Syndicate content

Nu borde jag få ett VIP-kort hos sjukvården,
jag har hängt på akuten, gått hos läkare och hängt
mer på akuten, i snitt har det blivit minst två besök i veckan.

Jag kan snart starta en blogg om hur
olika väntrum ser ut och vilket som är trivsammast.
Dessutom vart det finns trevligast människor

och fördriva tiden med.

Nåja!

Idag har jag fått tömma mig på massor av blod,
både från armvecket och fingret, jag är
nål/spruträdd som attan, så det är ren tortyr för mig.
- Hur kan man ha massa tatueringar och piercat
sig om man är nålrädd?

Stor skillnad!


Dessutom utfört massa andra tester och blivit satt på
en ganska rejäl antibotikakur. Inte nog med
axeln, utan mitt immunförsvar har också bestämt
sig för att det vill inte vara med - visserligen en bieffekt
av att ha ätit vissa preparat en för lång tid.

Fullpumpad med droger,
så nu ser vi till och bli friska.

 

mån 19, sep 2011 |

What to say...

Först blev jag förbannad.
Sen vart jag ledsen.
Sen vart jag trött.
Och så vart jag förbannad igen,

så fortsatte vi så.

Träffade på ortopeden idag, läkare nummer fyra
i ordningen. Han klämde, kände, kikade på mr, pratade.

Det är troligen "samma" skada - problemet är..

  1. Att läkare nummer ett skulle gett mig en hink med värktabletter
    och skickat mig på rehab,
    -och sänt iväg en remiss på mr-röntgen
  2. Läkare nummer två skulle gett mig en hink med värktabletter, skickat mig på rehab,-
    och sänt iväg en remiss på mr-röntgen.

    Mitellan skulle jag heller aldrig haft på mig.
  3. Att första sjukgymnasten vågade inte ta i mig - det tog för
    lång tid att komma igång med axeln.
  4. Pågrund av allt detta så kommer jag gå med en smärta i lång tid.
    Man kan inte säga hur lång tid det tar för kroppen och läka eftersom läkningen är "försenad".

 

Ja. Vad säger man?

Jag fick svar på en del av mina frågor, jag fick bekräftat att
de första läkarna har gjort fel. Men jag vet fortfarande inte
hur länge jag skall ha det här. Härnäst är det smärtklinik som
kommer ge mig tusentals värktabletter - så jag kan komma över
tröskeln, eftersom min kropp inte samarbetar med mig.

 

Enda pluset är att pågrund av att jag var så vältränad
när olyckan skedde så blev det inte så illa som de kunde blivit.

 

tis 06, sep 2011 |