Det är så det känns iallafall, jag minns faktiskt
inte riktigt sist jag körde ett riktigt pass. Det dog ju
ut där vid första smällen och efter det har livet handlat
om att bita ihop och fortsätta med allt annat.
Men idag, då var det dagen D ! Jag var nervös som inför
första skoldagen. Matade mig själv med mantrat "Du är här
för din egen skull, bara din egen skull, ingen annans skull
och det är bara du som vet hur ont det gör och du får absolut
inte jämföra dig med dina gamla resultat !"
Det gick dock bättre än väntat. Jag klarade upp till 7kg på vissa
axelövningar fast jag fick avbryta vid sista setet, och jag slängde
upp vikterna på högreps i bicepscurl på 10kg. 12kg var lite jobbigare
men det var inte så jobbigt som jag förväntat mig.
Det blev axlar + biceps, men jag tog ändå inte ut mig till 100%.
Jag har lovat mig själv två veckors uppvärmning innan jag börjar
smyga mig på det tyngre igen, för jag vet att jag alltid blir besviken
när jag inte klarar det jag kunnat. Men så är det inte nu, jag får börja
om från ruta ett, och alla gamla person bästa är skrotade. Det är från och med
idag vi räknar, om jag klarar något inom 2veckor är det nytt PB - för man kan inte räkna
in gamla resultat när man börjat om från ruta ett.









