haha.. hmm varit lite off här kanske :p Men har gått och dragits med en mesförkylning nästan hela förra vecka :/ Kunde inte ens dra till med en ordentlig så jag kände att det verkligen inte skulle gå att träna. Nej det var av den mesiga sorten så valet var inte självklart. Men valde att så länge jag hade ont i halsen..... ingen träning!

Men fick en hel del energi i helgen iaf! För hängde med min bästa vän :) Som jag inte träffat på hundra år! Bäst var det!!

Vi planerade även in en utgång i juni då vi ska fira att jag sprungit mitt marathon :p Tills dess tar jag avstånd från alkohol, 100% fokus på träning :)

Idag blir det iaf träning... ÄNTLIGEN!! Har verkligen saknat det. Nu vill jag vara 100% frisk fram till marathon! Hur ska det annars gå med mitt mål ;O

Kram :)

Hade ingen ork till varken träning eller bloggning igår. X antal nätter med dålig sömn har satt sina spår. Jag har verkligen inte orkat med nåt. Men idag har jag fått lite ny energi :)

Kanske beror det att mitt paket från FG kom :):) Nu kan jag äntligen dra igång till 100%.

Eller så var det kurstarten i Lindy hop som gav mig ny energi. Det var sååå himla kul :) Så glad att jag anmälde mig :)

Vill även säga tack för dem stöttande kommentarerna jag fick förut, dem värmde verkligen.

Nu ska jag sova.

Godnatt!

Skiiiiit lyckades inte sova bra i natt heller. Tankarna bara flyger runt i skallen. Varför finns det ingen avstängningsknapp på hjärnan?
Skolan ger mig ångest, ångesten gör mig deppig vilket resulterar i att jag går ALL IN. Nu är det 100% fokus på allt som är dåligt.

Jag visste att jag skulle må så här inom en snar framtid för hur underbart det än var att få träffa familjen hela julen samt åka på skidsemester med dem var det även skitjobbigt. Det är inte lätt att se sin pappa ätas upp av samma sjukdom som höll på att äta upp en själv. Risken att få MS är ungefär 1 promille så att både jag och pappa skulle pricka in det känns ju inte alls orättvist/stört. Okej att risken ökar till 1% om man har en förälder med MS men fortfarande insane!!

Han fick diagnosen i somras men det är så mkt som har hänt på kort tid att jag knappt vågar tänka på hur han kommer må om fem år. Pappa och jag har olika form av MS. Jag hade så kallad skovvis förlöpande MS av en väldigt aggressiv form. Men jag visade iaf perioder där jag mådde bättre. Pappa har primär progressiv MS alltså han blir handikappad kontinuerligt och det kommer aldrig gå tillbaka. Han är redan för dålig för att kunna jobba igen, inte för att han insett det själv. Jag finner verkligen inget hopp. Han kommer aldrig bli bättre det är en rak väg ner i helvetet…..

Det krossade verkligen mitt hjärta att se han i julas och se hur lessen han blev när han inte kunde åka skidor. Åhhh det är så jobbigt att se hans kropp sluta fungera på samma sätt som min. Ibland känner jag mig glad att jag bor så långt borta så jag slipper se det varje dag. Då kan jag förtränga det, lägga problemet i en liten box och gömma den under sängen. Men just nu går det inte, nu vill allt fram :’(

Man ska ju hela tiden försöka vända saker till nåt positivt men F*CK POSITIVE THINKING, vad finns det för positivt med det här. Just nu har jag mitt svarta moln på himlen.Men det kan ju få försvinna snart för börjar bli trött på att vara supertrött men ändå inte kunna sova.
 

Wohooo en natt till med dålig sömn ;) I'm so lucky!! Har nog knappt sovit 3 timmar, förstår inte hur jag ska orka skolan 8-17 idag och sen träning...... Snälla ångest försvinn!!!!

Gick iaf en undebar powerwalk igår :) 9 kilometer på 90 min. Var lite sliten i benen men efter ett tag kändes det faktiskt bättre.

Snacka om att det är halt, kan inte fatta att jag vågar springa där. Men det har varit mörkt varje gång så har inte sätt att det varit sådär sjukt halt ;0

aja i kväll blir det löpträning med IK Jogg, vet inte riktigt vad vi ska göra men det blir säkert nåt kul :)

Juste glömde ju skriva om hur jag lägger upp min löpning varje vecka i går. Men skriver om det senare i dag plus upplägget för veckans löpning.

Kram :)