Jag hade beställt minus 5 grader och blå himmel. Det blev minus 14 och molnigt med snöfall. Kallt och nysnö. Och jag blev påmind om hur jäkla jobbigt skidåkning faktiskt är. 

I alla fall. Pappa gjorde ett bra vallajobb. Första testningen med skidorna gjorde jag med jackan på. Röv så kallt det var. Men jag fick upp värmen allt eftersom och plockade av mig ett lager kläder i takt med att pappa la på ett lager fästvalla. Jag behöll överdragsjackan på och tävlade i den - även om jag tänkt undvika svettlukt på den. Med bara ålskinn skulle det finnas en risk att det blev för kallt. 

Starten gick kl 10, och ni kan du tänka er hur det blev när alla dessa människor skulle samsas om 3 spår 100 meter längre fram. Det blev en del köbildning, men det var inte det som avgjorde mitt lopp. Dom första kilometrarna gick uppför och jag blev trött direkt. Herregud va jobbigt det är att diagonala så länge! Jag är kass på att diagonala. Jag hade svårt att använda mig av kraften maximalt, vilket resulterade i maximal mjölksyra men halvdan fart. När jag väl kom upp på platten tog det lååååååååååång tid innan jag återhämtade mig. Det gick så jäkla segt och jag slet som ett djur. Men när det var utförsbacke och lätt utför och stakåkning, så åkte jag ikapp dom som åkt ifrån mig i diagonalen. Och så höll det på. Uppför försvann dom flesta och nästa klunga närmade sig. Platt och nedför var jag ikapp och ibland förbi och klungan därbak försvann.  Banne mig va tryck jag hade i stakningen! Men jag var trött hela tiden, jag ville börja gråta när jag såg 10km-skylten (jävla 11 km kvar!!), och varm sportdryck har aldrig smakat så bra som vid den andra vätskekontrollen.  

Kuperad bana = kurvig pulsfil

Jag kom i mål som 9a, och missade "åk i startled 1 på tjejvasan"-tiden 80 minuter ganska mycket. 1h och 46 minuter. Dels för trögt före, men också för att det är en riktigt tuff bana som jag inte är tränad för. Men jag tog ut mig till max, mådde fruktansvärt dåligt när jag kom i mål, hela eftermiddagen, sov på tåget hem till Göteborg, sov göttigt nästan 9 timmar under natten och har precis vaknat efter 1 timmes sömn nu på eftermiddagen. Och jag har träningsvärk i ljumskar och ländrygg. 

Jag får snällt stå i startled två på tjejvasan.
Men vad gör det, jag vann ju ändå en så tjusig kittel att koka te i. Jag övevde och fick te. 

God morgon. Sitter i bilen och bloggar från mobilen. Är på väg upp till Mattila. Det är minus 10 grader här. Där uppe ska det vara minus 16. Vad det är där uppe när vi kommer upp får vi se. Den som lever får te, som kinesen sa. Pappa gick igenom spåret med mig igår och visade vart dom brantaste backarna är. Jag tittade även på kurvbilden och ja, vi snackar höjdskillnader a la duga. Om jag överlever får jag te......

Jag köttade 10 st 4min-intervaller med 1 minuts vila. Jag hann ca 860 meter på dom 7 första, och dom 3 sista ca 810 meter. Efter 7e intervallen hände något, jag kom inte upp i varken samma puls eller fart. Hur som helst var det ett lyckat pass.

Det var så jäkla gött att tugga på! Trots hög puls och brinnande muskler hade jag siktet inställt; FRAMÅT! Jag kände mig utvilad, pigg och fräsch. De nästan 10 timmarsna sömn jag fick i natt behövdes verkligen och gjorde susen.

Efteråt bål- och höftträning och stretch till denna fantastiska låt.

Nu ska jag äta och titta på halv 8 hos mig!

Jag har försökt finula ut vad som krävs av mig för att jag ska kunna förbättra min startplats på tjejvasan. På söndagens seedingslopp, Mattila Ski Maraton, måste jag åka dom 21 kilometrarna på 80 minuter. Jag kollade förra årets resultatlista - dom vann på 72 minuter. Ingen aning om vilken nivå dessa åkare låg på, men ändå.

Det är oerhört svårt att säga om jag kommer klara det eller inte. Inte nog med att det beror på min form, det beror också väldigt mycket på vädret. Det är det som är så dumt med tjejvasan. För att få stå i startled 1 måste du åka 21 kilometer under 80 minuter, oavsett vinnartiden. Dåligt före eller kuperad bana spelar inte in någonstans. Och i Mattila är det jävligt kuperat.

Jag tänker tillbaka på mitt seedingslopp förra året. Jag var sjuk när Mattila Ski Maraton gick, så 2 veckor senare åkte jag och pappa till Malung för att åka Skinnarloppet. Den dagen hade jag 92 minuter på 21 km. Minus 20 grader, kallt och tjärviga skidår. Här kan du läsa om den upplevelsen.

Jag vill ha söndag, nu. Jag är så jäkla nervös. Jag vill så himla mycket! Jag vill verkligen hamna i startled 1 för att slippa köa, för det får man göra även i startled 2.

Jag orkar inte knyta ihop dethär på ett bra sätt.

Go kväll