Fan.... Kan vi inte ens GÅ längre!?...

Det jag ser när jag tar en promenad med hunden, går till gymmet eller undervisar i skolan skrämmer mig. Vi människor är byggda för att röra på oss, vår kropp är till och med konstruerad på ett sådant sätt att den frigör välmående ämnen när vi gör det. Trots detta, så har oerhört många av oss tappat förmågan att göra det på ett riktigt sätt. Vad jag pratar om då. är inte det gamla vanliga träningsslarvet, att vi slarvar med några träningspass, har felaktig teknik eller några av våra andra dåliga träningsvanor. Nej jag pratar om något så enkelt och grundläggande som att springa och gå! När jag går på stan, eller är ute med hunden, så ser jag människor vars rörelsemönster är skrämmande! Och jag menar inte att jag ser en eller två, jag ser hundratals, tusentals t o m! och det får en att undra lite… Vad fan har hänt!? Och vart är vi på väg?…..

Vad är det då jag menar? Jo om vi tittar på några enkla grundläggande saker kring hur en människa "bör" gå för att ha en någorlunda korrekt gång:

Huvudet och blicken rakt framåt.

Avslappnade axlar/skuldror.

Neutral och "rät" rygg. Inga "hunchbacks" eller makaronsvankade ryggar.

Avslappnade armar som pendlar framåt-bakåt.

Ben, som i likhet med armarna, löst och avslappnat rör sig framåt-bakåt

Knän som pekar i linje med foten vid gång.

Fötter som pekar rakt framåt.

Hälen sätts i först och sedan "rullar" foten framåt tills tårna avslutar steget.

(I princip samma kriterier gäller även för då du springer/joggar)

Människor som är ute och spinger med godkänd löpteknik blir allt sällsyntare. Ofta ser vi istället för detta, klumpiga vaggande steg, sidopendlande armar, uppdragna skuldror och knän som går så långt inåt att de "inkräktar" på det andra knäts sida.....

Visst har man en normal gång(eller löpning), även om man avviker en del på detta. Armarna kan t ex pendla lite mer inåt (speciellt om hastigheten är högre), benen kan också röra sig lite inåt för att fotisättningen ska bli mer central (balans), det finns anatomiska skillnader som gör att kvinnor lättare viker lite inåt med knät, vi kan vara stela i bl a utåtroterande muskler i höften så att våra fötter pekar lite utåt och mycket mycket annat.

Det är inte de små avvikelserna som skrämmer mig. Det som skrämmer mig är när jag ser människor som nästan niger när de går, för att ben, knän och fötter pekar nästan 45 grader inåt, när armarna kastas mer i sidled än pendlar framåt-bakåt, när människor vaggar som ankor när de går (eller springer) och när jag ser hängande böjda ryggar (det är t o m i vissa kretsar "coolt" att gå med hängande "ap-rygg") som jag blir rädd.

Och ja, jag vet att det finns sjukdomar och medfödda anatomiska felställningar som vi inte kan göra något åt. Och att även om det ser hemskt ut, så är det inte säkert att det är skadligt för just DEN individen. Men om alla felställningar och fruktansvärt skadliga rörelsemönster som jag ser varje dag är en effekt av avvikelser olika människors DNA, ja då får vi nog renovera vår genpool jävligt snabbt innan det går käpprätt åt helvete!

Inte många av de som går runt med krummade ryggar och dålig gångteknik kan skylla på anlag....

Det här är inte kroppar som avviker p g a anlag. Det här är kroppar som vittnar om att de aldrig fått lära sig att röra på sig ordentligt. Vi kan skylla hur mycket vi vill på bristen på tillgängliga idrottsanläggningar i storstäderna, att sandlådan har för lite sand, att gräset i parken är för dåligt och låtsas att det är skolans fel att eleverna skiter i att gå på idrotten, samt allt annat som är populärt att skylla på, som innebär att "någon annan" bär skulden.

Nej, det här är ingen "annans" fel, det här är stimulans och rörelseträning som barn i tidiga år bör få, HEMMA! Och vilka är de skyldiga? Jo föräldrarna! Föräldrar som fostrar stillasittande barn och inte sätter fart på dem, föräldrar som uppmuntrar ett stillasittande och "lugnt" beteende, föräldrar som inte låter sina barn leka och utforska och föräldrar som inte ser till att deras barn kan utvecklas motoriskt på det sätt det är meningen att vi ska.

Ge inte dottern en docka att sitta och leka med stilla i ett hörn och "mitt lilla smink-kit" att pilla med framför spegeln det första ni gör. Nej, ge henne en fotboll att springa runt och leka med, sen lyfter ni era feta lata arslen och följer med ungen till lekparken! Kanske kan det göra er gott också? Och tror ni er inte ha tid med detta, skaffa då för fan inte barn!

Och varför är det här så viktigt? Det handlar inte bara om att ge barnet motoriska färdigheter för att i framtiden kunna föreningsidrotta på samma villkor och med samma förutsättningar som andra barn. Nej, det handlar mer om något annat, som är mycket viktigare. Och det är att ge era barn möjligheten att leva ett långt, friskt, hälsosamt och kvalitativt liv. Att era barn inte har diskbråck vid 25 års ålder, att de inte fått operera bort båda meniskerna i knäna vid 18 års ålder, att de har motoriska möjligheter att motionera utan uppenbara skaderisker, att de slipper pensionera sig vid 45 års ålder och att de kan vakna på morgonen efter att de fyllt 40, 50, 60 och kanske t o m 70 år, utan att varenda led i kroppen värker.

Det är era barns framtida liv som står på spel och hur de kommer att tvingas leva det, beroende på hur du som förälder agerar när de är små. Era barn kommer inte få diskbråck för att de gjort ETT fellyft (inte ni heller för den delen), de kommer att få diskbråck p g a att de inte lärt sig hur de ska ha ryggen då de aktiverar den och p g a att de gjort tiotusentals fellyft. En skada är för det mesta ungefär som ett skavsår, det är inte ett enskilt steg som skapar såret, det är många upprepade steg med en skavande och dåligt passande sko som skapar det. Det samma gäller i princip alla skador och krämpor du kan råka ut för. Alla felrörelser vi gör i vardagen riskerar att mynna ut i skador.

Förr eller senare så kommer det att börja göra ont, ofta i ryggen. Om jag själv slkulle få välja, så skulle jag dock välja senare. Vem vet, kanske tänker dina barn också så?

Så som det ser ut just nu, så är jag vettskrämd för de sjukvårdskostnader vi kommer ha i framtiden. Det räcker att ta en titt på alla människor som rör sig på stan, för att börja frukta för framtiden. Just nu, så har vi det förhållandevis bra vad gäller sjukvård och kostnaden för denna. Men om allt fler börjar bli sjukskrivna, tvingas uppsöka sjukgymnaster, tvingas förtidspensionera sig och liknande, bara på grund av att vi inte kan röra på oss på ett korrekt och funktionellt sätt, då kommer kostnaderna att stiga. Först kommer högkostnadsskydden att stiga, sen kommer de fortsätta stiga och tillsist så kommer de att försvinna helt, eftersom det kommer kosta staten för mycket pengar. Vi kommer hamna i en situation där sjukvård endast är för dem som har råd.
När det gäller att bevara och beskydda vår sjukvård så som den är idag (sluta drömma om att den kommer bli bättre, för det kommer den inte att bli!), så har vi ett eget ansvar. Det ansvaret ligger i att vi gör vad vi kan göra för att hålla oss själva och våra barn så friska och hälsosamma som möjligt. Gör vi inte det? Ja då ar det snart kört……..