Jag är ganska trött på att gå sönder.

Det kom som en smäll, obehaglig, som en överraskning,

och den gick inte att undvika, den här gången heller.

Knäskålen hoppade ur, en fin lördagkväll. Igen. Jag vägrade

erkänna detta faktum trots en nästan färdig sjuksköterskastudent
tog handom mig och sade "Du Anna, det här ser inte bra ut, det måste
göra skitont !"

Det gjorde det. Skitont. Mest ont gjorde det att jag bara såg rehab framför mig.
Så var vi där igen. Sen när knät började kännas stabilt igen, så kom nästa chock.
Hur mycket allergier kan en människa få ? Alldeles för många. Jag fick sjuka eksem,
kliade sönder kroppen och sattes in på en diet med kortison och liknande. Efter det
upptäcks det att axeln är inte reko än, inflammationen har blossat upp,
efter det så blir det en till inflammation i kroppen, i tanden den här gången.
 

Jag fick inte träna, kunde inte träna, orkade inte träna.

Men efter varje fall så måste man resa sig. Det är över 1år sen axeln smällde,

mer tid får den inte ta av mig. Vi ses på gymmet imorgon, jag är tjejen som gråter blod.