Dagen har börjat bra, fick sova ovanligt mycket efter att sonen var uppe sent igår och grattade vår bloggmoderator Emil. Sen lämnade jag mina vackra män i sängen för att morgonmysa litegrann medan jag fick sitta ensam vid köksbordet och äta frukost och läsa Body en stund. LYX deluxe!!!
Sen har jag kört lite magträning med sonen och nu är det dags för att fylla termosen med det svarta guldet och bege mig ut på en tvåtimmars powerwalk i solen! Sweet!! :O)
Henrik skojade lite med mig om mitt kontrollbehov då jag skrev i ett av mina inlägg att jag skulle iväg och unna mig en "kontrollerad fuskdag". Men det gick upp en litet ljus för mig när jag satte mig ner och insåg vilket jäkla kontrollbehov jag egentligen har och varför.
För det första handlar det om att jag levt ett liv helt utan kontroll förut. Jag gav upp kontrollspakarna till något annat och alkohol, godis och ångest styrde mig och mina val. Något annat tog över mig och jag kunde inte kontrollera mig. Den dagen jag insåg att jag kunde sitta vid spakarna och forma mig själv och min kropp så förändrades allt. Jag tog kontrollen och jag formade mig själv till den jag ville vara.
Det är otroligt vad vi kan forma kroppen med hjälp av kost och motion. Men för att klara av att det måste det mentala var starkt nog att kontrollera både kost och motion. Mind over body. (har skrivit mer om det i --> detta inlägg)
För mig är det jätteviktigt just det där med kontrollerad fuskdag. För det är en enorm skillnad på det och fusk för mig. En kontrollerad fuskdag kan innehålla en minimal eller väldigt stor ökning i ex kalorier/kolhydrater och det är inte bara själva mängden som avgör om den är kontrollerad eller inte utan om det är jag som gör valet medvetet.
Ex på en kontrollerad fuskdag är att jag väljer och har planerat att äta middag med goda vänner och unna mig allt från nån potatis till för, varm och efterrätt. Men det är planerat och jag har medvetet gjort det valet INNAN.
”Vanligt fusk” är för mig när jag tappar kontrollen. Det kan vara att jag bestämt att gå på en middag men vara strikt med alkohol och kost men inte kan hålla mig och äter/dricker saker jag inte planerat.
Eller ex 2; Jag går på stan och har inte planerat in mina mål noggrant vilket gör att jag plötsligt blir desperat hungrig och inte har bra val omkring mig och då tappar kontrollen och väljer ex en kexchoklad eller liknande.
För mig är det enorm skillnad på dessa två fusk och anledningen till att det är så viktigt är att när man/jag mister kontrollen så kommer ofta skammen. . Den där jävla skammen. Skammen över att man inte klarade det…. Igen. ”Jaha jag misslyckades den här gången också.” Det som ofta följer med skammen är fortsatt fusk då du ändå har misslyckats.... Känner någon igen sig???
För mig har känslan av att sitta bakom "kontroll-spakarna" varit en av de stora anledningarna till att jag klarat mig igenom svackor och återigen hittat tillbaka på min stig istället för att störtdyka i diket! :o)
PS// Ni som inte redan läst min man Willes senaste inlägg, in och kolla ---> HÄR så får ni se bilder före- och efter när han gått ner 50 kilo! Grym!
När jag ser bilder på mig från förr så känner jag verkligen inte igen mig. Jag ser inte det som mig själv alls. Jag ser otroligt annorlunda ut idag men framförallt är det känslan om hur jag kände mig som jag inte känner igen mig i. Jag ser det i mina ögon, och jag känner "obekvämheten" i mig. Fånge i min kropp.
Jag och Wille har kommit så otroligt långt, vi har gått ner 75 kilo tillsammans (och mer ska det bli då han dietar för fullt) och har blivit två nya människor mentalt. Vi tror på varandra och livet, men framförallt så tror vi på oss själva!
Nu ser det lite annorlunda ut:
Jag och Wille har inte fått någonting gratis eller haft ovanligt bra förutsättningar för att lyckas. Om man bara bestämmer sig och slänger alla bortförklaringar åt helvete så är allt möjligt!!! Du kan!
Nu ska jag iväg på min första barnfria kväll sen Leon föddes! Ska bli underbart! Känner att jag behöver få sakna honom lite. Sen har jag kört på så jävla bra den senaste veckan att jag ska unna mig en kontrollerad fuskdag! Det är jag fan värd! LOVELY!
Nej, nu måste jag dra! Ha en kul kväll!!!
Och för guds skull, glöm inte Earth Hour ikväll, fram med ljusen och MYYYS!
Karin undrade igår hur många centimeter som försvunnit från min kropp och upptäckte när jag mätte mig att det var ett par! De första måtten är ett par veckor efter förlossningen när livmodern dragit ihop sig och vätskan släppt. Började mäta då vågen stod helt stilla och måtten stannade av. Så det inte blir "fusk"... =)
17 centimeter runt magen. BORTA! För alltid. eller... till nästa unge iaf!
Vikten ligger på...
tror att 55 kilo kan vara ett bra utgångsläge för en bulk.. vad tror ni? (För er som alltid undrar så är jag 168 cm på tal om ingenting)
Och det har verkligen hänt mycket. På bara de senaste två månaderna känner jag stor skillnad och kläderna sitter helt annorlunda. LOVELY! =)
Träningen rullar på och idag är det 4 timmars förbränning på schemat samt magträning hemma!
EDIT: Förbränningen blev för dagen powerwalks 3,5 timmar totalt i högt tempo samt hemmaträning lite JNL-style 30 min. =) Men jag varierar mellan olika typer av intervaller på gymmet, pw's med barnvagnen (med och utan jogginslag/backar upp och ner....osv) mm.
Nä nu ska jag get down and dirty (bokstavligen då jag inte hinner städa när jag tränar hahaha) på golvet med en dunk sköljmedel och sonen som extra tyngd. Man tager vad man haver! :o)
Ha det toppen allahopa och tack för grym respons på formchecken! Kör hårt nu vi kan äntra beachen 2011 utan att behöva gömma oss i vassen!!!
Jäklar va mör jag är i benen! Har dragit igång på riktigt nu och nu jävlar ska fettet bort så jag kan få börja bygga på riktigt. Vill ha en "tom duk att måla på". Jag vill kunna se utvecklingen hela tiden för att kunna ändra om schemat efterhand för att kunna forma kroppen precis som jag vill så symmetrin blir så bra som möjligt. Med fettlagret över så kommer det vara som att måla på en gul och smutsig duk istället för en kritvit. Jag vill se från början exakt hur färgerna kommer bli. Till sist kommer förhoppningsvis tavlan bli grym, med rätt mängd färg på rätt ställen. =)
Jag kommer lägga upp dagens träning så ofta som möjligt i någon form. Film, bilder, text eller nåt. Mest för mig själv för att följa utvecklingen och se vad som ger extra skjuts.
På andra promenaden blev det lite fotografering också då det var så härligt ljus. =) 
Imorgon ska jag till Delta för första gången på länge med Leon. När jag var där med honom sist var han en månad yngre och sov rätt mycket. Nu är han inne i en skrikperiod och sover ingenting på dagen så vi får se hur det går. Behöver få in styrka men mannen går hemifrån 06:00 och kommer hem vid 22:00... =( Håll tummarna för att an sköter sig! =)
PS// Inlägget försvann när jag var helt klar så jag svarar på kommentarerna i förra inlägget imorrn. Blev så sent nu.
Ut med det negativa och in med det positiva! =)
Gud jag har aldrig varit såhär peppad i hela mitt liv! Känns underbart! Alt är på topp och jag har bestämt mig. Bestämt mig för att gå all-in. (med så mycket mer än bara träning...)
Jag sket i balans-Lina och lämnade henne i en snödriva! Haha. Insåg att det inte är nån idé att kämpa emot den jag är. För att med mig är det svart eller vitt, ingen gråskala alls. Jag gillar inte gråttt helt enkelt. Men det behöver inte vara fel. Jag kan få leva i min svart vita värld. Bara jag skiter i det svarta och väljer vitt. :0)
För jag har de senaste dagarna insett att man faktiskt väljer. Det låter fel, det låter elakt, korkat. Att man väljer att må dåligt. Va fan? Ingen väljer väl att må dåligt!?
Men jo, jag valde att må dåligt. (nu pratar vi några år sedan) Jag valde att göra de fel valen varje dag och sedan tycka synd om mig själv för att trösta mig i fler dåliga val (läs godis, cigg, alkohol i mängder mm). Om någon var elak tyckte jag synd om mig, vräckte i mig alkohol, godis mm för att dämpa ångesten, blev bitter och elak mot folk som betydde som mest för mig för att sedan ha enorm ångest för det. För den vidriga personen jag blivit. Och dessutom var tvungen att släpa runt på... (det är det värsta med att hata sig själv... =))
Jag valde att ta åt mig och vältra mig i min olycka om någon sårade mig. Tycka synd om tycka synd om tycka synd om. Och hata. Ett enormt hat till mig själv för att jag misslyckades med allt jag tog mig för. Men jag valde ändå att misslyckas då det var enklast så på något vrickat sätt.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände men en dag så vaknade jag upp och insåg att jag vill inte må dåligt. Jag vill inte tycka synd om mig själv och hata mig själv. Jag ville inte misslyckas längre. Jag ville lyckas. Så jag bestämde mig för att välja livet.
för sådär kan man ju inte ha det? Det hör ju vem som helst! =) När det finns något så mycket bättre! För det finns. Man får jobba skiten ur sig och man får göra misstag och resa sig upp och göra om. Men du kommer fram till målet på något sätt. Så länge du på har bestämt dig på riktigt så kommer du stå som vinnare i slutändan andå. För du kommer vara nöjd med dig själv. Vara stolt över dig själv och framförallt älska dig själv. Och att älska sig själv är det bästa som finns om du en gång föraktat dig själv. Men det är i slutändan inte målet som spelar så stor roll utan vägen dit.
Extrem-Lina är tillbaka. För jag vill vara stolt över mig själv. Älska mig själv (fan va svårt det är!) För det är då jag kan ge något till andra!
(förlåt för ett sjukt virrigt inlägg, jag orkar inte ens läsa igenom det själv, det bara kom..)
Det är så mycket jag vill skriva men egentligen ingenting. Har försökt så många gånger att skriva ner tankar om vikt och träning men orden kommer inte ner. Kanske för att jag inte ens har ordning på orden i huvudet. I mitt huvud råder nämligen kaos. Ett virrvarr av måsten och icke-måsten. En kamp om att finna balans.
Jag har en liten jävel på axeln som sitter och säger att jag är färdig nu. Jag behöver inte gå ner mer i vikt. Jag är i bättre form än många andra mammor. Det är lugnt... Jag är nöjd. Men sen vänder jag mig om och jämför mig med någon annan.. Då faller allt. Hon på poledance kursen igår som fick barn samtidigt som mig, hon som hade kroppen jag önskar att jag hade. Eller kanske väljer jag att kolla in Fodors formcheck ett halvår efter graviditeten och inser att jag är ljusår därifrån.
Jag är inte klar. Jag är inte nöjd. Jag vill inte ha en halvdan kropp, jag vill ha en perfekt kropp. Vad det nu är. Hur viktigt är det nu? Jag försöker hitta min äkta siffra. Vad är den nu? Är den fortfarande 10? Eller är den bara en 5:a? Kanske en annan sorts 10:a?
Nu ska jag brotta bort djävulen som sitter på min axel, putta ner honom för gott och återuppta kampen mot min nya kropp. Tills jag blir nöjd på riktigt. Nu kör vi!
