Jag sitter och laddar upp för att köra sönder mina bröstmuskler totalt, efter fina tips och med en ny omladdning med motivation känner jag mig supertaggad inför dagens pass. Jag har haft svårt att hitta ordentlig kontakt i mina bröstpass men nä nu JÄVLAR! Igår pratade jag länge och väl med en väldigt fin vän som fick agera psykolog och bollplank, jag tycker inte om att tvivla på mig själv, tvivla på det jag har åstadkommit, men efter fina ord och en ordentlig påminnelse om att jag faktiskt KAN så är det bara köra.



Jag har suttit och tittat på bilder från min tid som kraftigt överviktigt, jag ser smärtan, jag kommer ihåg hur jag mådde, hur kroppen fungerade, hur jag svettades av att röra på mig, hur jobbigt allting var, hur jag skämdes över att visa mig ute, jag var så obekväm i min kroppshydda, för mig är det världens bästa wakeup call, att titta på bilder från förr, eller ännu bättre: dra på mig vinterjackan i storlek 50 och känner hur jag försvinner i jackan som mer liknar ett tält nu förtiden.

Yup, den värsta bilden jag bara kunde hitta:



Jag är fortfarande Therés, men idag är känslan helt annorlunda, jag känner mig inte längre "värdelös" eller "fulast i världen", jag vet att jag kan, om jag bara vill och VILJAN är någonting jag verkligen har. Jag vill inte vara skinn och ben, jag vill inte vara med i "den som väger minst vinner-klubben" , nu tittar jag på vågen genom helt andra ögon, jag vill upp i vikt, jag vill ha muskelmassan, jag skiter i vikten så länge jag får se ut som jag vill.

Genom andras ögon är den här livsstilen annorlunda, de förstår inte hur man "orkar", men jag tror att, när man hittar någonting man verkligen brinner för, så orkar man. Jag vet att träningen upptar en hel del tid, man tänker på vad man äter på ett annat sätt än vad andra gör, trots att jag bulkar så tänker jag på vad jag stoppar i mig, 3 pizzor om dagen skulle knappast göra min kropp någon nytta. Pappa försöker i smyg göda mig med tomteskum, men det kan gubben glömma, det byggs inga muskler på tomteskum, det hade varit för bra för att vara sant =)

BRA KOST, underbar PT och en sjuhelvetes jävla VILJA har tagit mig långt, och jag är ute efter att göra bättre ifrån mig varje pass, fler reps än förra gången, en högre vikt, ibland går det, ibland går det inte, men jag jagar bättre resultat, utveckling, muskelmassa, kommer man någnsin bli riktigt nöjd? Nej, jag tror att man alltid kommer ha någonting man vill förbättra, tycka att man har muskler som släpar, kunna lasta på en högre vikt, maxa och göra nya PB:n.

En dag kommer jag att vara riktigt grym, ha en killerbody och jag kommer vara så jävla STOLT, jag är riktigt nöjd med var jag befinner mig idag och jag vet att det bara kommer att bli bättre och bättre!



Jag måste verkligen börja titta på datum för en stockholmsresa, jag är livrädd för att Lina kommer tvinga mig till ett mördarpass på Delta, jag har en känsla av att hon vill sätta mig på plats, haha, jag försöker lite fint dölja min rädsla genom att istället säga ordet "teknikträning"!!!  =)