Den pågående helgen är enormt dyster i och med händelserna i Oslo och Höyen i fredags. Jag har som många andra läst och följt dramat på tv och sakta sjunker det in. Ännu en huvudstad som har råkat ut för tragedi.
Som grädde på det beska moset får man sedan höra att Amy Winehouse har gått bort. Visst var det överdos, vanligt förekommande i kändiskretsar, men likväl hemskt.

Mitt i allt det här (med Norge främst) känns det därför lite konstigt att komma med några egna små men, positiva, nyheter. För även om jag tänker mycket på vårt grannland i dessa dagar, finns det inte så mkt mer jag kan göra än att tända ett litet ljus och hoppas de drabbade finner stöd i sina nära och kära.

Så.. för att byta ämne..
- Jag har blivit antagen till högskolan, har bara inte hunnit skriva det här i bloggen.  Så nu är det många järn i elden som gäller.

- Jag mår under omständigheterna bra nu efter skadan. Det gör visserligen fortfarande ont, men inte alls lika mycket. Jag kan fortfarande inte titta neråt, men dock åt sidorna. Framförallt kan jag inte styrketräna än, så det blir därför promenad efter promenad. Men idag körde jag intervaller på löpbandet. Så det går framåt iallafall! 

- Sist men inte minst så vet vi ju alla att övning ger färdighet. Således har undertecknad lyckats med sin första intakta omelett efter ett antal tappra försök. (Ja, ni har ju sett mina tidigare). Haha.. jag är såå nöjd.

Sådär. Nu vet ni. Jag kan göra omelett. Sluttjatat. 
 

Varning; Depp-inlägg.

Ni vet den där sporten, yxkastning som finns i vissa kulturer? Där stora starka karlar ska visa sig manliga och kasta rejäla vedhuggaryxor på en måltavla? Mm.. Jag känner mig som en sån måltavla. Då vet ni ungefär hur det hugger till i min vänstra skuldra så fort jag rör mig. Så fort jag går, så fort jag sätter mig, jag kan inte ens ligga i sängen utan att det gör ont.. 

Akutbesöket visade på en trolig inflammation. 
Blev rådd att hålla igång vänsterarmen så den inte blir alltför stel. I övrigt är det anti-inflammatoriskt och vila i minst en vecka som gäller. Hur fan ska man kunna vila när det gör så ooont?! Först efter att inflammationen har lagt sig, kan hon -idrottsmassösen jag var hos- börja jobba med mig.

Så.. jag kan ju glömma allt vad träning heter, för en bra tid framöver.

Någon som har en yxa över? Feel free to throw.. 

Alldeles för tidigt imorse vaknade jag med en läskigt huggande smärta i ryggen.

Precis under vänstra skulderbladet, bredvid ryggraden. Det gör ont om jag försöker böja mig framåt, eller tittar för långt åt sidorna. Även rakt ner parallellt med ryggraden, men främst precis där vid skulderbladet. Ibland sticker det till som en machete på mig.

Klockan är åtta nu och det har hållt i sig hela dagen. Har försökt göra lite rörelseövningar och sträcka ut lite, men ett par gånger har det stuckit till så extremt att jag blivit ledsen i ögat.. Usch. Smärta är bannemig inte kul. Och då pratar jag av erfarenhet.
Den knockade mig totalt där på morgonkvisten, så har sovit större delen av dagen. Nu har jag googlat en del på det och det verkar som nån form av låsning ihop med krampande muskler. Yeay..

Blir att försöka hitta någon massör PRONTO, och som faktiskt mjukar upp mig. Alternativt får jag härda ut skiten. För jag vågar mig inte på naprapater eller kiropraktorer eller andra typer som "knäcker". Brr! Bara ljudet av knak ger mig rysningar..

Det här blev ju ett snörpligt slut på en annars så jäkla bra träningsvecka!  Jag som hade ett styrke- och ett löppass kvar, som jag skulle ha kört idag för att få helgen ledig till annat! Damn it. Blir det inte bättre imorn så kan jag utesluta alla planer. 
För jag fyller ju nämligen år på söndag.. Ja precis, samma dag som Hundra Dagar-utmaningen avgörs.

Nee.. ikväll blir det ofrivilligt soffhäng. Kanske med ngt gott till..

Det märks verkligen att det är sommar, aktiviteten här på FG är helt klart mycket mindre än i våras. Även jag själv föredrar att göra annat än att blogga just nu, vilket märks på mina få inlägg. Bara en sån sak att man kan strosa ute på kvällarna, istället för att sitta inne framför dumburken är ju något att föredra. Tycker jag iallafall. 

Men träningen fortgår, oavsett säsong. 

Veckan började dessvärre med måndagens skitpass. Eller, det kunde ha blivit ett bra pass men lusten fanns verkligen inte där. Varken före, under eller efter... Ibland har jag bara ingen energi, ingen pepp, ingen entusiasm och det är väl kanske då jag borde skippa träningen. Men jag vet så väl att ibland lönar det sig att gå iallafall, att ignorera de negativa tankarna och känslorna. Och de tillfällen som det händer, så känner man sig så j-vla nöjd med sig själv efteråt!
Men så var alltså inte fallet denna gång... Bröst, biceps och axlar skulle pressas och jag superset:ade genom alla övningar, vilket är mitt "favorit-tillvägagångssätt". Men utan tagg blev det ett halvdant pass där jag mer längtade hem till sängen igen.
Gårdagens cardio blev en rask kvällspromenad på 55 min, mest i desperat försök till att kompensera det förbannade humöret jag fick efter morgonpasset. 

Idag, tisdag, känns det dock bättre. Även om mina knän just nu säger nej till långdistans så pallade de med en halvtimmes intervaller på löpbandet iallafall. Alltid något. Jag har kommit tillfreds med att knäna verkligen är en av kroppens svagaste länkar så jag tänker inte hetsa för att lyckas med HalvMaran. Vi får ju bara två knäskålar per skalle och jag vill gärna behålla mina i så gott skick det går. Inte med det sagt att jag ger upp, sommaren är ju inte över än. 
Ikväll tänkte jag faktiskt ta mig en prommis runt delar av Söder för att "reka läget".
Södermalm här i Stockholm är, såvitt jag vet, den största stadsdelen som är en ö. Går man längs med vattnet runt hela Södermalm blir det dryga milen. Vilket är en perfekt distans för mig att runda två gånger om jag vill lyckas med Halvmaran. Men först måste jag som sagt reka läget, dvs kolla så att det faktiskt går att ta sig runt hela ön till fots. Den stora majoriteten av Söder har jag under mina år redan traskat många, många gånger. Det finns många promenadvänliga och därför välkända stråk. Men det finns ett par mindre trevliga ställen som fortfarande är outforskade (läs; skittråkiga industriområden/kajer/betongbyggnader) som behöver kollas in.

Så det får bli kvällens lilla äventyr!




Hoppas det går bra med träningen för alla!
Var rädd om knäna bara.