Funktionell Träning

En väl diskuterad och omskriven träningsform som synts och hörts i de flesta träningskretsar den senaste tiden. Beundrad av några, ifrågasatt av andra. Är det bara en ny träningsfluga eller ligger det verkligen något i det?

Vad?

Just ordet funktionell är i sig själv ganska diffust och kan återkopplas till flera olika tolkningar såsom praktisk, användbar eller ändamålsenlig. Men vad menas då med ”funktionell träning”? Jo, det kan faktiskt innebära en hel del och idag känns det lite som om man kan hitta på lite vad som helst och sedan kalla det för ”funktionell träning”. I grund och botten så handlar det dock främst om att träna flera tränings kvalitéer samtidigt, såsom koordination, balans, rörlighet, styrka, stabilitet samt uthållighet. I den funktionella träningen så skapar man s.k. ”naturliga rörelsemönster” och man isolerar inte en muskelgrupp i taget så som man gör i exempelvis en bicepscurl. Man tränar, förbereder, kroppen för vad den kan tänkas utsättas för i vardagen eller i träningssammanhang.

Inte kanske just de utmaningar vi utsätts för i vår vardag i dagens samhälle då majoriteten av oss sitter på ett kontor större delen av dagen, kör bil, får maten serverad, men för kanske ca 10 000 år sedan då människan levde som jägare och behövde en kropp som hade alla dessa kvalitéer vältränade för att överleva. Du behövde en kropp som kunde jaga, springa undan för fienden, hoppa över hinder, ta dig över terräng smidigt, smyga, klättra osv. Alltså kan man se ”funktionell träning” som en form av ”Back to Basic” träning, tillbaka till jägarmänniskans kropp. Människokroppen är ju skapad för rörelse, inte konstant rörelse som för några hundra år sedan när vi brukade vår jord och vi slet ut våra kroppar, men rörelse som jägare! Idag har vi en omodern kropp i en modern värld där vi inte egentligen inte behöver utföra någon större rörelse och många får skador, sjukdommar och krämpor just på grund av för lite aktivitet och rörelse. Det betyder dock inte att funktionell träning alltid, eller överhuvudtaget, måste vara att ut på att springa i skogen och hoppa över stockar, klättra eller dylikt, men grundtanken härstammar härifrån och anpassas till vår idag lite modernare träning.

Eftersom många av oss har ett stillasittande jobb och inte utmanar sin rörlighet och kropp i vardagen så som den egentligen behöver, som den är skapad för, så är vi mer än någonsin beroende av just denna träningsform. Faktum är att en lätt variant av funktionell träning har använts inom sjukvården under en längre tid i form av rehabilitering och sjukgymnastik. Det är bara nu på den senaste tiden som gym-och träningsvärlden tagit sig an begreppet och konceptet.

Hur?

Modern funktionell träning kan innebära många olika typer av träningsformer, i olika nivåer, redskap, hastigheter, miljöer etc. Grundtanken är dock densamma, att flera muskelgrupper respektive kvalitéer tränas samtidigt. Det kan vara allt från en Thruster (knäböj+ axelpress med alt. skivstång), Walkning Lunges (utfalls gång) med vikt ovanför huvudet och kanske en vridning i varje steg. Funktionell träning är inte en träningsgren utan mer ett sätt att utforma, utmana samt avancera sin egen träning. Du kan träna mer funktionellt, eller praktiskt i gymmet, på löparbanan, eller i annan valfri idrottsgren. Vad du exempelvis kan göra som klassisk gymmare är att gå ur maskinerna och utföra några övningar med skivstänger eller fria vikter och förslagsvis utföra några övningar som tillsammans blir till ett rörelsemönster.

Här sitter du inte isolerad och ”trygg” i en maskin, utan måste använda flera muskler för att exempelvis stabilisera och balansera. Få ett samspel med dina muskler och kropp samt få en bättre kroppsuppfattning. Som jag nämnde tidigare så medföljer just det lite abstrakta ordet "funktionellt" att många tolkar träningsformen på sitt eget vis. Vilket i vissa fall blir till bra övningar och utföranden, men det finns även många exempel på mindre bra, ibland väldigt dåliga, uppfattningar, konstruktioner och/eller övningar. Ifrågasätt därför alltid dess funktion och undvik de sämre förslagen.  All träning man utför bör alltid ha ett klart syfte!

Varför?

Varför tränar då inte alla funktionellt? Nog, för att många redan gör det, men om det nu är en så komplett träningsform, varför utför inte alla det? Svaret varierar. Precis som med allt annat så går det även ständigt nya trender i träning, vissa försvinner snabbt, vissa präglar andra träningsformer osv. Om vi ser tillbaka till 80-talet så präglades träningen av att bygga så stora och svulstiga muskler som möjligt, och Arnold Schwarzenegger var en stor inspiratör för många. Några år senare kom ord som Fitness och Wellness att prägla vår träning som fortfarande bestod i muskel byggning, men nu i en lite slankare och smidigare skepnad.

Överlag så lever idag trenden att ”bygga-muskler” kvar hos oss och det är då svårt, speciellt hos den yngre tonårsgenerationen att motivera funktionell träning istället för att bygga stora muskler. Så är det väl med allt nytt, folk blir skeptiska och lite ifrågasättande till det som är nytt och lite, i detta fall, halvt diffust. Fraser som ”men jag har alltid kört så här eller på detta viset och det har fungerat bra” är ständigt återkommande vid nya träningsinslag. Skapa någon större muskelvolym gör man oftast inte genom funktionell träning, det handlar mer om att aktivera de djupare musklerna samt att skapa förutsättningar till en förbättrad muskeluppbyggnad. Detta genom att skapa en bättre kondition/flås som pumpar ut blod snabbare till musklerna, man får en förbättrad hållning och stabilitet då träningsformen hjälper till att stärka upp muskler runt viktiga, utsatta, punkter som leder och ligament. Man övar upp sin stabilitet och funktionalitet som hjälper till vid övrig träning. Samt genom att jobba på sin rörlighet så undviker man lättare skador. Man skapar nya möjligheter.

Slutsats

Vad man vill med funktionell träning är att stärka, förstärka, kroppen utifrån dess naturliga rörelsemönster, grundrörelser som vi människor har i oss, såsom gå, springa, hoppa, kasta, dra, trycka etc. Idag har vi för vana att endast träna en av de olika tränings kvalitéerna i taget. Vår ”träningsgrund” bör byggas av rörlighet och stabilitet för att skapa förutsättningar. Kort därefter bör balans och koordination komma, för att skapa ett samspel, och efter det bör själva ”finslipningen” komma i fokus, i form av styrka och uthållighet. Idag börjar tyvärr många bakifrån, d.v.s. med just styrka och uthållighet först utan en bra och ”förberedande” grund, detta resulterar tyvärr lätt i skador och dylikt. Vi börjar väl inte med design och inredning när vi ska bygga ett hus?

Jag tycker att man ska se på kroppen som ett redskap. Ett redskap som du vill ha så vältrimmat och användbart som möjligt. Även om din huvudgren inom träning kanske är styrketräning så är fortfarande variation, i all träning, A och O. Eftersom funktionell träning då är ett så pass brett träningsområde, lättillgängligt och anpassbart, så känns det ypperligt att, om man inte vill basera hela sin träning på träningsformen funktionell, att i alla fall variera träningen med just funktionell träning som stärker vår kropp och skapar nya förutsättningar som vi kanske inte kunnat få med renodlad styrketräning.

För att bli stabil bör man träna ostabilt

/Malin Gidlöf. Instruktör. Träningsfrälst. Crossfittjej och inspiratör. www.Mg-training.se