Som gammal lowcarbare/LCHF:are som övergått till Periodisk Fasta tänkte jag ge min upplevelse av övergången till kolhydratträsket. And it’s lovely over here…
Upplägg med periodisk fasta, såsom Leangains och Eat Stop Eat, har florerat flitigt på diverse bloggar och forum under det senaste året. För dig som vill läsa om det i mer detalj föreslår jag sidor såsom:
www.periodiskfasta.com
www.leangains.com
www.rippedbody.jp
Jag som frukost-junkie avfärdade snabbt konceptet som intressant men något som knappast skulle passa mig. Att fasta i 16 timmar låter ju i det närmaste skräckinjagande för någon som alltid vaknar vrålhungrig på morgonen.
Det var inte förrän november när jag på en sedvanlig google-spree halkade in på diverse intressanta sidor och bestämde mig att testa, trots mina initiala betänkligheter, och utvärdera detta haussade upplägg i en vecka. Väldigt förenklat är tanken att äta under ett 8-timmars fönster och fasta i 16. Så i praktiken skippar du frukost, äter lunch vid 12.00 och ditt sista mål vid ca 19-20. Du ligger konstant på högt proteinintag, men äter på träningsdagar en hög andel stärkelserika kolhydrater och drar ner på fettet. På vilodagar ökar du fettet något men håller igen på kolhydraterna.
Exempel på totalt intag av mat under en träningsdag: 600g kycklingfilé/massa grönsaker/100g-150g pasta/banan
Exempel på total intag av mat under en vilodag: 300g kycklingfilé/300g nötfärs/grönsaker/75g fetaost
Första dagen hade jag med mig frukost i reserv ifall jag skulle avlida av hunger. Men den reserven fick snällt ligga kvar i kylen tills lunch. Visst – hungrig är man,i början, men bara till och från. Hungern pangar till ett tag, sen försvinner den. Sen är det gott med mat när man bryter fastan, men man är inte rabiat som man skulle kunna tro. Jag skulle snarare säga att jag är mindre hungrig vid lunch/middag idag än när jag åt frukost och otalet mellanmål. Mycket märklig upplevelse, men man lär sig att skilja riktig hunger från psykologisk hunger. Det tog mig inte mer än en vecka för att få kroppen att förstå detta.
Periodisk fasta förespråkar ju också ett cyklande av makronutrienter (dvs protein, kolhydrater, fett ) och i mitt fall var den största skillnaden från tidigare att jag skulle äta relativt mycket kolhydrater på mina träningsdagar. Som lowcarb:are klingade detta inte helt rätt i mina öron (”för det är ju kolhydrater man blir fet av”), men jag körde fullt ut och laddade på med kolhydrater på träningsdagar. Mina muskler tackade mig rätt omgående med att växa så det knakade och styrkan ökade, fick större muskelutveckling under november och december än jag fick under hela föra sommaren och hösten sammantaget. Och fortsättning följer!
Den stora fördelen med periodisk fasta för min del är att man får äta stora portioner när man väl äter. Jag föredrar det vilken dag som helst framför att äta flera mindre mål mat om dagen. I dagsläget äter jag 2 stora mål mat om dagen och är hur nöjd som helst med det. Den möjliga nackdelen som jag kan se är att jag blir väldigt trött efter att ha ätit kolhydratrik lunch efter träning, jag hamnar i en riktig carb-coma. Men det går att överkomma genom att lägga alla kolhydrater på kvällen, så där var det problemet löst. Hepp.
Kort och gott, jag har LCHF och lowcarb att tacka för väldigt mycket, framförallt att jag fick ordning på min mage som tidigare inte tolererade vare sig bröd, pasta eller ris. Tack och lov klarar jag nu av att äta stärkelserik mat. Det som jag ser som den absolut största fördelen med periodisk fasta är att man faktiskt FÅR och KAN äta precis vad man vill, så länge du inte överskrider dina makronutrienter. För mig har det tagit bort mycket av det dåliga samvetet gällande pasta, frukt och bröd etc, mat som jag tidigare såg som fusk ser jag nu som muskelbränsle. Det är rätt befriande vill jag lova.
Som vanligt när det gäller mat och träning gäller det att hitta det som passar en själv bäst, så enkelt är det. Men var inte rädd att testa dig fram och var inte rädd för att vara lite hungrig ett tag!
