Axelleden och dess skadepanorama har alltid varit mitt absoluta favoritområde att arbeta med. Jag har i flera år specialiserat mig på att diagnosticera, utreda, behandla och förebygga just axelskador. Detta mycket på grund av att den ena axeln aldrig är den andra lik och att det som funkat på en patient automatiskt inte funkar på en annan. Det blir lite av ett detektivarbete för att lyckas lösa en axelskada och det älskar jag.
Förutom att ta emot patienter med axelsmärtor på Idrottsskadecenter föreläser jag även om axelns anatomi, skadepanerama samt hur man undviker att skada sig såväl i vardagen som på gymmet.
En av de absolut vanligaste orsakerna till smärta i axelleden är en så kallad inklämningsskada. Termen inklämning eller impinchment syftar endast till att sammanfatta och förklara en sjukdomsprocess belägen från strukturer under akromion (subakromialt smärtsyndrom) oavsett orsak – inget annat. Inklämning eller impinchment i sig är endast en förklaringsmodell och det säger egentligen inte vad som kommit i kläm varvid begreppsförvirringen är enormt stor.
Många sitter och gogglar på axelsmärta och finner då att de har inklämning/impinchement men de har ingen aning om de har supraspinatustendinit (muskelsensinflamation i supraspinatus) , subakromial bursit (slemsäcksinflamation) eller rotatorcuffsruptur (muskelbristning i rotatorcuffen) vilket alla ger en inklämningsskada men ska behandlas på helt olika sätt och dessutom diagnosticeras helt olika pågrund av dess skilda smärtbild.
Tendinit (seninflamation) används förövrigt aningen felaktigt då det vid provtagning av ömmande senor sällan ses några tecken på någon inflamatorisk process, förutom möjligen i det allra tidigaste skedet av skadan (akuta skedet) varvid tendinos eller i vissa fall tendinopati bättre beskriver skadans genes.
Denna begreppsförvirring gäller inte bara specifikt för axelleden utan innefattar alla senbesvär i kroppen där hälsenetendinit är det som oftast benämns felaktigt. Smärtor från hälsenan är allt som oftast en tendinos men nog om detta. Denna artikel ska inte bli en diskution huruvida en skada ska benämnas korrekt rent medicinskt men jag ville bara klargöra att tendinit är ingen bra förklaringsmodell vid inklämningsskada i axelleden (eller smärtor från hälsenan heller).
Att en vanlig motionär säger att de har en supraspinatustendinit eller achillestendinit är helt okej tycker jag för de har inte studerat idrottsmedicin i 5år men när en läkare, sjukgymnast eller naprapat använder detta felaktiga begrepp för att förklara en sjukdomsprocess i axelleden kan det leda till onödig begreppsförvirring.
PUNKT SLUT
Inklämningsskada eller impinchment i axelleden (subakromiala smärtor) utlöses pågrund av att det är för trångt i utrymmet mellan ledhuvudet på överarmsbenet och “taket” i axeln som utgörs av skulderbladets yttre spets kallat akromion. Även det coraco-akromiala ligamentet utgör “taket”.
Det finns massa strukturer (muskelsenor, ledband, slemsäcker) som kan komma i kläm i detta utrymme mellan överarmsbenet och “taket” i axeln men framförallt är det supraspinatussenan, bicepsmuskelns långa sena samt slemsäcken som sitter under akromion som hamnar i kläm.
Smärtan är identiskt oavsett om man har primärt impinchment eller sekundärt impinchment men hur lång tid det tar att bli bra samt vad vilken behandling/rehab man måste genomgå skiljer sig åt.
Primärt impinchment - Utrymmet under akromion minskar pågrund av en sjukdomsprocess eller en skada på någon subakromiell struktur som försvagar eller förtjockar en sena. Även degenerativa förändringar (åldersförändringar) i själva leden i sig påstås kunna förklara syndromet. Flera forskare är på senare överens om att det är slemsäcken (den subakromiala bursan) som när blir imflamerad sväller upp och minskar utrymmet och därmed ska anses vara den primära orsaken till smärta hos patienter med primärt impinchment. Behandlingen av primärt impinchemt kan vara kirurgisk borttagning av den inflamerade slemsäcken, nedslipning av “taket” i axeln så att utrymmet ökar eller bara konservativ behandling iform av smärtstillande tabletter och sjukgymnastik.
Sekundärt impinchment - Utrymmet under akromion är inte minskat och det är inte tal om någon sjukdomsprocess utan inklämningen beror på en instabilitet/obalans i axelledens muskulatur. Axelleden är beroende av en fungerande rotatorcuff, ledband och ledkapsel. Är rotatorcuffen försvagade och ledband/lekkapsel uttöjda av någon anledningen kommer ledhuvudet kunna slå i “taket” och “åka runt” fritt inuti i leden vilket kan klämma in samma strukturer som vid ett primärt impinchment. Smärtan blir densamma och patienten upplever samma problem i vardagen/under träning men orsaken och hur det ska behandlas skiljer sig åt.
Varför man får impinchment är inte helt kartlagda. En tydlig genetisk faktor verkar iallafall finnas med i bilden men vid just primärt impinchment nämns ofta långvarig belastning av rotatorcuffen, repetitivt arbete med armarna över axelhöjd, kraftig belastning av rotatorcuffen i ett utsatt läge. Det finns med andra ord massa sätt att få ett primärt impinchment men den genetiska faktorn ska inte underskattas. Dessutom har en person ålder en viktig faktor då det nästan uteslutade är personer över 40år som får just primärt impinchment. Många utav axeln mjukdelar försvagas med stigande ålder och mest utsatt är suprapspinatusmuskeln som genom dålig blodförsörjning lätt kan gå av (helt eller delvis).
Angående den genetiska faktorn så syftar jag till att vi alla föds med olika sorters skelett. En del har en brett omfång mellan axlarna medan andra är smal över axlarna. Formen akromion har är utav stor vikt för hur stor risk det är att man drabbas av såväl primärt som sekundärt impinchment.
Typ 1 akromion är “normal” och minst risk för inklämning av någon mjukdel då utrymmet är stort. Typ 2 börjar akromion få en lätt böjd undersida vilket minskar utrymmet och vid typ 3 så är den kraftigt böjd nedåt och utrymmet i leden är klart förminskat. Typ 3 patienter får ofta besvär rätt tidigt i livet och blir erbjudna operation.
Jag har tidigare på blogget pratat väldigt mycket om att undvika diverse lyft framåt och axelpressar för personer med axelproblem och det är pågrund av som jag nämnde tidigare att repetitivt arbete över axelhöjd är en starkt bidragande orsak till primärt impinchment. Ju mer armarna lyfts uppåt/utåt desto trängre blir utrymmet under akromion. Även för en person med akromion typ 1 så kommer utrymmet vara klart förminskat i slutet av till exempel en axelpress.
Med detta inte sagt att det automatiskt kommer ge ett impinchment av att köra axelpress på gymmet men att nöta axelpressar och övningar som minskar utrymmet i axeln är något styrketränande ska vara försiktiga med framförallt om de inte har en stark rotatorcuff då de kan utlösa ett sekundärt impinchment av de anledningar jag nämnt tidigare.
Förutom inklämning kan själva akromio-clavicularleden (ac-leden) drabbas av besvär i sig själv och detta brukar vi som jobbar med detta kalla för “lyftar-axel”. I grund och botten är de samma sak som typ ledförslitning i höfterna som många äldre får fast det sitter i axeln och pågrund av extrem belastning från styrketräningen. Detta ger diverse benpålagringar och svullnad av mjukdelar som ger liknande smärtbild som vid impinchment.
Hur smärtan upplevs och hur man diffar ett primärt impinchment från ett sekundärt kommer jag inte gå igenom. Smärtan för att det är väldigt individuellt och diagnosticeringen då den kräver stor kunskap i anatomi, idrottsmedicin och ortopedisk testmetodik samt går utanför vad jag anser att en läsare ska behöva känna till anser jag.
Det skulle se väldigt illa ut om jag skrev ned testernas namn (neers, hawkins test med flera) och gick igenom positivt respektive negativt utfall för varje test så att en tonåring sedan går hem och testar detta på sina kompisar och börjar diagnosticera deras axlar.
Hawkins test
Axelskador är inget att leka med och vid eventuell problematik ska alltid en utbildad läkare, sjukgymnast, naprapat kopplas in för att kunna diagnosticera skadan och ge adekvata råd. Tar man inte tag i en axelskada utan hoppas på att lite mer bänkpress eller kanske lite voltaren kommer fixa problemet råder jag er att läsa denna artikel en gång till. En instabilitet försvinner inte bara hur som helst och en böjd akromion kommer inte böjas tillbaka bara för att börjar käka lite voltaren utan de krävs rätt diagnos och rätt behandling om man ska bli fri från ett imklämingssyndrom i axeln.
SAMMANFATTNING
Impinchment eller även benämnt inklämniningsskada i axeln leden är ett gemensamt samlingsnamn för en smärta belägen under “taket” i axeln kallat acromion. Det ger alltså en subakriomell smärta som kan vara primär eller sekundär.
Primärt impinchment - Utrymmet under akromion minskar pågrund av en sjukdomsprocess eller en skada på någon subakromiell struktur som försvagar eller förtjockar en sena. Även degenerativa förändringar (åldersförändringar) i själva leden i sig påstås kunna förklara syndromet.
Sekundärt impinchment - Utrymmet under akromion är inte minskat och det är inte tal om någon sjukdomsprocess utan inklämningen beror på en instabilitet/obalans i axelledens muskulatur.
Det är väldigt viktigt att man inte skjuter upp problem utan uppsöker en idrottsmedicinskt utbildad och intresserad läkare, sjukgymmnast, naprapat som man känner förtroende för.
Med korrekt diagnos och korrekt genomförd behandling/rehabilitering kommer man snabbare tillbaka till en smärtfri vardag och aktiv träningskarriär.
Martin “Axon” Löwgren
