Endogena morfiner - Världens starkaste drog?

Alla gruppträningar jag under mina 22 levnadsår har testat har visat sig vara ekvationer som varken har gett mig ett värde eller en vidare lösning. Efter en gruppgympa på hederliga Friskis & Svettis satt jag deppig i omklädningsrummet och tänkte: ”Varför gör jag det här egentligen? För vem gör jag det här?”
Jag gick hem för att aldrig återvända dit igen. Återvända till träningen - det gjorde jag - men återvända till tanken?
Inte en chans.

Endorfiners roll och deras effekt på hjärnan och kroppen

Med korrekt benämning talar vi om endogena morfiner som är en av kroppen tillverkad peptidhormon, en sorts opiat, som ger sig till uttryck som ett ”hemmagjort” morfin. Även om de två substanserna rent kemiskt är obesläktade är likheterna slående – ett 45 minuters högintensivt cardiopass gav vid en termisk provokation samma effekt som injicering av 10 mg morfin. Detta motsvarar en storlek på en morfintablett som är den receptbelagda dosen för att kraftigt dämpa opiodkänsliga smärtor, exempelvis de uppkomna från cancer.

Människan har tillgång till tjugo olika sorters endorfiner med varierande effekt och struktur. De utlöses vid förälskelse, sex, när vi dricker alkohol, äter söt/ fet mat, vid behov av akut smärtlindring och sist men inte minst - när vi tränar.
Jag tror knappt att jag behöver nämna att endorfiner av sist nämnda slag är högst lyckoframkallande: det har nog inte gått någon här inne omärkt förbi. Därav är hård träning inte bara förnamnet till ett starkt mänskligt psyke, utan ett kemiskt såväl som fysiskt beroende .

Utsöndringen av endorfiner sker från hela vår kropp. Mängden som utsöndras är till viss del genetiskt bestämt men också väl anpassat efter aktuellt behov. Anledningen till detta är väldigt logisk -  När våra förfäder skadade sig under jakt behövde de tid för att hinna dra sig tillbaka till säkerhet innan smärtan blev ohanterlig. Idag är detta ett svunnet problem. Faran lurar oftast inte bakom närmsta dippress, men trots detta ligger endorfinerna kvar i våra kroppar för att rädda oss från en livshotande situation.     

Under varje träningspass bevittnar vi därmed kroppens fantastiska förmåga att känna av och ge oss precis vad vi behöver för att vilja och orka ”kämpa för våra liv”.

Endorfinernas faktiska roll för att uppnå kontinuitet i träningen är större än vad vi själva kan förstå. Exempelvis långdistanslöpare använder sig föga förvånande av stora mängder endorfiner för att orka, men framför allt vilja, förflytta sig långa sträckor. De påstår att deras monotona träning är uppfyllande och tillfredsställande; lugnande och dämpande av negativa känslor.

Kroppsbyggare talar om eufori och ”övermänsklighet” som under träning tar över- och berusar dem.  
Kroppsbyggaren och löparen upprepar därmed, tack vare den sköna känslan, sin handling gång på gång som om de vore kemiskt beroende – för det är precis vad de faktiskt är.

Tyska forskare står bakom det faktum att de stora mängder endorfiner som gick att finna i blodet hos långdistanslöpare var svaret och effekten av den uthållighetsbaserade träningen och inte av deras tidigare matintag eller andra endorfinutlösande handlingar. Våra hjärnor anser nämligen träningen vara det primära alternativet för att tillgodogöra sig den dagliga dosen av kroppens hemmagjorda lyckorus. Därav motionens alldeles ypperliga effekt på depressioner, smärtor och olika sorters matmissbruk.
 
För att bygga muskler och kondition, krävs det otaliga repetitioner, tidiga morgnar, blod, svett och kanske även en fälld tår. Frågar man någon nyvärvad begåvning om varför de tränar blir svaret ofta att de vill se snygga ut till beach 20XX– men vem vill inte det? Hjärnan är så pass komplex att viljan är för svag för att segra, därmed kan bara den som lyckas bygga en ”endorfinspruta” i kropp ock knopp ta sig ända fram till drömkroppen.

Bara de som lyckas upprätthålla kontinuitet i träningen blir belönade för deras uthållighet. Bara de får uppleva hur endorfin i blodet verkligen smakar.

Jag vet personligen att jag i princip lever för min träning. Jag lever för att känna ruset som uppstår när jag pressar mig till max. Hade jag slutat träna hade jag förlorat mig själv. Jag behöver aldrig fundera på vem jag tränar för, eller varför jag gör det, för svaret är så enkelt. Jag tränar bara för mig själv, utan tvekan eller undantag. Jag tränar därför att jag lever för träningen - Jag vill att den ska vara hela mitt liv och allt runt omkring mig.

Jag får ofta höra att jag "begränsar mig själv". Jag får ibland två höjda ögonbryn och ett ”du skojar väl?” när jag har med mig alkoholfria drycker till fester för att jag ska upp klockan sex följande morgon och köra 20 km löpning i meterdjup snö. Jag blir trött på att behöva förklara mig, försvara varför jag lever som jag gör. Försvara att jag köper träningskläder för några tusenlappar medan jag länge funderar på om hundrakronorströjan från H&M verkligen kommer komma till användning.

Den förklaring jag ger till mina bekanta angående min träningsdos är väldigt enkel: alla drogar vi oss med endorfiner. De flesta är bara inte medvetna om att de gör det.

I dagens Sverige är de få människor som finner ett nöje i att pressa sig till bristningsgränsen på gymmet eller löpbandet. Istället väljer dem att ta genvägen med en vinare eller en godispåse. Faktum är nämligen att  varenda dag gemene man har ”fredagsmys” unnar de sig en "fix".

Skillnaden mellan "oss" och "dem" är att vi har hittat en hälsosam väg till vår dagliga dos av endorfiner. Läs noga, gott folk: endorfiner från träning slår ut endorfiner från choklad och alkohol, men förhöjer effekten av sex. Konstigt nog väljer de flesta i slutändan choklad och alkohol framför de andra nämnda ämnena - vilket för mig är såväl oförståeligt som oförsvarligt.

Baksidan av beroendet

Finns det någon mörk och dyster baksida när man får tag i sin dos genom träning? Nja - Rent psykiskt blir du oundvikligen beroende av att din kropp producerar endorfiner, och om du inte får träna den mängd du har vant din kropp vid kommer du att känna abstinens vilket i sin tur kan leda till att du försöker få tag i endorfiner genom att ta till flaskan eller börja äta söt och fet mat. Det känns överflödigt att förklara följderna vid överanvändande och missbruk av dessa två kategorier.

Det finns en annan negativ aspekt som jag själv har erfarit. Jag löptränar mycket och fler än en gång har jag träffat personer som lite försiktigt lagt huvudet på sned när jag passionerat berättat om mina löprundor på 30 kilometer. Deras blick har sakta men säkert fått något valpigt över sig och slutligen har de högst medkännande men oerhört respektlöst frågat ’vad det är jag försöker springa ifrån’. Mitt svar är alltid detsamma:

”Jag försöker inte springa ifrån någonting. Jag försöker springa fram till någonting”.

Endorfiner har en självklar plats och är av stor betydelse för att uppnå livslång kontinuitet och effekt i träningen, likväl som för att uppnå ett optimalt, sunt och starkt psyke som klarar av att prestera och genomföra hårda träningsperioder. Så fortsätt träna – så mycket ni bara orkar! Fortsätt bygga, bli starkare, större och uthålligare så att ni stolta kan nämna enhetlighet, lyckorus och träning i ett och samma andetag.

/Norah Lindhe - 22åring som jobbar och tränar hårt för att lägga grunden till en framtid som journalist och elitlöpare.