Läste nyss via en annan grym blogg här på Fitnessguru(här) en länkning till PT-Fias (här) blogg och hennes inlägg om träningshets och deffar, dieter och magrutor.
Blev lite smått fundersam. Inte irriterad eller stött för jag är sannorlikt precis en sån människa som hon beskriver i inlägget. En dagligen gymmande brud som just hoppat på ett kostschema, träningsschema och dedikerar många av dygnets timmar till att få min kropp att växa (istället för att fallera och bli till det skal den tidigare var).
Min första tanke är: Vad händer om inget händer då Fia? Då sitter vi svenskar i våra soffor, tryckandes av godis, chips och läsk. Inga sociala möten på gymmet där man får slita och kriga tillsammans. Inga endorfiner och inget adrenalin som får pumpa av stolthet för att man orkade öka lite just denna dag. Att man kanske bara orkade sig från soffan kan vara en enorm personlig vinst. Istället för att äta den där chokladkakan och må ännu sämre?!
Det här med träningeshetsen som är så omtalat nu, det är ett problem vissa själva skapar. Det är något som sitter i huvudet hos oss svenskar i landet lagom. Vad är vi oroliga för?! Att vi ska bli för tränade? Jag menar, visst... gör vi som i USA och slopa hälsan och äter allt på donken, suger i oss litervis med läsk och vågar aldrig ta ett steg utan hjälpmedel.... Vad händer då? Jag överdriver givetvis. Men det känns som att det skapas hets utan anledning. Inget får vara utanför normen för hur ett svenskt liv ska se ut. Ingen träning (för nu pratar jag specifikt om just träningen) får vara lite mer extrem, hårdare eller mer utstickande än någon annan. Men känns det inte så? Är vi människor alltså gjorda för att göra exakt samma mängd som alla andra? Var skulle elitidrotten och själva sporten då ta vägen?
Zlatan kickandes fotboll sen liten grabb i Rosengård. Dag ut och dag in. Sparka, bolla, dribbla... Vem hade han varit idag om inte han fått leka med sin älskade fotboll? Det kanske bor en Zlatan i oss alla, men att rädslan för att bli behandlad som en ortorexisjukträningsmanisk-människa kanske är det som håller många tillbaka. Håll inte tillbaka snälla ni - Håll hårt i din dröm men se till att ha människor ibland dig som ger stöttning, råd och ser om dig. Vad du än tar dig an.
Jag har varit en hetsande träningsnarkoman, men nu är det enbart av glädje och för uppbyggnad jag tränar. I syfte för mina jobbdrömmar men också i syfte för att kanske en dag testa latsvingarna :-) Mot mål och drömmar. För att kunna inspirera och hjälpa andra. Se inte ner på människor som har ett driv Fia. Varken du eller någon annan bör göra det. För det om något är upprörande. Var istället den större människan och uppmuntra på ett hälsosamt sätt.
För ett starkare Sverige säger jag - För människor som inte är rädda för att känna musklerna bränna och för det Du älskar. Kötta!!! #timetogrow
