan man inte!!! Läs ovan, ”DONT TOUCH…..”

Och ÄR det verkligen så hemskt egentligen? Ägg och mjölk är bland de bästa livsmedlen vi har om vi kollar på alla ämnen de innehåller. Hur mycket vetemjöl är egentligen 2 dl? Och hur snabba BLIR kolhydraterna egentligen då de blandas i en smet med bl a fett och protein och sedan steks? Inte så farligt snabba egentligen. Fettet bäddar in dem ganska bra och slöar ner nedbrytningen väldigt effektivt. Tänk sedan på att det steks samman i stekpannan till en enda ”enhet” vilket gör det svårt för de olika nedbrytningssystemen att nå dem.

Bara för att ett livsmedel eller en maträtt innehåller vetemjöl eller andra snabba kolhydrater, så betyder inte det att de kommer rusa ut i kroppen och höja blodsockernivån på samma sätt som om du skulle intagit dem separat. Du måste tänka på bl a vilka ämnen som kombineras i din mat, HUR de kombineras och hur de tillagas. Att säga att en maträtt har ett högt eller lågt GI-värde(kan höja blodsockret snabbt eller långsamt) är inte så simpelt som att bara kolla i tabellerna och göra matematiken där. Det beror HELT på hur det blandas och hur tillgängliga kolhydraterna blir i denna blandning. Och faktiskt också på hur väl du tuggar. Är du en idisslare eller en glufsare?

Om jag SKULLE gnälla på något alls här, så skulle jag i så fall gnälla på hallonsylten. Men den var brutalt god, visade sig vara ekologisk och blev ännu godare tillsammans med kesellan! So dont touch my pancakes!....

mån 19, nov 2012 |

Tänkte lägga ut några förslag på bra litteratur för den som vill läsa på och fördjupa sig i Träningslära, Nutrition och anatomi. Tog 10 böcker som JAG tycker borde finnas i varje bokhylla hos den som är intresserad av kost och träning. Egentligen blev det 11 st, men den sista boken är lite "samma bok" men i olika utgåvor, trots att de är väldigt olika och har olika författare. Hur vettigt det nu låter.........


Vissa av böckerna har jag skrivit ganska mycket om, men det betyder inte att just DE är bäst. Jag började skriva om just de böckerna, därför blev det mest text där.
De flesta böckerna är kurslitteratur på högskolor och universitet inom anatomi, träningslära, biomekanik, idrottsmedicin, läkarlinjer, sjuksköterskeprogram och mycket annat. Det är en blandning av enkel litteratur och mer svårläst litteratur som kanske mer passar den som redan är väldigt påläst och är van att läsa sådan litteratur.
Till böckerna!

1. Maximal muskeltillväxt, skriven av Fredrik Paulun och Kristian Berg
Detta är en bra heltäckande bok för den som vill ha något lättläst och innehållsrikt. De tar upp det mesta på en bra nivå utan att göra reklam för "sina" nischer.
Kan varmt rekommendera den. Två mycket kunniga herrar med lång erfarenhet och mycket mycket djupa kunskaper.

Man får tycka vad man vill om Paulun och hans vilja att göra reklam för sig själv i andra sammanhang, men när han håller sig till ren objektiv vetenskap som i den här boken, så är han en av de bästa. Är man en militant LCHF-fanatiker, så kanske man får spader när man ser begreppet GI, men tagga ner. GI talar i stort sett bara om, om en kolhydratskälla är snabb eller ej. Och det är kunskap du SKA ha! Fett finns också med och hyllas högt som energikälla och för sina andra egenskaper, så ta det lugnt.

Kristian Berg behöver väl egentligen ingen presentation... Finns det NÅGON bättre i detta land på anatomi och dess koppling till rörelse, biomekanik och träning? Jag är tveksam. Finns en anledning till att det är HAN som undervisar i anatomi på Naprapathögskolan......

Lättläst. Ej kurslitteratur.

 

2. Styrketräning : en anatomisk guide, av Frédéric Delavier
En bok som mer fungerar som ett uppslagsverk vad gäller övningar, men som ändå ger en liten bit kunskap på vägen. Trots att Frédéric Delavier har många års studier bakom sig inom ämnet(fem års studier vid den prestigefyllda skolan för anatomi och morfologi, Ecole de Beaux Arts, i Paris), så skulle jag inte klassa hans litteratur som 100% säker vad gäller det vetenskapliga perspektivet. Dock är den som sagt mest inriktad på att vara ett uppslagsverk för övningar. Och det är därför jag tar med den, trots att den egentligen inte borde vara med här. Anledningen till att jag tar med den är att den är enormt bildlig och tydlig.
Väldigt lätt att förstå sig på och enkel att använda. Ej kurslitteratur.

 

3. Anatomi med rörelselära och styrketräning, av Rolf Wirhed
Rolf Wirhed är universitetslektor på Örebro universitet(tidigare GIH) i anatomi och biomekanik. Han har lång erfarenhet inom ämnet och väldigt breda kunskaper både teoretiskt och praktiskt från många olika idrottsformer.
En väldigt lärorik bok som dock är lite avancerad stundtals. Bör läsas noggrant, så att man verkligen förstår vad han är ute efter.
Denna bok bör verkligen läsas och rekommenderas starkt till den som vill fördjupa sig utan att läsa alltför svårläst litteratur.
Medelnivå på denna bok. Kurslitteratur.

 

4. Idrottarnas kostbok, av Anki Sundin.
Hört mycket bra om den boken och om författaren. Också en författare som håller sig väldigt väl till fakta. Hon är Nutrionist och bl a en av Riksidrottsförbundets idrottsnutrionsrådgivare. Idrottsmässigt så har hon en guldmedalj i bänkpress och silvermedalj i styrkelyft på SM-nivå att skryta med. Jag har dock inte läst den själv, men den står på inköpslistan.
Lättläst och lättanvänd. Ej kurslitteratur vad jag vet.

 


5. Idrottsnutrition, av Asker Jeukendrup, Michael Gleeson, Marie Broholmer
Mycket kunniga författare som skrivit denna bok.
Asker Jeukendrup, PhD, är en internationellt erkänd expert inom området idrottsfysiologi,
biokemi och idrottsnutrition.
Michael Gleeson, PhD, är professor i idrottsvetenskap och forskar inom idrottsnutrition och näringsfysiologi.
Marie Broholmer är nutritionist med idrottsnutrition som specialitet. Ger kostråd åt både elitidrottare och motionärer, bland annat med uppdrag från Sveriges Olympiska Kommitté. Föreläser för idrottsklubbar, landslag och idrottsorganisationer på alla nivåer samt företag.
Jag har ännu inte själv införskaffat denna bok, men den är på inköpslistan.
Från det jag sett och läst av denna bok, så klassar jag den som varierad i sin nivå. Den har sina enkla och sina svåra delar. Så Medelnivå får gälla på denna bok. Kurslitteratur.

 

6. Skador inom idrotten - Handbok om förebyggande, rehabiliterande och behandlande åtgärder, av Lars Peterson och Per Renström
Senaste utgåvan (2012) av deras enormt lärorika bok. Denna har enormt många nätter under kudden på sin meritlista. Jag har utgåvan som kom innan denna, så jag får väl uppdatera mig och köpa den nya antar jag.
Med kunskaper i anatomi och muskelfunktion som bas, så är denna bok fruktansvärt användbar. Med hjälp av denna så är det väldigt lätt och enkelt att göra en amatörmässig men ändå ofta korrekt felsökning av kroppen då något hänt. Men den är också väldigt användbar, både för att förebygga skador och behandla de du fått. Kom bara ihåg. Du är inte en läkare bara för att du läst denna bok!


Varierad bok, men på det stora hela väldigt lättläst. Behovet av förståelse placerar dock den här boken på medelnivå. Kurslitteratur.

 

7. Anatomisk Atlas, av Michael Budowick, Jan G. Båjlie, Bent Rolstad, Kari C. Toverud
Tar upp hela kroppen på ett mycket bra sätt. Helt klart en kanonbok om man vill ha en heltäckande anatomisk atlas. Saknar smådetaljer för den väldigt avancerade läsaren dock.
Lättläst för att vara en anatomisk atlas. Kurslitteratur.

 

8. Människans fysiologi, av Olav Sand, Øysten V. Sjaastad, Egil Haug
Mycket bra bok för den som vill fördjupa sig i människokroppen och dess funktioner. Författarna är professorer och lärare på olika högskolor i Norge. Boken har det mesta om det mesta. Har läst mycket i denna bok, men äger den inte själv. Den är lite dyr, men någon dag så ska jag inhandla den…
Svår läsning om man inte har läst innan. Men ändå inte så avancerad att man inte kan förstå stora delar av den utan tidigare utbildning.
Medelnivå till svår på denna bok. Kurslitteratur.

 

9. Stora stretchboken, av Kristian Berg
En samling träningsböcker utan en bra stretchbok vore en dålig ide. Och vilken bok kan vara bättre än stretchingens egen ”bibel”?
Mycket lättläst och lättanvänd. Ej kurslitteratur vad jag vet.

 

10. Idrottens träningslära (1997), av Asbjörn Gjerset och Claes Annerstedt
Uttömmande träningslära med stort fokus på vetenskaplig teori, blandat med praktiska exempel. Ett måste för den som vill lära sig mer om träningslära. Mycket användbar bok, både som uppslagsverk och som allmän läsning.
Kan ibland kräva förkunskaper av läsaren, men är på det stora hela en lättläst bok.

Hamnar dock som medelsvår med tanke på att den innehåller ganska mycket tunglästa delar. Kurslitteratur.

 


11. Träningslära för idrotterna (2011), Jostein Hallén, Lars Tore Ronglan
Ska ses som en ersättare till föregående bok(den här ovanför). Jag hade stora förhoppningar på denna bok när den kom, men jag blev oerhört besviken. Inte för att den var dålig, men för att den var mer ”användarvänlig” för att rikta sig till en bredare skara. Jag fick inte de fördjupningar jag ville, vilket gjorde mig väldigt besviken. Den är enklare skriven än sin föregångare och mer lättläst, men om jag själv får välja, så är den tidigare utgåvan bättre. Just p g a att den innehåller MER. Dock är detta fortfarande en väldigt bra bok. I kombination med varandra, så är dessa böcker mycket användbara.
Lättläst och användarvänlig. Kurslitteratur.

 

Ett avslutande och mycket mycket viktigt tips när det gäller böcker av det här slaget, inte minst kostböcker, är att inte köpa en bok där författare propagerar för "sin sida" och "tycker" en massa saker. Köp böcker skrivna av författare som har bred akademisk kunskap och är godkända av SISU eller som används som studentlitteratur på högskolor och universitet. Köp böcker som objektivt lägger fram fakta och vetenskap framför dina fötter och sedan låter DIG välja vad du vill göra med den. Akta er för tyckare och folk som kör "sin grej". Där kan inspiration hämtas, men INTE kunskap.

Om någon som läser det här har tips på nån annan bok som DU tycker borde funnits med i den här listan, så skriv en rad och tipsa om den :)

 


 

lör 17, nov 2012 |

Nu jävlar får det vara dags att sluta mesa!!

 

För att få de resultat du vill ha, så krävs det att du är beredd att plåga dig själv bortom alla rimliga gränser. För att tvinga din kropp att utvecklas, att ta nästa steg, så krävs det av dig att du aldrig tar minsta kliv bakåt, att du aldrig ger ner, att du aldrig ger upp och att du ALLTID pressar dig själv hårdare, hårdare och hårdare! Du MÅSTE vara hänsynslös mot dig själv och ta kommandot över din egen kropp om du vill se en utveckling.

 

Din KROPP bestämmer inte över DIG! DU bestämmer över din KROPP!!

 

Om du låter din kropp bestämma dina gränser, så kommer du aldrig att nå dina mål. Du måste själv sätta kraven och gränserna för vad din kropp ska bli och vad den ska kunna utföra. Kroppen är enormt smart och vill inget annat än att anpassa sig så bra som möjligt till det den ska utföra, men med så lite utveckling och förändring som möjligt. Kroppen är med andra ord BYGGD för optimerad anpassning och minimal uppbyggnad. 

 

Jag vet ALLT detta, men ÄNDÅ har jag kommit på mig själv på senaste tiden med att köra sämre, sämre och sämre. Och naturligtvis kommer inte utvecklingen på samma sätt längre. Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar om jag inte pressar mina gränser, då kan jag lika gärna gå hem igen!

Hur länge sedan var det, som jag t ex spydde efter ett benpass? Jag brukade vara helt förstörd som människa efter VARJE benpass tidigare. Nu på senaste passet, så låg jag i kanske 20 minuter i ryggläge med huvudvärk och lite illamående, men inget värre än så. Och visst, några frågade om de skulle hämta personalen och om jag verkligen mådde bra. Men jag kunde utan problem svara att det inte var någon fara och att jag bara behövde ta igen mig lite. För 3-4 månader sedan hade jag inte ens kunnat SVARA 20 minuter efter passet!!

VARFÖR är det så!?

Jag måste verkligen ta tag i det här! Vad är det annars för mening? Om jag lägger ned så mycket tid varje vecka till det här, men inte får mer utveckling än jag haft de senaste månaderna, då är det ingen ide längre. Då kan jag lika gärna börja med schack!!

Nu blir det gymmet snart, och då J Ä V L A R!!!!!

lör 17, nov 2012 |

Jag vet inte om inlägget är relevant på det här forumet, men jag kan inte hjälpa att förundras över och beundra vissa atleters rent av övermänskliga förmågor i vissa sammanhang. Eller jo förresten.... Det är enormt relevant!

Fundera ett tag på den TRÄNING som ligger bakom de här förmågorna. I det här fallet, mer specifikt Zlatan. Fundera ett tag på, inte bara den mängd, utan den fantastiska kvalitet på träningen som krävs för att få alla kroppens egenskaper och kvalitéer att harmonera på ett så perfekt sätt. Vi pratar inte om sökandet efter kontakt i en bicepscurl här. Den lilla skitproblematiken är så liten i sammanhanget, att den inte ens finns med på skalan!

Vi pratar bl a om balans mellan en kanske lite för stor kropp, enorm idrottsspecifik styrka, rörlighet, balans, koordination, anaerob förmåga, aerob förmåga, explosivitet, snabbhet, smidighet och många många fler förmågor....
 

Gör du om det här?


Ta bara hans sista mål på matchen igår(bilden ovanför). Jag satt och tittade på nätet med engelska kommentatorer och deras kommentar till det direkt efteråt, säger ganska mycket, -"Only a handfull of players in the WORLD, would even consider attempting that! Even less would pull it of!".
Han VET att han kan, han vet att han har styrkan, tekniken, rörligheten och balansen, därför provar han......och lyckas! De engelska kommantatorerna pratade om att han går på kampsport för att få in tekniken i de där svåra lägena när bollen är i luften och du t o m kanske är lite ur balans. vet inte om det stämmer, men jag skulle inte bli förvånad om det gjorde det....

 
Se bara på målet han gjorde i somras på halvvolley i EM. De flesta av oss skulle inte ens kunna sparka så högt utan att rasa i marken som en påse jordnötter. Han gör det i perfekt balans, med stor kraft och en oerhörd precision! Och man kan sitta och mumla om att det är flyt både här och där. Men varför gör han då liknande mål och prestationer, om och om och om igen!!?

 

Målet mot framkrike i EM var nominerat till årets mål. Har för mig att det t o m vann? Perfekt balans, perfekt precision, vad mer behövs sägas?



Jag kan berätta varför. Förutom att han är en enorm talang, så är han helt fantastiskt tränad! Att ur ett biomekaniskt perspektiv studera de mål han gör, speciellt målet i somras, är en ren njutning! Han är så perfekt tränad för just det han gör, med de förutsättningar han har, att det är helt sjukt!
Det finns mycket att lära från dessa atleter när det gäller prestationsoptimering och varierad träning. Jag säger inte att JAG och DU ska träna som fotbollsspelare, hockeyspelare eller brottare, men det finns enormt mycket att lära av de prestationer de gör, eftersom de är baserade på den träning de utför!....

tors 15, nov 2012 |

Det här är något ganska vanligt ute på gymmen. Killar och tjejer (killar främst. Ledsen grabbar, men åter igen är vi dummast....) försöker bedriva specifik träning för att öka höjden på sin "kula", ändra sin biceps längd och aktivera övre eller nedre biceps. Tipsen haglar ganska tätt om hur du ska träna för att ändra din biceps längd och därmed få en större eller mindre kula, eller en högre eller lägre kula(sett till var muskeln börjar). Du får tips om det ena eller det andra och får själv känna "skillnaden" i hur det känns! Så visst tar det annorlunda? Visst funkar det? "Han" har ju kört så och kolla hur hans biceps ser ut!

Jag är ledsen, men din biceps utformning, var bestämd innan du ens började träna. Vi kan inte förändra den genom träning, annat än att den blir större eller mindre. Vi kan inte ändra vart vår muskelbuk börjar eller slutar(där muskel övergår i sena och vice versa).Det går inte att flytta den. Den är bestämd rent anatomiskt i förväg. Generellt sett så kan man se det såhär:

En lång muskelbuk, tyder på en muskel med en "lång muskelinfästing". Alltså ett fäste som sitter lite längre bort från armbågsleden än vanligt. Därmed kommer den att bli starkare än en kortare muskel med en kortare hävarm(med samma muskeltvärsnitt och fiberuppsättning). Den kommer däremot att bli lite långsammare eftersom den har längre väg att kontrahera innan armen är fullt böjd. Denna muskels "kula" kommer starta närmare armbågen än en muskel med ett "kortare fäste". Sedan tillkommer naturligtvis individuella skillnader vad gäller längdproportionerna mellan muskeln och senan. Men jag kan varken flytta min muskels fäste (om jag inte opererar) eller flytta platsen där muskel övergår i sena. De förutsättningarna måste jag leva med. Det enda jag KAN göra, är att ändra storleken på HELA min biceps.

 

Nu kanske man läser det här och tänker "skitsnack, jag kan ju för fan känna att det tar annorlunda!". Och visst, det är klart att du kan känna annorlunda i olika övningar, men tyvärr så har du tolkat din känsla fel. Det är likadant med vissa stretchövningar som du kör, som du tycker tar hur mycket som helst. Och sen visar det sig att det du känner, är att muskeln aktiveras och drar emot. Du känner, men du vet bara inte VAD det är du känner.

Om man nu envisas med att tro att muskeln kan aktiveras olika vad gäller övre och nedre del, så kan vi gå vidare in på förklaringen till VARFÖR det inte går. Förhoppningsvis så förstår du att muskelns fäste och övergången mellan sena och muskel inte går att ändra, så då slipper vi snacka vidare om det, utan går rakt in i muskelfysiologin. En muskel är uppdelad i olika delar. Det du säkert hört talas om är muskelfibern. En muskelfiber sträcker sig från muskelns början till slut UTAN avbrott. Inne i muskelfibern finns myofibriller som sträcker sig på samma sätt. Dessa myofibriller består av två olika protein som sköter alla muskelsammandragningar, aktin och myosin. Dessa "tar tag i varandra" och "drar ihop sig" då muskeln dras samman. Det är egentligen vad en muskelkontraktion är.

 

En Muskel uppdelad i allt mindre delar.....

 

Sakomeren har två aktinfilament och ett myosinfilament. När du kontraherar muskeln, så "greppar" myosinet tag i aktinet och "drar det till sig" 

 

Myfibrillen delas in i olika segment, sarkomerer, som ligger på rad längs hela myobrillen. När en myofibrill drar ihop sig, så drar ALLA sarkomerer längs hela myofibrillen ihop sig LIKA MYCKET. Det betyder att muskeln drar ihop sig exakt lika mycket på alla ställen på hela muskeln. Om sarkomererna "längst ner" i muskeln har dragit ihop sig till 55%, så har sarkomererna i mitten och "längst upp" OCKSÅ dragit ihop sig till 55%. Jag kan alltså inte koppla in olika delar av en fiber olika mycket.

              

Sakomererna ligger på rad som små enheter och bygger upp myofilamenten som i sin tur bygger upp muskelfibern.    

 

Ett argument jag hörde för ett tag sedan är att du kan ju koppla in övre och nedre bröst, så varför skulle biceps vara annorlunda? Ja det räcker ju med att bara kolla på fiberriktningen. I biceps så löper fibrerna uppifrån och ned. I bröstet löper de från sidan och ut. Med andra ord så är det samma sak. Fibrerna kopplas in längs hela sin längd även där. Skillnaden är att de går tvärsöver istället för uppifrån och ner. Så där blir skillnaden att du kan koppla in muskeln i olika delar uppifrån och ned, medans en sådan skillnad i biceps skulle innebära att du kan koppla in muskelns olika delar i sidled. Nu är ursprungs- och fästessenor så smala att det inte funkar i praktiken.

 

Kolla fiberriktningen för bröstmuskeln kontra biceps fiberriktning 

 

Men bicepsmuskeln består dock av två olika muskler, som har sina ursprungsfästen på olika ställen, vilket ger dem lite olika funktioner. DESSA går att koppla in olika mycket.

            

Caput brevis som är det korta inre huvudet(fäster på processus coracoideus) kan också, förutom att böja i armbågsleden, lyfta armen framåt. Detta kan du känna vid t ex ett frontlyft. En muskel som är sträckt, tenderar att kopplas in i högre grad än en som är slackad. Så ett bra sätt att koppla in den delen av muskeln i högre grad, kan vara att sitta bakåtlutad på en gymbänk och utföra bicescurl. Du startar då rörelsen i ett läge där armen är lite bakåtböjd i axelled, vilket skapar lite extra sträckning i den muskeln och då kopplar in den mer effektivt.

  

 

Caput longum (fäster på tuberculum supraglenoidale strax ovanför axelledens ledhåla) är svår att koppla in eller ur p g a hur den löper. (Den kan också hjälpa till att lyfta armen utåt lite) Det du kan göra är att köra bicepscurl i en ställning med stöd under överarmen och starta rörelsen i ett läge där armen är framåt böjd i axelled. Detta kopplar ur caput brevis en del och belastningen på longum tenderar att öka.

  

Det går också att köra hammercurls. Tänk bara på att brachioradialis(muskeln som ger "höjd" på underarmen) kopplas in väldigt mycket då.

  

 

En vanlig enkel bicepscurl med stång, med axelbred fattning, kopplar båda delarna lika mycket.

    

ons 14, nov 2012 |

Det är inte ofta man går upp halv två en lördagsmorgon och känner sig NÖJD med det, men igår kan jag säga att jag ångrade inte en sekund. Perfekt morgon och en lugn dag i övrigt som toppades med ett lugnt vad- och magpass. Piggnade till mycket tidigare idag på gott och ont, så nu är det bara att blicka framåt mot kvällens gympass. Bröst, axlar och triceps står på schemat, ett långt men skönt pass :)

sön 11, nov 2012 |

En ganska vanlig föreställning bland många faktiskt. Fördommarna brukar vara i stil med att alla fitnessbloggare säger att du ska träna som ett vilddjur men äta som en sparv.

Hmmmm....... Varför gör då alla andras bloggar mig så sjukt hungrig när jag bläddrar runt? Sitter just nu och väntar på att ha sista lektionen i Kemi innan helgen. Hungrig för att det körde ihop sig och jag inte hann äta, så jag satt och gled runt på lite bloggar under tiden. Jag blev tvungen att sluta, för magen vrålade som en galning bara efter två-tre bloggar...

Så "Att äta som en sparv"?..... Jag vet inte jag...... :D

Ge mig mat, NU!!

fre 09, nov 2012 |

Denna gång är det sant. Inte att det gör dig dum, utan för att det får människor att BETE sig som idioter. Vart annars och i vilka andra kretsar cirkulerar det så många lögner, myter och självutnämnda experter utan vettig utbildning? I vilka andra kretsar tillåts det tros och tyckas så mycket ren idioti? Som sedan klassas som SANNING!!!??

Låt oss ta ett exempel. Jag var nyligen inne på en av de mer populära bloggar om träningslära och läste en "instruktionsartikel" om knäböj. detta finns ju på ALLA sådana sidor. Det togs upp små tips i utförandet, rörelseträning man kunde utföra som skulle leda till förbättrad teknik och allmäna tips. En del bra och en del dåliga. Vad som också fanns, var ett stycke där angående knäskador. Individen som skrivit artikeln var enormt tydlig med att det var INGA ökade risker för knät med att gå under 90 grader(parallella lår med underlaget) och att den myten kom från okänt håll. Låt oss vara väldigt tydliga och instruktiva här. Om du inte förstår varför ett ökat djup ökar stressen på knäledens olika strukturer och ökar skaderisken, så bara skumbläddra i en bok om biomekanik och anatomi. Efter fem minuter, så borde du iaf ha hittat den första anledningen. Jag går inte ens in på varför det är så just här och nu.
Och om du läser det här och reagerar på det och tycker att det är fel, att det inte alls ökar skaderisken, och börjar bladdra om varför det inte är så, gå då tillbaka till sängen, dra täcket över neanderthalarhuvudet och STANNA där! Sprid inte din obildade skit till andra! Eller börja LÄS PÅ!!!!!

Och då menar jag inte nån random adlibrisbok med nån halvkänd träningsprofils "bästa tips", jag menar akademiskt godkända böcker, skrivna av experter på just DET ämnet du söker. Ingen allmän blabbare som leker expert på allting. Ha LITE källkritik för en gångs skull i era vilsna liv! Bosse, Berra, Börje och Bjarne på kollozzeum och flashback, ÄR inte tillförlitliga källor! Hur länge de än skrivit där och hur säkra på sin sak de än låter och hur många som än litar på dem, så ÄR de värdelösa källor!! NÄR ska sunt förnuft börja träda in i den här världen? NÄR ska vi sluta lyssna på folk som tycker och tror, och börja ta till oss KUNSKAP från dem som VET? Folk tror att ju längre erfarenhet du har, ju bättre resultat du fått, ju mer vet du. Det enda du då har, är egentligen tidsmässig erfarenhet och praktiskt erfarenhet om hur man kan få resultat med just DINA förutsättningar(det är också värdefullt, men.....). Det säger absolut INGET om dina kunskaper om vad som EGENTLIGEN händer i kroppen, HUR den egentligen fungerar och hur du tränar SÄKERT!!
Jag vet inte hur många gånger man stått i gymmet och hört "bicepsbosse" talat om för en nybörjare om hur allt "egentligen fungerar" och hur du måste/ska göra. Och den frustration man känt över all total idioti som som lärts ut, har fått mig att vilja springa med huvudet före rakt in i väggen i högsta fart, bara för att få ett stopp på eländet!

Uttrycken "men, jag tycker...." och "men, jag tror.....", när någon slår ifrån sig kunskap från någon som försöker lära dem något, får mig att vilja gå bärsärkagång och kräkas vid det här laget. Jag är så extremt trött på det. Ett exempel på detta är när jag pratade anatomi och fysiologi med en kvinnlig vän igår som försökt pränta in lite kunskap i huvudet på en av sina manliga träningsvänner. Samtalsämnet var kring muskelfiberaktivering och manipulering av en muskels utseende i muskelfibrernas längdriktning. Hon VET hur det är och försöker förklara, varpå han säger, "men jag tror......bla bla bla.....".
Bra! Nu kan du SLUTA tro, för hon VET!! Och om du bara håller ...... ett tag och lyssnar, samt tar till dig, så kommer du också snart att veta.
Du måste bara ha viljan och självförtroendet att våga erkänna fel och brister i dina kunskaper med korrekt kunskap. Och DÄR brister oerhört många. Många är extremt rädda att våga visa att det finns saker de inte kan, utan går istället på stenhårt med det de tror, utan att egentligen bry sig om vad som ÄR rätt, utan är enbart intresserade av att HA rätt. Man vill "VINNA" diskussionen.....
 


Tror ni att det är särskilt lätt, speciellt för en ung tjej, att övertala en Tro-och-tycka-kille i det här läget? Absolut inte! Det är nästan omöjligt. SPECIELLT som tjej! Är det ingen som reagerar på detta? Ingen annan än jag som tycker att det är så sjukt ointelligent och korkat att man blir illamående? Ingen annan som börjar bli trött på skiten? Jag förstår inte verkligen inte, hur mycket jag än försöker, HUR vi kan vara så sjukt dumma!? Det här är som om vi skulle säga till en professor i ekonomi att -"Nej, men min 7-åriga son får fem kronor i veckan, han har köpt godis jättemånga gånger, så han har väldigt mycket erfarenhet i ekonomi nu. Så vi behöver faktiskt inte din hjälp att lösa problemen med nationalekonomin, jag vill hellre höra vad han tycker och tror. Jag tycker HAN ska få bestämma vad vi ska göra!"

Går du till ditt barn för att lära dig matte, eller går du till hans mattelärare? Du går till hans mattelärare, för du vill vara säker på att du lär dig rätt räknesätt.....
Går du till grannen för att kolla ryggen, eller går du till en läkare? Du går till läkaren, för du vill bli hel igen.......
Låter du en historielärare laga bilen, eller år du till en mekaniker? Du vill ha en modern bil lagad, inte en kärra med vagn, så du tar mekanikern.....
Går du till den som låter högst och mest för att lära dig om kropp och hälsa eller går du till akademiskt utbildad expertis? Du går till den som låter högst och mest för att......... Ja, VARFÖR gör du det!!??
Kan vi inte bara, snälla.............. få in lite vett och sans i den här världen? Snälla? :(

Bara liiiiite källkritik? Bara nån gång i bland?

Kan vi inte sluta läsa kostböcker a la "kost på mitt sätt", "min bästa LCHF", "suss bästa diettips" och liknande, skrivna av människor som faktiskt är amatörer på området (ur akademiskt perspektiv)och börja läsa texter från professorer, högskolelektorer, individer med doktorsexamen i ämnet och liknande?

Kan vi sluta läsa "PT-berras bästa träningstips", "träna säkert med Britta", "Roberts tio tips till superkroppen" och liknande litteratur och ta dem som fakta? Ta dem som inspiration om du vill läsa dem, men ha lite källkritik, komplettera med akademiska böcker i biomekanik, anatomi och träningsfysiologi, så att du kan sålla det bra från det dåliga. Och kanske kan börja välja träningssätt och övningar utifrån DINA mål och förutsättningar. Inte utifrån någon ANNANS.

Och ni som inte läst dessa böcker, ni som inte HAR åratal av högskole- eller universitetsstudier i ämnet bakom er, men ändå sitter på lite kunskap, kan ni snälla sluta inbilla er att ni kan ALLT? Ni är livsfarliga individer för alla andra och förstör hela träningsvärlden kunskapsmässigt. Skaffa er tillräcklig kunskap för att begripa VART er kunskap slutar, så ni VET när ni ska lämna över till någon annan, som är bättre lämpad. Skaffa er lite stolthet och proffessionalism kring den kunskap ni HAR, så ni kan använda den korrekt. Släpp prestigen och rädslan över att inte ha ett svar. Var ärliga och proffessionella, -"jag är ledsen, men jag är osäker och vågar inte ge dig ett svar just nu. Men om du vill så kan jag ta reda på det till nästa gång vi ses, eller skicka dig till någon om kan svara bättre än mig på just det här?"
Först DÅ blir ni en tillgång för andra. Fram tills dess är ni livsfarliga individer för samtliga ni försöker "hjälpa"....



 

tors 08, nov 2012 |