Sjuk helg. Var och besökte min kompis i Norrland.
Drack gott och lekte runt.

Men nu är jag tillbaka och har en vecka med stenhård träning/diet kvar att lattja med innan skolan börjar.
Tagga till!

Fan håller igång hela dagarna med jobb och gym och fan vet allt.

Jobbar som sagt som fastighetsskötare på en privatskola under sommaren. Ska bara jobba två dagar till efter NIO veckors arbete. Skönt att få läka mina sår äntligen!

Gymmade ben idag. Gick okej. Hade lite mindre energi idag än jag brukar ha under benpass, men det skyller jag på den allmänt dåliga form min kropp är just nu. Överarbetad gissar jag på. Ska ge den två veckor ledigt när nollningen kör igång i Uppsala.

Hade SJUKA cravings efter en macka från pressbyrån. Skyller på chefen som köpte TVÅ stora jävlar åt sig själv till frukost i morse. Jävlar vad JS-et sved att käka då man fick se det..

Men jag höll mig i skinnet och köpte ingen. JS och protein hela JÄVLA dagen. Inne på min sista vecka nu. Har 6,5 burkar kvar av JS så det bör räcka ganska exakt i sju dagar till.
Synd att det inte gav så mycket som jag hoppades på (om inte ett mirakel inträffar de kommande sju dagarna?) men jag tänker härda ut till slutet iallafall och hoppas på det bästa.

Om inte annat så har jag iallafall fått upplevelsen att dieta för första gången! Och det är verkligen sant: Det är mentalt utav helvete.
Smaken har aldrig varit nåt problem under dessa tre veckor, men faaan vad sugen man blir på "MAT" efter en vecka. Brukade ha sötsug utav helvete. Det är BORTA. Nu har jag KÖTTsug (låter konstigt...) och cravar typ feta biffar eller potatismos.

Vanlig mat jag annars inte gett mycket tanke.

ANYWAY. Ska sova nu för att vakna upp till en färsk dag i helvetet imorrn bitti. NIGHT!

Eftersom många verkar skriva varför de började träna som "intro inlägg" så hoppar jag på den vagnen jag med.

Har alltid varit överviktig. Som femåring vägde jag 35 kg, när jag var 11-12 så vägde jag över 80 kg.
Inte det mest hälsosamma livet alltså.

När jag var 13 lyckades jag gå ner en del med kontrollerad kost och konditionsträning men det höll inte och jag gick upp all vikt tills jag fyllt 15. Under gymnasiet gick jag från ca 100 kg till 125.

Jag skulle vilja säga att min övervikt aldrig stört mig men det HAR alltid legat där i bakhuvudet att man var mindre värd än andra. Att DOM hade något man inte själv hade.

När jag skulle planera att hoppa fallskärm i år så var det första gången vikten kommit i min väg och jag insåg att om jag inte gick ner så skulle det aldrig att "lösa sig" som man annars alltid trott i bakhuvudet.

Jag vägde in på 131 kg i början av 2010.

Började träna i januari. Gick ca 6000 steg om dagen med knappt 10 minuters boxning på säcken hemma. Det var ett helvete att ta sig ut ibland då temperaturerna kunde komma ner till -15 under vintern men jag hade en jävla stålvilja av någon anledning och ville verkligen lyckas denna gång.

De första 10 kg gick jag ner på fyra veckor, sen gick det segare.

Allt eftersom lades minuter till på säcken och steg på promenaderna och snart var jag uppe i 12000+ steg om dagen och 20 minuterspass med boxning.

I april började jag gymma igen. Hade gymmat till och från i början av gymnasiet men aldrig seriöst eller framgångsrikt.

Fick en rejäl blodad tand för det. Helt plötsligt värderade jag känslan av utmattning och endorfiner mer än att sitta och trycka i mig godis värt 3000 kalorier under en kväll framför xboxen.
Jag kunde sitta och se mina föräldrar käka snacks på helgerna och äcklas av tanken att ge in för frestelsen igen.

Min mentalitet har kort sagt ställts om HELT.

Gymmet är inte längre något jag kommer på ursäkter för att slippa utan någon som SKALL utföras de dagar jag sagt, även om andra saker får lida för det som fester eller andra evangemang.

Har gått ner totalt 23 kg just nu och planerar att gå ner ca 13 kg till så jag når 95 kg, När jag har gjort det tänker jag fullfölja ett av mina livsmål och hoppa fallskärm.

Efter det vet jag inte vad jag kommer att göra. Har aldrig varit smal som sagt, eller ens vältränad nog att göra enkla saker som att springa (joggade min första kilometer för ett par veckor sen och det kändes så sjukt overkligt och häftigt att kunna göra det!).

Just nu är jag nästan tre veckor in på JS-dieten. Styrketränar regelbunder samtidigt som jag jobbat ett fysiskt krävande jobb som fastighetsskötare under sommaren.
Började den efter att ha stått still i två månader med vikten och ville ha något som kickstartade nedgången igen innan högskolan började.
Det verkar dock som jag inte får de resultat jag velat då jag alltid lyckas gå upp vikten under kolhydratsladdningen och förlora den under veckan.

I slutet av augusti börjar jag högskolan och kommer att ta en två veckors paus från träningen då jag inte haft en enda "vilovecka" sen jag började gymma och kroppen börjar kännas sliten.

Har smärtor i vänster arm när jag lyfter tyngre saker (främst bicepcurl) och min rygg är även sliten efter att ha möblerat om elevhemmen där jag jobbar.

Men jag tänker trots detta inte ge upp denna gång.
Jag har inte hällt ner så mycket tid, energi, svett, blod och tårar i det här för att ge upp nu. Jag skulle gissa på att jag kommer att ha gått ner totalt 30 kg lagom till oktober, och vara under 100 kg lagom tills min födelsedag i november.