Idag har jag en tvivlardag.
Jag vaknade i morse med dödsont i halsen. Eftersom jag åker till New York i övermorgon, valde jag därför att skippa gymmet. Riktigt tråkigt, då detta innebär att jag får nästan två veckors gymvila totalt.
I övrigt har jag bara varit allmänt trött och seg i kroppen. Känt mig dum och dessutom haft för mycket betänketid, vilket har resulterat i att jag sitter här och känner mig sämst i världen, typ. Inte på ett självömkande vis, utan så där så att jag funderat över vad jag egetnligen har uppnått och vad andra har gjort. Känt att alla andra är så mycket längre fram på många plan, medan jag står kvar och stampar.
Tvivlat både på min förmåga på gymmet, min förmåga att klara av läkarlinjen till hösten, hur jag ska palla utmaningarna i Stockholm som stundar. Tvivlat på min personlighet och på min mentala kapacitet. Ja. Tvivlat på det mesta, helt enkelt!
Jag antar att man behöver sådana här dagar, eller att de åtminstone är svåra att undvika. Men vad jag skulle behöva är ett riktigt tungt styrkepass för att få rensa bort alla skumma tankar. Ett bra sådant, som får en att känna sig som bäst i världen, ni vet.
Till dess får jag nöja mig med att vara extremt övertänkande ett tag till. Har precis gjort några födelsedagskort till familjen, alltid något! Nu ska jag göra middag - pestotorsk! GOTT.







