Stress och prestation
Stress är en term starkt länkad till biologi och psykologi som myntades på 1930-talet. På senare tid har det blivit ett vanligt ord för att beskriva något vi alla upplever i vår vardag i varierande grad. Stress är en kvarleva från de tiderna vi levde i krävande situationer där ett misstag kunde kosta oss livet. Genom att försätta kroppen i ett läge där den är extra beredd att fatta beslut extra snabbt kunde vi öka överlevnadschansen i farliga situationer. Problemet är att idag så uppstår väldigt sällan farliga situationer som kräver absolut närvaro. Ett system som tjänade oss väl förut har lett till mycket problem i dagens samhälle där "stress" är en alltför vanlig inslag som leder till utbrändhet.
Så här fungerar stress enligt en allmänt accepterad teori.
- Alarm - första stadiet. När ett hot upptäcks så aktiveras adrenalinproduktionen i syfte att aktivera en fäkta-eller-fly respons, dvs. tvinga fram ett avgörande om det är bäst att fly eller slåss. Anabola processer upphör till fördel för katabola.
- Motstånd - andra stadiet. Om hotet kvarstå blir det nödvändigt för kroppen att hantera stressen. Även om det finns mekanismer för att göra detta så kan kroppen inte upprätthålla ett stresstillstånd i alla evighet, till slut tar resurserna slut.
- Utmattning - kroppens resurser är slut och kroppen kan inte längre fungera normalt. Om detta stadium fortsätter för länge kan permanenta skador uppstå, som artheroskleros, hjärtsjukdomar, diabetes, infektioner och många fler.
Stress har blivit ett stor problem för oss eftersom det kan utlösas av tentor, problem på jobbet, bråk med flickvän/pojkvän, förväntningar som vi har på oss och alla andra småsaker som vi som människor måste hantera.
Kroppen märker ingen skillnad mellan träningsstress och livsstress och det är därför möjligt att bli "övertränad" av att ha en tentaperiod.
Är kroppen tömd på resurser och i ett katabolt tillstånd är det väldigt svårt att få ut ett bra träningspass. Det är möjligt att vara "överlevd". Nästa gång du känner dig övertränad kan du ta dig en tankeställer och se över ditt liv. Kanske är det inte träningen i sig som gör dig övertränad utan stress i någon form.
Tänk efter och försök minimera stressfaktorer eller träna dig på att hanterar dessa. Det är viktigt att komma ihåg att stress kan vara positivt så länge det är under korta perioder. Stress gör att styrkan ökar, närvaron och kontakten med kroppen ökar och prestationsförmågan höjs. Detta är positivt under ett gympass men negativt om det får fortgå för länge.
Om du försök träna sex gånger i veckan samtidigt som du har eget företag, jobbar extra, pluggar dubbelt och volontärarbetar för djurens rätt så kommer du mest troligen sluta i en stor katastrof.
Kommentera
Kommentarer
[...] Sid aka Fitnessgurun har skrivit ett inlägg om stress. Lite kort om vad som händer i kroppen och vad du ska tänka på när det gäller stress. [...]
Den biten där stress kan uppfattas som positivt, så har jag aldrig upplevt stress.
Fine, att man kanske får lite mer power i kroppen men det här med närvaron o kontakt med kroppen känner jag inte igen.
Förvirring, slarv, allt ska gå så fort som möjligt, svårt att tagga ned när man väl är uppe i varv, glömskhet, sega reflexer, så upplever jag min stress o därför kan jag ej träna när jag är stressad, jag skadar mig själv mer än gör nytta:/
Men alla är vi olika:)
Vi är inte individuella i det avseendet. Tänk själv du får ett prov där ditt liv står på spel. Stressen som självklart kommer vid ett sånt tillfälle gör dig mer alert med större närvaro på det du gör. Du får ett så kallat tunnelseende där du utför uppgiften på snabbaste och effektivaste sätt som du möjligt är kapabel till.
Bra artikel som är mycket tänkvärd, speciellt för dom som har brist på den här kunskapen.
Pluggar själv till Hälsopedagog och läser just nu om stresshantering i skolan och väldigt intressant och mycket användbar kunskap.
För övrigt så vill jag bara säga det att jag läser regelbundet din blogg och tycker det är kul med den variationen på ämnen du tar upp. Bra skrivet, fortsätt så!



















Jo absolut.
Vid ett sånt tillfälle kan jag hålla med om det hela.
Men den vardagliga stressen uppfattar jag inte så..