Jag är slut som artist. Sitter fortfarande kvar i gamla lägenheten, mellan en miljon kartonger och väntar på morgondagen då lasset går till nya plejset. 

Det är tungt nu måste jag erkänna, både mentalt och fysiskt. Mycket pga andra människor tyvärr. Som en person med ett ganska stort kontrollbehov, är det sjukt jobbigt att behöva förlita sig på folk man inte känner. Speciellt när de vid första intrycket verkar både slapphänta och allmänt förvirrade. Nycklar ska ges bort och få tillbaks, nån kan idag medan den andra kan imorgon. Någon ställer in, någon ångrar sig. Sen är nya stället inte ens schysst städat för det hanns inte med.
Jag själv är uppfostrad med att man lämnar en plats som man själv vill att den ska se ut när man kommer dit. Man tar sitt ansvar som medmänniska helt enkelt. Dvs i denna situation är det inte jag som ska behöva skura duschutrymmet, rensa avloppen, rengöra ugnen, putsa fönstrena osv osv i den nya lägenheten.. För det har jag redan gjort åt hon som ska flytta in här, efter mig.

Hur som helst.. Gårdagen tog ut mig totalt, idag har jag plockat lite med det sista men i övrigt haft noll energi. Dessutom väntas det ett fys-pass utan dess like imorgonbitti när jag måste släpa ner alltihop tre trappor till bilen. (As mentioned, ingen hjälp..). Det enda jag får hjälp med är själva körningen, enkom för att hon som flyttar in efter mig har bråttom.

Jag vill bara vara på plats nu. Få andas ut, bekanta mig med nya lägenheten och komma igång med träningen igen...

Var bara tvungen att skriva av mig lite..

SÖTASTE HUNDVALPEN

”Jag SKA blogga, om det så är det sista jag gör!” ..tänkte jag tidigare idag. Och se, vad gör jag nu klockan två på natten? Har nästan haft lite bloggabstinens, hehe, det har ju trots allt snart gått ett helt dygn sen sist. Oh no!
Känner mig snart som ett mjölkindränkt cornflake. Huvva. Bara två dagar kvar, bara två dagar kvar… SEN har jag minsann flyttat. Bra kvinna reder sig själv, right? Pust.
Jag som hävdar att jag inte är speciellt materialistisk, börjar så smått tvivla på mig själv när jag ser flyttkartongerna stapla upp sig en efter en. Hur i h-vete ska jag få ner allt detta TRE trappor? Det återstår att se..

Träning har det i alla fall blivit av för tredje dagen på raken. Idag var det axlar och triceps som skulle få känna att de levde.
Känns så jäkla bra på gymmet nu för tiden. Jag försöker superset:a och/eller köra till failure så ofta jag kan, för att verkligen pressa mig att göra mitt allra, allra bästa varje gång. Jag varierar övningarna mellan passen, provar andra sätt att träna samma muskel. Dvs t ex två ryggpass ser sällan likadana ut. Allt för att inte kroppen ska vänja sig. Jag är ute efter träningsvärk (något jag sällan brukade få tidigare) för då vet jag att träningen har tagit som den ska.
Det ska vara tungt, det ska vara jobbigt, det ska vara svettigt. Inget annat.
Emellanåt, nån vecka emellan, gör jag så kallade ”kontrollövningar” som jag säger, för att se hur jag utvecklas. I övrigt kör jag så hårt och tungt som jag bara kan, and I’ll tell ya… It feels goood!

~~~

”Ta i från tååårna”, som pappa Baloo sa.. Fast, då handlade det ju om att ryta såklart. 

~~~

(Förresten! Idag provade jag göra ”shrugs” med hantlar för första gången. Kul!  
Hoppas det känns i axlarna imorn..!)
 

Först skyllde jag på min knappa nattsömn, sen när jag tittade ut skyllde jag på vädret, sen skyllde jag på att en promenad till ICA vore bättre och sen… ja, sen blev jag hungrig. Så då åt jag frukost – utan att ens ha gått någon morgonpromenad, bör tilläggas.
Efter frukosten blir allting lite luddigt.., men jag tror att jag bloggade för att sen däcka i sängen en timme. Motiverade mig med att "en tupplur skulle göra underverk" för min träningslust. Att jag skulle vakna upp pigg och fylld av energi. Ha.. Ha.. Ha..

Två timmar senare känner jag mig lika oengagerad som tidigare. Jag är så pass omotiverad att jag packar två flyttlådor, då är man otaggad kan jag säga er. Inte bara det, jag hinner även med att; Dammsuga, diska, läsa bloggar, (slö)surfa runt på nätet, räkna brödsmulor på köksbordet innan jag öppnar en Celsius och börjar smutta på. Ja, jag vet ju att när den är slut så är det bara en sak kvar. Nämligen att träna. (Oh no the horror)! Så där sitter jag vackert och sippar medvetet medan tiden går.. o går. Inväntar ”kicken” som aldrig infaller, så sätter på Spotify och börjar värma upp för att ta mig ur koman.

Där någonstans, alltså en evighet senare, vaknar äntligen Rebecca och tar sig själv i kragen och ger sig tillslut ut på sitt planerade löppass. Grattis..  Duktig idiot. 

Herr-e-gud.

Jag menar, hur jävla svårt ska det va’??

Ah, just ja.. I linje med mitt föregående inlägg så måste jag bara även få rekommendera denna:

Twister! ..med ny smak!

Den godaste sammansättningen av konserveringsmedel, e-nummer och färg- och smakämnen som ni kan tänka er såhär i vårvärmen! 

Smaskens.