Jag har inte glömt bloggen. Inte alls. Det kan ha verkat så men det har sina förklaringar.
När jag tänker tillbaka på detta året så känns det som att jag inte tränat sen året började. Det stämmer såklart inte men ungefär sedan mitten på mars har motivationen varit sådär vilket jag också skrivit och berättat om. Istället för 5-7 pass i veckan har jag legat på 2 hårda pass i veckan och prioriterat andra saker. Nu är det däremot dags att få ett slut på denna brist och ta tag i detta på allvar.
Bloggen jag startade här för cirka ett år sen va ett kanonsätt för mig att kommunicera med mig själv och följa min träning. Det inspirerade både mig och andra.
Varför jag tappade motivationen tror jag helt enkelt va att jag kom till en vändpunkt i min livsstil med träning. Plötsligt kände jag att hela världen var fitness och att det hela hade blivit ett fiasko. Ett fiasko jag inte ville va med om. Jag slutade följa och plockade bort alla på sociala medier som tidigare inspirerat mig till träning. Framför allt för att den träningen jag älskat hade ju allt annat och göra med än sociala medier. Jag älskar ju träningen som får en att må bra och inte den "Titta-på-mig" trenden jag ansåg uppståt överallt.
"Träning ska vara blod, svett och tårar. Inte fruktsallad, kesella och instagram".
Ungefär så kände jag som Joel Kinnaman beskrev träning på twitter. Den livsstil utan "the same old habits" med träning vill jag inte vara med om. Om jag ska kunna njuta fullt ut borde jag träna så mitt samvete inte prylar mig mellan varven.
Jag ser hellre att jag tränar hårt och unnar mig något onyttigt ofta än att jag äter något onyttigt ofta och unnar mig något träningspass i veckan.
Bloggen här blev alltså ett måste istället för det roliga skrivandet det än gång var. Jag kan egentligen inte skylla på att jag inte haft tid för det är ju en ren prioriteringsfråga. Förut kunde jag knyta på mig skorna, ta mitt magnesium och gå och träna i alla väder och hur tidigt som helst.
Jag tänker, jag ska och jag behöver hitta tillbaka till den disciplinerade och träningsglada jag som faktiskt finns inom mig. Han har grott långt in i mig som en potatis men nu är det vår, sol och dags att vakna efter några veckors ide. Björnen har vaknat!
Det som är bra med detta är att ni och jag kan se att ingen är felfri. Jag som är ett träningsfreak kan också ha sina dalar och perioder där det går neråt. DETTA MÅSTE VARA NORMALT. ATT FELA ÄR MÄNSKLIGT. Dock vill jag inte påstå att jag gjort fel. Träningen blev också ett måste istället för något roligt.
Faktum är att jag skött kosten väldigt bra och har därför lyckats med att gå ner lite och fettmassan har minskat. Idag på träningspasset kände jag knappt igen mig själv då plötsligt syntes fler muskler. Det va skönt att se och fick mig att se lite ljus i tunneln.
Så med handen på hjärtat kan jag säga att jag motionerat bra men själva gymvisiterna har varit färre. Därför känns det nog som att jag inte tränat på 5 år även om jag har det i form av powerwalks och fler löparrundor.
Jag har haft höga krav på mig själv alltid. Det kommer jag nog alltid ha. Däremot ska jag slappna av och inte pressa mig själv så mycket. Hade tankar på att lägga ner bloggen men ska ge det en ärlig chans till, annars blir det ett liv av träning utan bloggen. Men vi är inte där än. Jag ska göra det som krävs för att hitta tillbaka.
G E T F R E S H !
