Du = hardcore?

Du tror att du vet vad smärta är men du har ingen aning. Du tror att du är hardcore och ditt förra pass var grymt.

I själv verket så finns det en person som körde ditt pass på halva tiden det tog dig. Hans hjärta slog frenetiskt, han hostade hela tiden eftersom plasma kom ner i lungorna, han kräktes och svimmade av mot slutet.

När du berättar för dina vänner hur hardcore ditt pass var ligger kille två fortfarande kollapsad på golvet, tanken på att ta sig hem lika överväldigande som att bestiga Mount Everest under en snöstorm och när han väl reste sig så sa han inte ett ord. All energi gick åt att ta sig hem.

Känner du igen dig? Förmodligen inte, det är enbart eliternas elit som tränar på det sättet. De flesta av oss gör det vi behöver och är sedan klara. Det går att må bra och ha en bra fysik utan att träna sig helt tokig och svimma av. De flesta är inte ens i närheten av vad deras genetiska tak tillåter utan behöver bara träna smart för att få fantastiska resultat utan bensplittrande pass. Att träna kräver inte en vilja av stål och en önskan att plåga sig i flera timmar åt gången utan enbart kunskap, rätt kost och motivation. Att träna smart istället för att stånga sig blodig mot en vägg.

Det är dock oerhört inspirerande med dessa viljestarka personer som verkligen satsar. En av tio dör påvägen upp eller ner från toppen till Mount Everest. Denna statistik hindrar inte hundratals varje år att försöka nå dit.

Förhoppningsvis får dessa personer oss att ta i lite hårdare och göra den där extra repetitionen som verkligen gör skillnaden. För när man ser personer som kör sånna pass och strapatser och verkligen har nått elitstatus inser man att vi vanliga människor inte har något att klaga över. Det är inte jobbigt att gå till gymmet några gånger i veckan när det finns personer som går dit två gånger per dag. Det är inte helt omöjligt att köra 3 set knäböj på en tung vikt när det finns personer som kör 300.

/Sid Knutsson