Jag har kommit till insikt! Plötsligt idag, efter att ha sett Mia Skäringers show på SVT-Play (även kallat räddningen-för-utlandssvenskar), insåg jag att jag har gömt mig på gymmet. Faktiskt gömt mig en hel del, mer eller mindre undermedvetet. Vart tog den självsäkra tjejen som tog livet med en klackspark vägen?
Jo, det hela började nog när jag flyttade till Köpenhamn. För att kunna förklara på bästa sätt förenklar jag och drar många människor över en kam, så läs med det i åtanke.
Skolan.
Jeans, Converse och vit tisha. Mellanblondthår i axellängd och en täckjacka á la Fjällräven. Från familjer med generationer av akademiker. Gud förbjude att tänka outside the box när det kommer till stil, åsiker eller intressen.
Gymmet.
Jaha, så var jag ensam tjej idag igen då. Bäst att tvätta av sminket i provrummet innan och bylsa på sig ordentligt så man blir fredad från alla blickar, äcklade som intresserade.
Generellt.
Oftast känns det som om folk i Köpenhamn är mer "raka puckar" och det uppskattar jag som fan. Men ibland verkar det bara som om både Jantelag och stereotypa könsroller fortfarande har en väldigt hårt grepp om danskarna... tråkigt men sant.
Summasumarum.
Så någonstans under vägen tröttnade jag på att hela tiden "hävda" mig som den självständiga, starka, glada, stolta, svenska, konstiga, stilsäkra tjej som jag faktiskt är. Det var lättare att bara slänga på sig den vita tishan, för att åtminstone passa in aningens.
Men som tur är har jag ju inte blivit slätstruken, nejdå inte alls. Jag har bara tonat ner hela mig in public, och jag äger faktiskt ingen vit tisha. Haha.
Hur som helst är det slut med "ned-toning" nu. HAH! :)
Konstig?
Bara döda fiskar följer strömmen.
Så idag var det jag som gick till gymmet i det där tighta och färgglada som jag trivs allra mest i, höjde musiken i lurarna lite extra och tänkte så innerligt som aldrig förr: F*ck dudsen, låt dom stirra då.
Psst: jag vet att dom flesta killar inte hänger på gymmet för att stirra. Men gymkulturen (i alla fall på kedjan där jag tränar) är annarlounda här. Har under mina 2,5år i Danmark mött en enda tjej på gymmet som tränade så hårt som jag gör. Och det säger nog mer om gymkulturen än om mig.
Miranda O. -Som körde bästa passet på länge.
