Överträning - en uppblåst bluff
När jag häromdagen googlade överträning fann jag otaliga tips och tillvägagångssätt för att inte bli drabbad. Sjukdomsförloppet utmålades och beskrevs i varenda så kallad hälsotidning, som om de vore vår nya folksjukdom.
Jag har den senaste tiden hjälpt en vän med att tappa ett par kilon. Hon är inte ett dugg överviktig, men vill gärna bli smal. Hon ringde mig för några dagar sedan, efter att hon hade gått en promenad på sju kilometer. ”Kan jag springa nu på kvällen då?” frågade hon oroligt. ”Ja självklart, varför inte?”. ”Jaaa, jag är lite orolig. Tänk om jag övertränar?”, svarade hon. Det var då jag insåg att jag måste skriva en artikel om saken ifråga. Såhär kan vi ju inte ha det.
Definitionen av överträning, eller ”chronic fatique” är när kroppen inte klarar av att återhämta sig efter den höga träningsdos personen ifråga genom sitt levnadssätt förverkligar. Vad vi idag kallar överträning är något som för med sig en rad problem såsom överdriven trötthet långt efter praktiserad träning, smärta i leder och muskler, viktnedgång, stort sömnbehov och depression.
Jag är ganska säker på min sak - anledningen att vi får ont, och blir trötta, nedslagna och börjar sova för mycket är i de flesta fall inte för att vi tränar hejdlöst och blir övertränade, utan för att vi har tränat för lite innan.
Vi har tränat för lite i flera decennier.
När jag sprang som mest mådde jag som bäst. Jag åt en frukost på någon dl yoghurt och sprang två mil på den. När jag kom hem tog jag ett par proteindrinkar. Matfesten var på kvällen. Då åt jag varierande middag följt av ostkaka med grädde och sylt. Alltid likadant.
Jag drack inte, rökte inte, var aldrig vaken för sent och sov aldrig för lite eller för länge. Jag var väldigt motiverad och disciplinerad, och min kropp såg ut efter mitt levnadssätt. Jag vägde 55 kg till mina 176 cm; jag var ett senigt muskelpaket, hade väldigt bra hy och strålande hår.
Jag skrattade alltid. Vet ni vad folk sa till mig? De sa att jag levde ett liv som bröt ner mig. De tog sig friheten att berätta för mig att jag var deprimerad när jag i själva verket aldrig hade mått bättre. De sa att jag undertryckte mina känslor. Snart skulle allt komma ifatt mig. Jag förstörde min kropp, hette det.
När jag lite senare flyttade till Malmö halkade jag en dag på gatan och bröt ankeln. När jag veckor senare hoppade på träningen igen, fick jag svåra smärtor i hela benen. Läkarna kunde inte hitta felet och träningsdosen, liksom mitt liv, sjönk från hundra till noll. Jag gick upp sju kilo, började äta socker och allt som var fullproppat med gluten.
Jag började sova för mycket, jag fick dålig hy och tappade hår. Jag förlorade den jag var, kände mig meningslös och grät nästan varje dag. Vet ni vad folk sa till mig? Att jag såg sundare ut. Att jag såg ut att må bättre. Att jag gått från världens gladaste tjej, till att känna mig svårt deprimerad och förfallen, det verkade ingen notera. Ingen ville se det. Jag hade börjat leva som alla andra och det var den enda faktorn som var av vik för utomståendet.
Att vara annorlunda, att träna sig till sin personliga topp, skrämmer andra människor. i dagens samhälle är det farligt att träna mycket och äta nyttig mat. Det är en norm och ett bevis på sundhet att unna sig skräpmat, att unna sig en dag framför tv:n, att unna sig trivselkilon. Det är nyttigt och ett sundhetstecken att lata sig på lediga dagar och äta nattmacka fast man redan är mätt.
Överträning är en av massmedia skapad, uppblåst bluff. Överträning finns inte.
Hur kan jag påstå det? Jo, därför att överträning är de facto en ickeexisterande, konstruerad sjukdom. Det som idag är tecken på överträning, är enligt mig i själva verket en fullt naturlig efterdyning av hur vi i vårt moderna samhälle lever våra liv rent generellt. Vi äter för dåligt, vi roar oss för lite, vi träffar för lite människor i vår vardag, vi stänger in oss i våra hus och vi ältar och stressar oss igenom de flesta moment i våra liv. Som grädde på moset är det träningen vi skyller vår mentala, dåliga hälsa på. Var finns logiken i det?
Träningen, som är det enda av ovan nämnda ting som vi faktiskt är skapade för att utöva – den pekar vi ut som boven i dramat
Människan är gjord för att röra på sig, springa i timmar, lyfta tunga stockar och stenar, anstränga varenda liten muskelfiber i armar och ben, äta så mycket det bara går, för att sedan utmattade lägga sig ner på kvällen och djupsova i åtta timmar. Det är precis så vi är skapta för att bete oss. Bortsett från de två sistnämnda faktorer är övriga ovannämnda punkter inte praktiserade av någon i vårt moderna samhälle. Vi sitter hela dagarna framför datorn för att gå hem och sitta de sista vakna timmarna framför tv:n, för att sedan lägga oss ner för att sova i en säng. Den så kallade aktive klämmer in en eller ett par timmar på gymmet. Eftersom vi är skapta för att röra på oss, är det då inte rätt ologiskt att denna timme på gymmet skulle föra med sig s. k överansträningssymptom?
Vi ska inte blanda ihop överträning med den faktiskt existerande sjukdomen ortorexi, där den tränande personen ifråga pressar sig fysiskt i overkligt många timmar och äter minimalt, slav under sina egna tvångstankar.
Detta är inte något jag ifrågasätter och heller inte ämnet som jag i pågående artikel tar upp.
Jag är inte här för att blidka någon. Inte för att mildra några omständigheter, inte för att ni ska älska mig. Jag fiskar inte efter kommentarer över mina artiklars förträfflighet eller fulländning. Min passion och drivkraft är att med ordens slagfärdighet få er att ifrågasätta, och ta strid och makt över era egna kroppar och liv. Jag vill få er att tänka, och därefter handla, efter eget sunt förnuft. Jag vill få er upprörda, skakade, adrenalinfyllda – som om ni vore redo för strid.
Vågar ni ge er in i matchen om vad som är faktisk, verklig sanning och vad som är av massmedia en skapad fiktion? Vågar ni ta tillbaka makten över era egna kroppar och liv?
|
Kommentera
Kommentarer
Vad glad jag blev då jag såg din artikel, att du sluppit det helvete som en "riktig" överträning är! När jag var lika gamal som dig så sa jag samma sak som du säger, överträning är bullshit, men ung och dum som jag var så fattade jag inte att vi människor är olika, i olika stadier i livet. Efter att ha tränat i över 30 år, är högskoleutbuldad i hälsa och träning så fick jag den svår depression mm och då träningen gjorde depressionen hanterlig så tränade jag som en tok, 6-7 pass á 90 minuter i veckan. PÅ detta promenerade jag dagligen. Av detta fick jag en överträning som det tog mig 1- 11/2 år att bli fri från.
Under denna tid har jag kört rehabträning och jag har fortfarande svårt med kortisolbildande träning såsom tung styrketräning.
Så visst finns överträning men håller med dig att oftast är det inte överrtärning vanliga motionärer behöver oro sig för!
Kaxigt skrivet javisst! Och jag kan hålla med på att underträning är ett större problem på befolkningsnivå bland vanligt folk än överträning. Men att ignorera att överträning finns bara för att artikelförfattaren inte har någon egen erfarenhet av det är ju bara löjligt.
Jag jobbar med idrottare dagligen, både på elit och semielitnivå, och jag har haft åtskilliga med överträningssymptom. Både som trötthet, nedstämdhet, dåligt sug efter att träna, höjd vilopuls, dålig styrkeutveckling, men framförallt idrottare som kommer till oss efter skada på grund av dåligt upplagd träningsvolym kontra vilovolym.
Jag tror framförallt det är vi som jobbar med idrottsmedicin och fysträning för idrott som märker av det. Bland amatörer är det säkert inte något stort problem.
Varför fick Susanna Kallur, Jenny Kallur och Carolina Klüft sina stressfrakturer i underbenet - för lite träning? Varför fick Christian Olsson sina bristningar i baksida lår, eller Kajsa Bergqvist sin hälseneruptur?
Dåligt tränade? Har de tränat för lite? Nja, snarare har de tränat för mycket, för intensivt, för länge, tills kroppen inte klarar de extrema belastningarna utan brister. Det är främst ett tecken på dålig träningsperiodisering och att inte lyssna på kroppens signaler i tid. Det är inte bara tillfälligheter. Det beror nästan alltid på överträning enligt min syn.
Så visst, bland soffpotatisarna är överträning nästan obefintligt (om vi inte kollar på Biggest Loser och dylikt där de pressar sina kroppar till bristningsgränsen (och skadar sig). Men visst finns det, är utbrett bland träningsnarkomaner och idrottare på alla nivåer.
Visst är det kul att tycka och raljera och vara kaxig, men lite ödmjukhet och research hade behövts, om artikeln inte är märkt som kåseri eller dylikt - tycker jag :-)
Jag är med på ditt tankesätt Norah, att "underträning" är ett betydligt större problem än överträning idag och att det är orealistiskt för vanliga motionärer att gå runt och vara rädda för det. Där emot kan jag inte hålla med om att överträning inte existerar. Jag har precis läst idrottsfysiologi och där tas överträningssyndromet upp. Ca 20% av idrottare drabbas någon gång av överträning, med symtom som nedsatt prestationsförmåga, utmattning, sämre återhämtning, humörsvängningar, depression, muskelsmärtor, förhöjd vilopuls, sömnproblem, viktnedgång och fler träningsrelaterade skador som följd. Sen är det väl inte helt orimligt att anta att människor på stenåldern även de kunde drabbas av överträning? Om jag inte minns fel var väl medellivslängden hos människan länge runt 30 år?
Sid klockrent att du glider in och svarar, cred! Sen förstår jag att du har annat för dig.
Det är säkert mycket vanligt att folk "skyller" på överträning för att inte träna, och det är kanske ett större problem att folk inte tränar (läser mellan raderna).
Vad jag dock TROR är att "vi" (folk som läser fitnessguru kontinuerligt) är relativt insatta i träning och att majoriteten antagligen tränar väldigt hårt/mycket. Baserat på den hypotesen tycker jag att texterna bör vara anpassade, denna artikeln hade säkert varit super att ha på aftonbladet eller liknande.
Du har rätt till viss del då kvoten av hårt tränade definitivt är högre hos Fitnessguru hos Aftonbladet :)
Om något fel gjorts är det av mig då denna artikel skulle platsat bäst under "ledaren" som har ett mer fritt ord än artiklar som publicerats under träning & kost har, där fakta är vad som premieras. Mer tydlighet i framtiden utlovas!
Ha en trevlig kväll!
Kaxig artikel definitivt. Sett ur ett generellt perspektiv på en hel folkgrupp stämmer det absolut, snittet gör att folkgruppen inte tränar ofta nog för att det skall uppstå överträning.
Med den logiken kan vi lägga ner sjukvådren, för sjukdomar existerar inte (genomsnittet gör att vi är friskare oftare än vi är sjuka).
På individnivå är det en otrolig skillnad däremot. Tycker också att skribenten belyser något intressant. När hon måde som bäst occh upplevde sig som snyggast tyckte omgivningen tvärt om. När omgivningen tyckte att hon såg frisk ut och verkade glad, då måd hon som sämst?
Det tycker jag är underlag för en självreflekterande artikel som jag deginitivt skulle vilja läsa. Ingen mår så bra som heroinisten precis efter en fix...
När jag läser på fitnessguru vill jag ha en helt sakrätt artikel. Jag vill kunna veta att det jag läser stämmer, lägg gärna till lite källor också.
Nu känner jag mig inte särskilt insatt i detta med överträning så jag skulle vara tacksam om någon annan skribent kunde skriva lite om det, för att få en diskussion. Eftersom Sid säger att det definitivt är ett fenomen medan Norah Lindhé skriver att "överträning finns inte".
Då jag själv har ganska tuffa perioder med träning, då jag kan köra 4 gympass, 2 hockeymatcher och 6 träningar på en vecka. Och då ändå lyckas ha två vilodagar, så voe det bra för mig med mer sakrätt info i frågan.
Överträning existerar definitivt. Vad som dock går att diskutera är vad som är det största problemet; Överträning eller att folk tränar för mesigt där rädslan för överträning bidrar till ännu mesigare träning?
Majoriteten av de som tränar på gym idag har ett uteblivet eller högst mediokert resultat som de inte är nöjda med (uppfattningen är bildad från min tid som PT) och jag tror inte detta uteblivna resultat är p.g.a. överträning snarare "underträning" folk tar helt enkelt inte i tillräckligt mycket och väldigt få lär sig detta innan de ger upp i brist på resultat.
En vis PT sa en gång lite skämtsamt men ändå insiktsfullt;
"Överträning inte existerar bara undernäring och för lite sömn"
Den som läser mellan raderna på artikeln och citatet ovan förstår direkt att problemet med uteblivna resultat mest troligen inte bottnar i överträning utan något annat.
Överträning existerar absolut och definitivt. Men det är bra att belysa att det pratas för mycket om det. Överträning drabbar inte speciellt många, speciellt inte om man har motionerat eller tränat under en längre period och håller progressionen någorlunda linjärt. Det är först när man tar en period av extrem träning som man egentligen känner av överträningen. Man har helt enkelt kört kroppen längre än vad den tidigare är van vid, vilket egentligen är ganska dumt.
Att människan skulle vara byddd för att röra på sig konstant känns inte riktigt och har knappast någon vetenskaplig uppbackning. Men vi rör i regel på oss för lite i dag, absolut. Men att köra ett styrketräningspass på 2 timmar och sen löpa 1 timme om dagen är vi garanterat inte byggda för och kräver år av träning för att kunna klara av på daglig basis, om det ens någonsin går utan att bli övertränad.
Lät som en sund reaktion på min fråga. Själv har jag inte kritiserat din text du får tycka och skriva vad du vill.
Enda anledningen jag funderade på om du var allvarlig med det påståendet från iForm är för att just det var ett av de löjligaste påståendena jag har läst. Men det är inte helt oväntat från en sådan tidning.
Soccer Jonny, jag undrar var jag kan hitta den konstruktiva kritiken i din kommentar?
Ingen, varken jag eller någon av er kommer någonsin att bli allvetande, min artikel ger er chans att reflektera, men ni får gärna tycka annorlunda. Om alla tyckte och tänkte lika skulle världen bli ganska tråkig.
Henke - Min läsning varierar mellan Body, Runners World och Aktiv Träning, Jag läser också Iform, Hälsa, Se & Hör, Cosmopolitan och Korsordstidningar, allt beroende på humör. Ville bara berätta det för dig då du verkade tycka det vara av vikt...
Om ni vill kritisera, förväntar mig konstruktiv kritik, vilket få av er hittintills har lyckats att ge.
"I Iform läste jag häromveckan att varje timmes tv-tittande förkortar livet med tjugotvå minuter."
Är du allvarlig då du tar upp det?
Inför någon kontroll där Sid Knutsson måste läsa och godkänna det som skrivs innan publicering.
Det är en svår balansgång. Jag vill inte kontrollera allt för hårt då det är lätt hänt att det blir en "One man show".
Idag vilar mitt ansvarar främst för produktuveckling, marknadsföring och B2B relationer och det är där jag lägger mina resurser 24/7 för att möjliggöra en stark och hälsosam tillväxt på Fitnessguru.
Åter till artikeln så är min uppfattning att det krävs lite läsning mellan raderna för att nå budskapet - Kunskap resulterar i sämre resultat / Räddslan för överträning ger ett sämre resultat.
Om man ser till förra artikeln Norah skrev "Kalorier existerar de verkligen" så inser man snabbt att det hela är en så kallad "icke-disskusion" men läser man mellan raderna förstår man att det hela bottnar i - Vad är deras betydelse eller i snarare detta fall saknad av.
Samma sak kan sägas här - Överträning är ett definitivt faktum men vad är konsikvensen av vetskapen? Mer sparsamma träningspass som leder till bättre eller sämre resultat?
P.S. För er som gillar lite mer raka rör kommer inom kort en lite längre artikel av mig om testosteron :)
Tråkigt att kvalitén på FG's artiklar ska behöva sjunka såhär lågt. NU måste man börja se efter vem som skrivit artikeln innan man läser den för att vara säker på att inte kasta 5-10 min i havet.
Soccer Conny är f.ö. den roligaste serietidningen i världen! När min mamma läste den när hon var gravid med mig så skrattade hon så mycket att hon fick värkar men kunde ändock inte hålla sig från att sluta läsa :)
Överträning för mig är ett för dåligt leverne i övrigt, utöver själva träningen. Som jag tidigare nämnde: man kan inte träna på hundra procent av sin aktuella förmåga, och leva "normalt". Om man vill bli bäst så krävs det dedikation på alla plan av ens liv. Vad vi idag kallar överträning är vad man måste pressa sig igenom om man vill bli bäst. Det är våra hjärnor som är lata och som sätter stopp, inte kroppen, om den behandlas rätt.
överträning finns, trust me. Och man mår för jävla dåligt efter varje träningspass då..usch för det :(
Men har man aldrig kännt det kan man ju aldrig riktigt föreställa sig antar jag..
Det råder helt klart delade meningar ang. överträning och dess vara eller icke vara.
Läser man hela artikeln framgår det att jag varken propagerar för, eller anser det vara sunt att gå från soffpotatis till att springa tio mil i veckan. Träning är något som ska byggas från grunden. Jag citerar mig själv:
”Jag är ganska säker på min sak - anledningen att vi får ont, och blir trötta, nedslagna och börjar sova för mycket är i de flesta fall inte för att vi tränar hejdlöst och blir övertränade, utan för att vi har tränat för lite innan.
Vi har tränat för lite i flera decennier.”
I Iform läste jag häromveckan att varje timmes tv-tittande förkortar livet med tjugotvå minuter. Jag vet inte, Malin Gidlöf, om det är något jag vill unna mig. Jag unnar mig ett endorfinrus genom mina löprundor. Att sedan klara av att hålla sig borta från känslan att det blir ett behov är kanske omöjligt, men samtidigt är det ett behov som gör otroligt gott. Jag har aldrig haft ångest efter en löprunda. Många, även jag, har nog däremot haft ångest efter en ”unna sig dag”.
Börjar man sakta och bygger upp sin kropp, till vad den från början byggdes till att vara, stark och frisk, klarar den i slutändan vad som helst. En kropp som behandlas rätt, är redo och har förmågan att i princip klara träningsdoser vi aldrig trodde vara möjliga.
Det gäller dock att ha kunskapen att behandla sin kropp rätt. Ingen mår självklart bra av att byta vanor över natten, utan det handlar om ett livstidsåtagande om man vill bli riktigt, riktigt bra.
Jag tror och hoppas att det framgår, om man läser hela artikeln.
Vad duktig du är på att skriva, snyggt! Några tankar väcktes dock hos mig…Jag reflekterar…
Du säger att dagens samhälle menar på att ”det är farligt att vara sund”. Tvärtom. Överallt talas det om att äta nyttigt och utöva ngn träningsform. Du skriver även att, jag citerar; ” Det är en norm och ett bevis på sundhet att unna sig skräpmat, att unna sig en dag framför tv:n, att unna sig trivselkilon”. Om du har denna uppfattning så tycker jag att det är bra. Det handlar om att hitta en balans, jag tycker varken att man ska äta skräpmat eller titta på tv alla dagar, men att få göra det ibland, och inte konstant fokusera på att träna och äta felfritt, är en sund inställning och livsstil. Problemet idag är att det finns för få som har en sund inställning till både kost och träning, idag är någon oftast extrem på det ena eller andra hållet.
Jag tycker även att det är fel att förknippa ”att kunna unna sig något onyttigt” eller ”att titta på tv ibland” med s.k ”trivselkilon”. Absolut, det finns de som kanske unnar sig lite för mycket tv och onyttig kost. Men jag vet många som både unnar sig onyttig kost ibland och ser på tv då och då och samtidigt är fantastiska idrottsutövare. En god balans mellan alla moment råder i deras kroppar. En sund livsstil.
För att komma till din huvudpunkt, överträning. Jo, den existerar verkligen, i högsta grad! Människan är skapad för att röra på sig, jag håller med dig! MEN det var längesedan vi levde som grottmänniskor och utövade alla de träningsmoment du nämner. Mycket har hänt sedan dess, speciellt i våra kroppar. Idag är våra kroppar oftast inte vana vid den mängd belastning En person som inte tränat på väldigt länge, eller kanske aldrig, som börjar träna väldigt intensivt, blir lätt övertränad, kroppen är inte van vid den stora belastningen. En person som tränat länge, och väldigt hårt, kan lätt bli övertränad eventuellt i form av en förslitningsskada. Jo överträning finns. I en väldigt stor utsträckning tyvärr. Överträning kan visa sig både i fysisk form men även psykisk. Sedan att många kanske använder just överträning som en dålig ursäkt eller undanflykt för något annat är en annan sak, sådana personer finns det i allt. Men som instruktör, och aktiv idrottare, som tyvärr möter den stora utsträckningen av överträning dagligen och känner väldigt många som är drabbade av det, tycker jag att det är fel att säga att överträning inte existerar. Frågan man istället kanske borde ställa sig är hur och vad vi kan göra för att minska den. Eller?
Må gott! Mvh :)
Jag gillar din artikel!
Jag tycker du har rätt i det du säger, men jag tror att det är individuellt. Man ska lyssna på sin kropp, liksom har man kört ett tungt ben-pass och man får en grov träningsvärk dan därpå, då är det kanske inte så smart å dra ut på ett back-intervall- pass... Man ska lyssna på kroppens signaler... Eller om man har tränat hårt 8 dagar i rad och 9 dagen känner man sig hängig då är det kanske täcken på att lägga in en vilodag. Men sen om man kör 3 pass per dag llr om man kör 1 spelar liksom ingen roll så länge kroppen e med på det. Du borde lägga till det i din artikel tycker jag. För folk kan missförstå det du säger å tex köra 3 ben-pass tre dar i rad, sen pajjar deras knä.
Att man kan bli övertränad i styrketräning e ju rätt självklart, men har även blivit övertränad så att jag fick svåra utmattnings symtom.
Körde 2 tunga benpass en dag bara för att tidigt köra ett ryggpass, blev så dålig att jag spydde och fick febersymtom hela dagen, och var så yr att jag inte kunde prata eller stå ordentligt.
Fick migrän, ont i magen, svettningar och helt orkeslös.
Fick vila i 2 dagar efter för att ens känna mej någorlunda ok, och jag kör någon form av träning varje dag i nästa 2 år någon dag då och då som man missar bara.
Annars bra skrivet.
//John
Nu vill inte jag vara sån men att endast ta upp konditionsdelen av överträning som förövrigt är nog den enda träningsformen som absolut inte kan överdrivas såvida du inte äter och vilar dåligt mellan passen [det finns såklart en gräns i intensitet varje pass, distans och hur pass tidigare tränad du är]
Inom styrketräning kan överträning vara ett rent monster som totalt kan förstöra din progression och till och med leda till förluster i muskelmassa , styrka och motivationen följer med neråt. Detta kan drabba såväl proffs som nybörjare, skulle jättegärna se en artikel där du skriver om överträning inom styrketräning.
Sen så undrar jag om de finns något som stödjer "springa i timmar, lyfta tunga stockar och stenar, anstränga varenda liten muskelfiber i armar och ben, äta så mycket det bara går, för att sedan utmattade lägga sig ner på kvällen och djupsova i åtta timmar", detta leder din kropp till ökad förbränning och ökad muskelmassa vilket jag lärt mig kroppen inte alls vill ha utan det är något man måste anpassa den till.
MVH / J
Testa köra 12 tunga set bröst, 4-8 reps, varje set till fail varje kväll. Samma med rygg, axlar, ben, armar, vader och berätta hur du mår efter 6 månader... Överträning existerar, tro mig. Dock troligen inte i den utsträckning som media framhåller.
Det här var bra! "makt över kropp och liv"! :D
/ Christian