Okej, tid för lite funderingsprat i kombo med lite motivationssnack och även en liten påpekning. Plus ett lugnande avslut på ett kanske känsligt ämne för vissa (i högsta grad mig själv förr i tiden under min ätstörningsperiod).
Plocka av stolheten och lyssna
Mat, och nu tänkte jag prata lite om mängden mat. Konsten för att bygga muskler (nu kommer jag enbart syfta till styrketräning för det är min sport) sitter i det stenhårda arbetet - som alla vid det här laget förhoppningsvis vet? Även om du får en sjuk motivationstopp och verkligen ger 110% i din träning så är det mycket mer som ska till. Dels att hålla detta driv igång. Dels att ha kunskap om periodisering, teknikutförande och ett plus är lite grundläggande träninslära. Dels att bygga upp ett mod att ta för sig, som jag vet är skittufft till en början. Och en stoooor del handlar om jobbet på sidan om gymmet!
Maten. Dit ville jag komma. Kost är sjukt intressant att prata om tycker jag. Det är nog för att jag varit i mitt lilla ätstörningsträsk. Jag ville bli frisk så jag sög åt mig all kunskap man kunde om kost, viktminskning, förbränning, näringslära etc... ALLT! Som en svamp ville jag suga åt mig allt för att göra alla rätt och kunna allt! Dock glömde jag en viktig sak: läran om mig själv. Min generik och mitt arvsanlag. Även om boken säger A så kanske min kropp svarar på B. Förstår ni hur jag menar? Det finns ingen mall att: LCHF gör ALLA smala! Kolhydrater ger ALLA skyhögt blodsocker! Fett gör ALLA feta! Vissa människor tål inte ens protein. Men de människorna mår ju bäst på att äta enbart kolhydrat och fett då. Annars hade de inte överlevt. Och bara för att de äter efter deras diet (diet står faktiskt för "utformad kost som är specialanpassad för att skydda en person som är immun mot vissa livsmedel").
Jag är en smaltjej i en fettjej kropp! För att modifiera ett citat från Christoffer Appelqvist som förövrigt är en storpenis-man i en liten penismans-kropp. Men till ämnet - JAG ÄTER SOM EN GRIS och jag går på DIET! Oh no, bruden dietar. Men vad äter jag då tänker ni? ALLT... ja, jag äter allt och mkt. Men jag är dessutom under en period där jag ska bygga, växa och bli stark. Finns inte en chans på kartan att jag skulle orka bygga muskler om det inte finns depåer att ta energi ifrån (näringslärans nummer ett grunder enligt mig!). Vad menar jag då med mitt första, kanske lite provocerande uttalande om mig själv? Jo, jag har aldrig haft problem att äta mkt mat. Jag lämnar inte mat på min tallrik även om jag är mätt. Finns det föda, äter jag den. Som ett djur. Där kommer min koppling in till rubrik: genetik.
Jag och vackermamma förra året <3
Jag tränar mkt vilket då ställer krav på att tillföra det jag gör av med för att inte tappa massa (muskler). Simpelt. TUR SOM FAN att jag alltid ätit som en häst då för annars hade jag haft det betydligt svårare. Jag är en smalis men äter som en tjockis. Hand i hand går nog detta med min enorma glöd för träning. Hade jag inte haft den hade det varit tvärtom (en tjockis i en smaliskropp). He he... Det finns en liten felande länk tror jag i vissa (mig själv bland annat). Jag saknar ett hormon som talar om för kroppen att nu är det dags att sluta äta - du är mätt. Jag har tänkt att detta kanske ligger i arvsanlaget från min mamma och pappa, men dom äter som små råttor så det kan inte stämma. Jag blir typ sur på hur lite dom äter. Speciellt min älskade mamma som dessutom är en träninsnarkoman som jag. Henne måste jag skriva om någon gång i bloggen, hon är fan en maskin!!!! Men till saken igen. Jag tror mina gener härstämmar ännu längre bak i tiden. Från djurens tid och stenåldersmännens tid. Nu kanske jag överskattar mig själv men poängen är denna - dagens hets om att räkna kalorier och skippa allt som har med kolhydrater att göra är rena rama mardrömmen. Och det hemskaste är att jag själv gick på den nitlotten....
Emelie Trossö-Ledin som är Mikael Hollstens flickvän brukar ju blogga på AV-bloggen. Läs där om kalorier och dylikt. Hon är rena rama kostgurun och är ju klokare än många andra. Kolla dessutom in hennes fysik. Hennes slit, kost och dedikation i gymmet är gränslöst grymma. Där är det inte mängd som spelar roll, utan kvalité!
Blev ett sjukt långt inlägg och jag tror det blev väldigt osammanhängande för er. Ville nog bara skriva av mig. Men poängen är ändå: Det är inte mängden mat som gör dig fet, det är typen av mat du misshandlar din kropp med. Och kom ihåg: Ibland är det inte kriget i gymmet som är det som är svårast, utan kriget vid matbordet. Men stå på dig och tryck i dig din välförtjänta mat, annars kommer du en sorglig dag önska att du gjort det tidigare. Paja inte ditt ämnesomsättningssystem. Du har bara ett!
Puss och kött, mkt kött ;-)
