Jag har blivit vän med tanken på att jag kommer att gå upp i vikt, kolhydraterna + kreatinet kommer att binda en hel del vätska men även på längre sikt så kommer musklerna att bidra till ytterligare tyngd, och det känns okej. Det som känns jobbigt just nu är väl snarare att jag får världens tjockis-känsla av att min mage är som en ballong, svullen och uppblåst.
Under dietperioden kände jag mig lätt och tom i jämförelse med detta, blä!

Innerst inne så förstår jag skillnaden mellan fett, muskler och vätska, men någonstans har det trots detta gnagt lite i bröstkorgen på mig "kommer jag att bli tjock nu?!". Så istället för att ensam gå och fundera på det hela mer så satte jag mig ner med min sambo, pratade om vad jag vill, hur mycket jag vill det och varför man tänker så himla mycket på vad fan siffrorna på vågjäveln säger. Jag känner mig ett TON lättare efter att ha pratat om det och lyssnat på någon annans åsikt, jag kände mig i obalans och behövde rannsaka mig själv och bolla tankarna med någon annan.

Jag vill göra det av rätt anledning, annars kommer det inte att fungera. Vi pratade och pratade, plockade bort alla stressmoment runt omkring och framför allt så lyfte vi fram alla positiva sidor med träningen samt pratade om hur jag vill se ut och vad jag behöver göra för att ta mig dit. 

För mig är det enormt viktigt att jag verkligen VILL göra det här för det är banne mig inte så jävla lätt alla gånger, dels med de uppoffringar man gör men också mentala spärrar som jag, i stressen,  med våld försöker ta mig igenom, istället för att ta några djupa andetag och samla tankarna och återigen gå igenom sina mål, drömmar, planer osv. och på det sättet låsa upp spärrarna som enivst satt käppar i hjulen för en. Grr! 




Nu känns det som att mitt tanketrassel är utrett och jag är redo att fortsätta, med förnyad energi och med ett uppfriskat minne om VARFÖR jag gör det här - för att det är det här jag VILL!
 
 

 

Efter att ha genomlidit en mindre snöstorm, massiv folkträgsel i butikerna och inte hittat en enda julklapp så var jag rätt trött och opepp på att julpynta så - jag hittade ett sätt att skjuta upp julpyntningen ytterligare, videoblogga, jag inser väl nu att det var rätt mörkt i hallen, på golvet, bland kartonger med julpynt och med en katt som nyser och en annan som springer förbi i bakgrunden, men vad fan =)

Uppkopplingen har strulat hela dagen, jag har svurit och slagit huvudet i bordet, men nu fungerar det äntligen, dock är jag alldeles för trött för att försöka lista ut hur man fixar in klippet här så om det inte blir någon video här får ni väl klippa och klista själva - och förklara för mig hur fan man gör för att det ska synas här =)