Som alltid när något som är jobbigt dras upp i mitt liv har jag en förmåga att glömma bort mig själv. Mardrömmar blir då vardag tills jag helt enkelt får nog och lägger det bakom mig. Nu har det varit så i nästan över 1 veckas tid. Började ju med intervjun med tv-bolaget som ville skapa en dokumentär om identitetsstölden jag råkade ut för 2006 som fortfarande är olöst. Tänkte att "fine, inga problem". Ställde upp men insåg inte hur mkt minnen som man hade förträngt som kom tillbaka. Sovit extremt dåligt sista veckan eller jag sover men är inte utvilad när jag vaknar. Det tar på psyket. Men nu tänker jag inte låta det göra det mer.
Jag anmälde ju mig till en 8 veckor lång viktminskningskurs. Har redan gått ner ca. 3-4kg. Men jag har stått stilla på detta i 2,5 vecka nu. Inte gått något ner alls. Varför då?! Jo för när jag mår dåligt försvinner min förmåga att planera saker och genomföra det saker jag faktiskt planerar. Kosten = skit när det blir så. Har inte misskött maten direkt, men jag har ätit saker jag inte borde. En hel del snabba kolhydrater har slinkit ner. Även 3 semlor, 1/4 pizza och småplockat från tösens lördagsgodis och 3st chokladbollar. Detta är INTE OKEY på diet. Usch och fy på mig.
NU JÄVLAR ÄR DET SKÄRPNING!!! Jag ska ner till 68kg inom 3 veckor. Det ska bara gå!! Jag ligger på 70,4kg just nu. Så omöjligt ska de ju inte vara. Har gått ner de andra 3-4kg med endast 2-3 träningspass i veckan. Om jag ser till att hålla dieten och träna 4-5pass i veckan (inklusive powerwalk på minst 50min) så måste det gå!!.
Det ska bara gå! Alltingen det eller nå mitt mål nummer 2 som är att komma ner till 20,3% kroppsfett som jag hade förra sommaren.
Ne slut på tankar. Ska börja slänga upp en motiveringstext om dagen nu framöver. Ska läsa den själv minst 10ggr under dagen så den verkligen går in.
Hoppas ni andra haft en bra träningsdag.

Nu sängen och vila så jag orkar med att prestera ett grymt axel och bröstpass i morgon






































