....och det var LÅNGT så här kommer en recap av vad ni missade.
- Mina +4kg vätska har blivit 1 kg. Det går åt rätt håll.
- Bröstbensinflammationen börjar ge sig, men vissa korta bakslag
- Liothyronin som jag börjat med hjälper fortfarande. Jag gick upp 06:30 i morse efter mindre än sju timmars sömn (utan väckarklocka) och började städa. Mina sår i hårbottnen har försvunnit. Frågan är varför jag hade dem öht, men jag har läst om flera som fått den effekten. Jag visste inte ens att det hade med sköldkörteln att göra!
- Jag har besökt knäspecialisten/naprapaten ytterligare en gång. Har haft svårt att gå efter första besöket men det har sakta stabiliserats, Varit väldigt svullen i knät dock. Tyvärr har motsatta ljumsken fått ta mycket stryk av allt haltande så nu känner jag mig riktigt less på att ha ont... Naprapaten tejpade iaf knät och så fick jag en elbehandling för att dra ut vätskan ur det. Det har känts ganska bra de sista dagarna så jag har kunnat fixa en del ute i trädgården.
- Naprapaten gav mig (motvilligt men efter mina tårar) en remiss till läkare som förhoppningsvis ger mig remiss till ortoped, som förhoppningsvis... Jag ska dit idag 11:40, hur som helst så får vi ta det därifrån. Fortsätter dock men sjukgymnastiken (enl. uppgift resten av mitt liv) och resterande besked var också halvkul.
- Jag har en komplicerad och ovanlig skada. Man brukar inte operera så unga personer (allt är relativt) och jag får inte köra styrketräning för ben det närmaste halvåret. Jag jobbar dock på att radera det ur minnet. Och när det gäller operationen så är vi av olika åsikter. I övrigt var han jättetrevlig (och jag ursäktade mig för att jag var en bölande kärring).
- Bröllopet närmar sig med stormsteg och hur mkt jag än försöker slappna av och inte stressa så är det svårt. Jag har inte fixat med någonting, och jag har en lista på 2000 saker som jag vill ska vara perfekt. Att förlägga festen till min egen trädgård och mitt eget hus var väl också ett genidrag. Not. Dessutom vill jag tappa 5 kg till, minst, och vara i mitt livs form. Men jag ska inte stressa. Jag kan inte röra på mig och jag går inte ned i vikt, så det där löser sig...sirru. ;)
Ha en riktigt trevlig dag! Mellan allt detta gnäll så är jag faktiskt otroligt lycklig över att sommaren är på väg och igår njöt jag verkligen av livet. Jag kan gnälla, gråta och vara bitter allt jag vill, men stundtals kan även jag känna mig riktigt, riktigt lyckligt lottad och det gjorde jag igår då jag gick omkring i linne samt barfota med det klargröna vårgräset som kittlade mellan tårna medan solen spelade på gräsmattan mellan träden. Det ni. Då är en Nilla lycklig.
Mitt fria T3 har aldrig någonsin varit så lågt - chanserna för att kunna gå ner i vikt är ju nästintill obefintliga. Jag blir vansinnig och med tanke på mina kommande planer så är de här värdena katastrofala. Jag behöver ligga på 0..och jag behöver stanna där i tre månader. Frustrationen är maximal, vad fasen ska jag göra nu och hur ska jag lyckas med detta?
Bröllop 
