Förebilder

Syndicate content

Jag minns när jag började träna för en bättre och snyggare kropp, jag var i tidiga tonåren och skulle kunna döda för att ha en kropp som Bruce Lee.

Samtidigt som tiden gick och kilona på vågen ökade ändrades min förebild gång på gång på gång... Man blir aldrig nöjd helt enkelt, det är nog en del av att vara mänsklig alltid sträva efter något "bättre".

I början trodde jag alltid

"Bara jag väger det eller ser ut så, så kommer jag vara lycklig eller då vågar jag gå fram till den där tjejen"

Det låter patetiskt när jag skriver ut det nu. Idag inser jag hur naivt det är. Lyckan ligger inte i en snygg kropp utan på andra ställen. Att se "bra" ut är bara en effekt av mitt intresse idag och inte vad jag definierar som min lycka.

Jag finner lyckan i familj, vänner och att göra saker. Upptäcka världen träffa nya människor lära mig nya saker och sist men inte minst säga ja till saker och inte nej. "Nejsägare" är aldrig lyckliga.

Jag skriver om detta för att jag så ofta som personlig tränare möter jag personer som är exakt som jag var förr..."Bara jag ser ut så, så blir allt bra". Så fel man kan ha! Inget illa om att försöka uppnå något stort eller sträva efter något bättre, men kom ihåg, det är alltid resan till målet som är den viktiga. För när du är framme... Ja då startar en ny resa. Njut av varje dag.

Så vem är din förebild? Hur formar den dig? Är lycka kroppsligt för er? Eller vad förgyller eran vardag?

Kommentera

Kommentarer

Frank Zane, Steve Reeves, Vince Gironda, Don Howorth.... Lee Labrada
fast jag skulle ju inte vara lyckligare om jag kom i närheten av
dessa ideal... men det är kul att ha ngt att sikta mot. :)

Body buildar inte eller så men Dolph har betytt en del på ett annat sätt. The Rock är ju en favorit också, sen var ju Dolph sjukt snygg som ung ;O

Arild " HULK " Haugen fra Norge! For dere gutter så klart ;-)

För mig är inte kropp lycka!
Eftersom jag är iprincip förlamad i båda armarna och vänster benet så kan jag inte träna lika mkt som jag gjorde förut. Vill verkligen kunna det! Men det går inte! :/

Det som förgyller min vardag är att få försöka överleva min sjukdom! :)

Jason Statham är nog en av de få jag skulle kunna tänka mig att byta hela kroppen med.

Cristian Bale och Brad Pitt (i fight club) är mina förebilder :)

Yoh Sidofalus =)

Lycka till inför tävlingen och vad tror du Bale vägde när han spelade in American?

Får ta o höras någon dag måske?

Rörelse är...

Oj! vilken pricksäker text du sammanfattade på så lite ord. Jag har själv varit (kanske är lite så nu) i dom tankarna att om jag är tajt och har de rätta kläderna så ska jag allt våga göra det & det! Men inte fungerar det så. Hjärnan är mer komplicerad än så. I dagens läge tänker jag inte direkt så.

Mina förebilder är personer som har kämpat och slitit och lyckats bli framgångsrika på deras egna vilja och strävan i livet. Folk i allmänhet som GÖR bra saker, inte bara pratar om att göra dem. Utan Gör dem också. De är min inspirationskälla.

Lycka för mig är inte kroppsligt. Jag menar om jag är ute och joggar i 1 timme inte är jag lycklig för att jag formar just kroppen jag känner mig härlig för att jag förbättrar min kondition och sinnet (endorfiner). Förvisso formas ju kroppen men det är inte Lycka för mig.

Lycka till nu i tävlingen!! Jag tror på dig

Hälsning Elin

Josefine, Stockholm, tycker mig känna igen dig...

Helt underbart inlägg. Stor kram!

Hej!

En liten fråga, vart bor du ngn stans?
Hittade nyligen till bloggen och blev lite nyfiken.

/JOssan

T, Ja en förebild helt enkelt :D

Dolph Lundgren, killen ser ut som en vikinga gud, har nån slags ingenjörsutbildning, talar 5 språk, har 160 IQ, EM mästare i karate, framgångsrik skådis, ryktas att han har en penis stor som en Evian flaska

Tack för att du skriver det här. Det är som viktigast just nu, för mig! Jag ligger i som en galning med träningen och drömmen om en "alba" Kropp känns lika långt borta som Mars. Tack!!

The bigger the better? ;D

Nope, det hänger verkligen inte i utseendet.
Jag är betydligt lyckligare och känner mig mer nöjd med mig själv nu än när jag var smal som yngre, detta trots allt som händer med kroppen efter en rejäl viktresa.
Det har väl att göra med att man landat i sin person och lärt sig vad som faktiskt är avgörande i det stora perspektivet. Gillar man inte sig själv spelar det ingen som helst roll att alla runt omkring gör det.

Hmm, från mina ögon sett har det alltid varit den blonda tjejen, med smal midja och stora bröst som "alla" ville se ut som. Jag dock hade nog ungefär samma förebilder som dig. Starka människor med högt IQ ;)
Annars måste jag säga att såna som Carolina Kluft är ju rätt peppande. Stark, snabb och smidig.

Så sant! Efter tävlingen ska det blir mer JA, mycket man tackar nej till under 3månaders plågande :/ Kör hårt! (lr vad man nu gör sista dagarna)

Oj, vart skall man börja. Det här är ett riktigt stort ämne för mig och man handskas med hjärnspökena varje dag. Särskilt nu under tävlingsdiet så gör det sig påmind än mer. Vilket kan vara lite läskigt ibland. Ena dagen känner man sig som Rocky Balboa, nästa dag är det jag och Barbapappa som är släktingar. Tror att man, som nästan alla tidigare talare sagt, måste lära sig tycka om sig själv innefrån innan man kan tycka om den man är/blir på utsidan.

Madonna har en grym kropp tycker jag, gillar hennes armar, axlar och ben! (lite för "senig" nuförtiden enligt min smak) Det stämmer som du säger, man är nog aldrig nöjd. Jag vill gå ner i vikt, men när jag var smal så var det fel på min näsa.. :) Lycka kommer inifrån för min del, men det är klart jag blir ännu lyckligare om jag är frisk o vältränad! O det spelar ingen roll hur vacker man är på utsidan, om man inte är det på insidan! Tycker jag... :)

Jag tänker så här: Om jag mår bra och är lycklig så ser jag också bra ut i mina ögon och i andras. Det är en helhet, allt hänger ihop. Lycka till! Du har ju bästa fotografen med dig som förevigar din kropp.