Vanskapt och charmig! Efter en lång dag och massa ärenden sitter jag nu och tar igen mig en stund. Fick köpt en hel drös med boots men tyvärr hittade jag inga byxor så blir nog mjukisar på Fitnessfestivalen (har växt ur alla mina byxor jag använde när Liza började...). Om man inte visste bättre så kunde man tro att mina ben är vanskapta och att jag är fet...

Tänkte dela med mig av en liten händelse från dagen.
Var och shoppade i Trollhättan, överby närmare bestämt och så efter någon timmer kommer ju denna ständiga matfråga "Vart ska vi äta?". Blev övertalad att äta borta vid lunchrestaurangen som ligger mitt emellan Maxi och Coop, hade inga höga förväntningar då jag blivit besviken där för min idag så möttes man av värme och en liten gnutta kärlek! Grillad fläskfilé med potatis och grönpepparsås, helt okej... Jag ser att personalen bakom disken ser riktigt snäll och givmild ut. Startar igång charmen och frågar försiktigt "Kan man få extraextra mycket kött? Asså jag äter ganska mycket... ibland en hel fläskfile själv..." Marie som hon heter ser att jag gillar mat och böjer sig ner under disken och tar fram en extra stor tallrik som hon fyller till bredden och säger (jag kommer inte ihåg riktigt men något i stil med) "Varsågod! Det ser jag att du är värd! Smaklig måltid" med ett varmt leende på läpparna!

Så om ni käkar på detta ställe fråga efter Marie och hälsa från den stora blonda killen;)

Bättre än flytande guld! Behövs lite mat för att fylla upp mina 94,5kg med energi! Tycker det ser ut som biccarna börjat växa lite om man kollar på formbilden!

Nu blir det lite mer jobb innan det är dags för veckans sista pass!

ha de gött!
/Deffrage

Videoblogg! Jag vet att det är dåligt med aktivitet på bloggen i detta nu men det är mycket annat som ska fixas för att kunna leverera till er innan Fitnessfestivalen! Är riktigt nöjd med hur det artar sig och det ser onekligen ljust ut för framtiden! 

Liza har satt mig rätt hårt senaste veckan och jag satte henne rätt jävla ordentligt när det var böjdags (150kg knäböj klarade 3 fulla set med 5 reps innan jag var tvungen att droppa repsen...) så det har alltså varit sättning till höger och vänster! 

Vägde 94,5kg imorse, riktigt lagom lönnfet som ni ser i klippet här under som Josef klipte ihop... Blir en del tjockiskommentarer, tur att man är bred i alla fall. Fattas dock det där djupet Josef får till vid skuldrorna! 

Tråkig bild jag vet!

Har även börjat öva på att stå på händer en del på gymmet... Tävlar lite med Josef, vill inte säga att någon av oss är bättre men lyckades stå några sekunder till slut och gå ett halvt steg innan jag fick panikånget och slog i golvet... Såg tydligen inte så bra ut enligt de andra på gymmet, i call bullshit. 

Ha de gött hej!

/Deffrage

Dem gainz! Med glimten i ögat låter jag videobloggen tala för sig själv! Är efter mina ryggskador nu beyond mina all time high Pb i böjen! Som en vis man en gång sa...

"Mot oändligheten och vidare!" - Buzz Lightyear

Innan ni ser videobloggen så ta er en titt på ännu en meme som min gode vän HamsterOskar står för...

Yeah, fat kid's fat...

Nu blir det till att fortsätta jobba aaaall night long!

/Deffrage 

Är jag redo? Får ofta komplimanger för min målmedvetenhet, min vilja, för hur hårt jag kämpar, för min ärlighet och för mitt starka självförtroende. Detta är inget jag har fötts med och haft med mig sedan barnsben. Nej, detta är något jag tränat upp själv efter ändlösa timmar med slit i gymmet, motivationsklipp, stunder där jag övertalat mig själv och låtsats att jag är/jag kan ända tills jag inte behövt låtsats längre... Timmar blev till dagar, dagar blev till veckor, veckor blev till månader, månader blev till år... Det har tagit tid och sakta men säkert har jag sett min kropp förändras, sakta men säkert har jag märkt att min vilja vuxit sig starkare vilket har gett mig otroligt mycket.

Tror det är många som känner igen sig vid paniken som infann sig när man skulle ställa sig längst fram i klassrummet och redovisa något för klassen... Munnen blir torr, man börjar svettas, pulsen går upp osv... Skillnaden nu är att Klassrummet är övriga världen och klasskamraterna är inte 30 stycken osäkra små barn utan Jordens alla miljarder människor. Tur är väl att inte alla har tillgång till internet och kan läsa på svenska...

Nu står jag där igen, som den där lilla blonda något osäkra och nervösa pojken med fjärilar i magen. Är jag verkligen redo? Är jag verkligen redo för det som komma skall? För två år sedan hade jag inte den blekaste att jag skulle ha kommit så långt på min resa som jag nu har gjort, hade jag vetat då hur det skulle utveckla sig så är det inte säkert att jag skulle vågat ta det där steget... Hade med största säkerhet blivit överväldigad, rädd för att misslyckas och därför fortsatt att plöja i samma spår.

Många väljer att bara visa upp sin starka sida, hur hårt man tränar, hur seriös man är, hur bra man är... Ger det verkligen en rättvis bild utav vem man är? Jag tycker inte det och därför delar jag med mig av detta till er. Det är mycket som är på gång och ja, jag är lite rädd att jag tagit mig lite vatten över huvudet då jag är blott 21 år men vad vore livet utan utmaningar? Därför låter jag det ta tid, "var sak har sin tid" som min visa gamla mormor brukar säga.

Nu står jag där igen, som den där lilla blonda något osäkra och nervösa pojken med fjärilar i magen. Är jag verkligen redo?

/Deffrage