Jag är i Frankrike. Träningen går ärligt åt skogen och kosten också. Egentligen känner jag ingen stress men såklart så känner jag att jag tappat kontrollen för mycket. Sen är det det där, hur mycket ska man gräma sig kring valen man gjort. Jag åker hem om 3 dagar och om 5 är jag tillbaka i Linköping. Jag är motiverad och vill egentligen bara komma tillbaka till träningen och rutinerna.
Jag har insett att det är så jävla svårt här för att jag egentligen inte har något stöd från familjen, eller stöd visst, men inget intresse eller förståelse för styrketräning eller kostupplägg som jag har annars. Ingen förståelse för tiden och slitet det krävs och inget riktigt intresse av det jag gör. Och att vara 1 mot 3 det är fan inte lätt. Så nu längtar jag hem. Hem till min vardag







