Snyft!

Buuuuhuuu min ljumske nöjde sig inte med ett par nya dyra skor ;(;(

Igår på träningen skulle vi köra långa backintervaller. Efter 3 kilometers uppvärmning satt vi igång med intervallerna. Direkt i första intervallen kände jag hur smärtan i ljumsken kom smygande – skit också!!

Smärtan trappades bara upp mer och mer. I början tänkte jag att det bara var att stå ut, bara 5 intervaller kvar!

Så jag provade en till, men då kändes det riktigt dåligt och jag insåg hur jag förstörde min ljumske mer och mer. Jag gav upp… ;( Det gjorde för ont.

Jag kände gråten komma men vill inte börja gråta så jag fortsatte att springa lite lugnt på plan mark. Tankarna bara flög runt i huvudet.

Men efter 12 kilometer hade jag sansat mig och insåg att det nog inte är så stor grej. Bara att vila en vecka och börja springa lite försiktigt sen – hoppas det hjälper.

Men jag kan ändå inte slå bort tankar som att kommer jag klara mitt mål med Marathon nu när min kropp börjar krångla. Har allt jag kämpat för hela vintern varit förgäves.

Men blev lite glad när jag kom hem :) För min kille hade köpt en bok och nytt te till mig. Han visste nog att jag skulle komma hem och vara nere :p

Men nu har jag bestämt mig på riktigt iaf. INGEN MER LÖPNING DENNA VECKA! Det känns tråkigt men jag får helt enkelt fokusera på nåt annat. 

Känns det bättre nästa vecka kommer jag börja springa lätt distanslöpning för att inte gå ut för hårt direkt. Vill inte förstöra för mig själv mer nu!

Kram!