Haft en toppensöndag med först lång skogspromenad med Linn och sedan god mat och scones. Dock får jag alltid så sjukt uppsvälld mage av scones och när hon hade åkt hem drabbades jag av akut magångest och rastlöshet i hela kroppen. Fick sjuk ambivalens om och av allt runt omkring. Jag ville städa, ville inte städa, ville springa, ville inte springa, ville skratta och grina, ville hoppa i sjön skrika högt och bara balla ur helt och hållet. Det slutade med att jag gick ut på terapipromenad och ringde till min privata psykologvän som jag fick avreagera mig på haha.. hon i sin tur fick avreagera sig på mig och så höll vi på i en timme tills vi var alldeles matta. Sista kvarten jag hade att gå hem sprang jag så jag höll på att dö. Väl hemma trodde jag att jag skulle finna ro i kroppen, men icke. Jag är fortfarande i nån slags obehaglig stämning och vet varken ut eller in. Blä. Det fina i det hela är att det inte har hänt NÅGONTING som jag kan balla ur över. Allt är precis som det var imorse, igår, under veckan.. det är alltså något som jag inte kan sätta fingret på. DET är störigt!!!! Och vi snackar inga pre-lingondagar heller. PSyket är fantastiskt helt enkelt. Stabilt.
Kort summering av el Lördag:
Hälsomässa igår. Proppfylld av gratisprover på proteingrejer, nötter och frukter. Kom hem, dog av damp och sprang ut och drog en mil helt på känn och tog knappt tid. Avslappnat och utan press. Kom hem, åt fantastisk middag och fortsatte äta gratisprover tills det sprutade ur öronen. Somnade halv tolv.
Och juste, har återigen registrerat mig som blodgivare (sist var 2005 och då hade jag inte tillräckligt bra värden). Får se om det går bättre nu. Är 0+ och fick en nyckelring som det står "jag är positiv" på. Bra grej. Känns som jag kan behöva pendla den framför ögonen tills jag somnar så jag kanske är lite mindre neggo när jag vaknar. Eh, punkt.
